23 april 2014

Nationalmuseum handlar Jenny Nyström på nätauktion

Intresset för nätauktioner växer och det visades inte minst när Nationalmuseum köpte en akvarell av Jenny Nyström via nätet i söndags.

Akvarellen som föreställer en kvinna i fåtölj klubbades för 80 000 SEK i samband med Göteborgs Auktionsverks kvalitetsauktion via auktionssajten Auctionet.com.

Jenny Nyström tros ha målat det mycket skickligt utförda verket under sin tid på Konstakademin i Stockholm under 1873-1881. Verket är utfört i japanesisk stil och i samma klass som Anders Zorns måleri från samma period.
Tom Österman, grundare och intendent på Auctionet.com menar att det är riktigt kul att Sveriges största konstmuseum visar intresse för konstföremål av hög kvalitet även via auktioner på nätet. Verket kommer ingå i Nationalmuseums permanenta samlingar.

Göteborgs Auktionsverk har sedan 2012 fört sina auktioner på nätet i samarbete med Auctionet.com. Tack vare nätet kan föremål som lämnas in lokalt i Göteborg potentiellt nå ut till köpare i hela världen.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

23 april 2014

Bukowskis expert, Camilla Behrer om Moderna auktionen

Vårens stora auktioner kör snart igång och först ut är Moderna. Barnebys har träffat Camilla Behrer, expert på moderna möbler, design och 1900-talets silver och konsthantverk, för att fråga mer om Bukowskis kommande auktion.


Camilla Behrer

Hej Camilla! Vad skulle du säga är de stora höjdpunkterna på Bukowskis kommande auktion?

Det finns mycket! Jag skulle vilja säga att varje avdelning har något extra att erbjuda. Förutom ett rikt utbud av möbler och konsthantverk finns ett exklusivt utbud av konstglas som är väl värd att uppmärksamma.

Vi har två fåtöljer av Gunnar Asplund, ritade till Skandia-biografen 1923. De var tidigare placerade i den bakre logen på Skandia, som ibland har sagts vara Asplunds eget favoritprojekt. Möbler av Asplund känns närmast unika då de sällan eller aldrig förekommer på marknaden.

767. GUNNAR ASPLUND, FÅTÖLJ, NORDISKA KOMPANIETS VERKSTÄDER, SWEDISH GRACE, CA 1922-23.

768. GUNNAR ASPLUND, FÅTÖLJ, NORDISKA KOMPANIETS VERKSTÄDER, SWEDISH GRACE, CA 1922-23.

Axel Einar Hjorth har ritat denna vilstol ”Utö”, en av de mer ovanliga modellerna av modernistiska sportstugemöbler från 1930-talet. En formgivning som uppskattas allt mer internationellt.

770. AXEL EINAR HJORTH, VILSTOL, "UTÖ", NORDISKA KOMPANIET 1930-TAL.

Ser vi till konstglaset är en av höjdpunkterna denna glasskål ”Filet-de-verre” av Mary Ann Toots Zynsky, som består av tunna glastrådar i svart, vitt, gult och turkos. Toots Zynsky anses vara en av pionjärerna inom studioglaset och kom att göra detta till ett världsberömt fenomen.

444. TOOTS ZYNSKY, SKÅL, SEATTLE, USA.

Vi har även en fantastisk vas av René Lalique, modell ”Formose”,  tillverkad i Frankrike på 1920-talet. Den är intressant att jämföra med Josef Hoffmanns skål för Wiener Werkstätte som är från ungefär samma tid, 1925 i Österrike. Båda dessa är tillverkade i bärnstensfärgat glas.

424. RENÉ LALIQUE, VAS, "FORMOSE", FRANKRIKE 1920-TAL.

425. JOSEF HOFFMANN, SKÅL, WIENER WERKSTÄTTE, UTFÖRD AV ED.

Bland det svenska silvret vill jag gärna lyfta upp detta vackra smyckeskrin av Ferdinand Boberg, för Konst och Industriutställningen i Stockholm 1909, i silver och polykromt emaljarbete av högsta kvalitet, dekorerat med bladverk och ornamentik. Föremål som detta är väldigt ovanligt på auktion.

577. FERDINAND BOBERG, SMYCKESKRIN, CG HALLBERG, STOCKHOLM 1909, SIGNERAT.

Ni tycks ha extra många föremål från Svenskt Tenn i katalogen, vad beror det på?

Svenskt Tenn firar i år 90 år och därför har vi valt att satsa lite extra på möbler och konsthantverk därifrån. När den första butiken öppnade 1924 arbetade Estrid Ericson främst med tennföremål tillsammans med Nils Fougstedt och inledde ett samarbete med flera olika arkitekter och formgivare, däribland Anna Petrus och Uno Åhrén. I samband med att hon skulle flytta till en ny lägenhet lät hon Uno Åhrén rita möblerna till våningen, vilket kom att bli startskottet på Svenskt Tenns möbelproduktion. Senare in på 1930-talet inledde Estrid sitt lyckosamma samarbete med Josef Frank, stilen ändrades radikalt, och resten är historia.

694 Vitrinskåp av Josef Frank, ursprungligen är en variant av modell 2077, men där detta skåp har specialbeställt och nu något större.

Estrid Ericson ritade den ”Peruanska Urnan” på 1920-talet. Den tillverkas än idag men på auktionen hittar vi ett av de tidigare exemplaren, stämplat 1952. Estrid inspirerades av etnografiska möten, här har idén hämtats från ett lerkärl hon sett i Etnografiska Museets samlingar.

668. ESTRID ERICSON, "PERUANSKA URNAN" FIRMA SVENSKT TENN, STOCKHOLM 1952,

Bordet är ett intressant samarbete mellan Josef Frank, som ritat underredet och Nils Fougstedt som låtit gravera tennskivan med stockholmsmotiv, formgivet 1938. Detta exemplar är stämplat 1960, ett av få exemplar där bordskivan är i tenn.

681. JOSEF FRANK & NILS FOUGSTEDT, SOFFBORD, FIRMA SVENSKT TENN, STOCKHOLM 1960.

Auktionens fynd?

Vi har en bricka med målad dekor av Isaac Grünewald samt en målad ask i porslin föreställande en kvinna av Sigrid Hjertén. Båda dessa är original och ger mycket konst för pengarna. För att förstå hur köpvärda de är kan man jämföra med vad en målning av respektive konstnär kostar.

452. SIGRID HJERTÉN (1885-1948), ASK, CA 1916-18.

Svenskt glas är ofta väldigt prisvärt jämfört med mycket på den internationella marknaden. Det finns inte heller så många samlare i Sverige och därför är det större chans att göra riktiga fynd. Denna vas i arielteknik av Edvin Öhrström tillverkades redan under premiäråret 1937. Vasen har en liten skada vilket bidrar till att det här kan vara ett riktigt klipp. Ett riktigt praktobjekt är den fina graalskålen på fot av Simon Gate, från Birgitta Crafoords samling. Den borde egentligen kosta mycket mer.

392. EDVIN ÖHRSTRÖM, VAS, ARIEL, ORREFORS 1937.

388. SIMON GATE, SKÅL PÅ FOT, GRAAL, ORREFORS 1918.

Vilket föremål tror du kommer gå för höga summor?

Jag skulle tro att de pampiga 1920-tals takarmaturerna och lampetterna av Arvika-smeden Lars Holmström av mässing kommer att väcka stort habegär. Likaså tror jag på ett fortsatt starkt intresse för Axel Einar Hjorths sportstugemöbler. Jag tror även att keramiken av Picasso är av intresse för många. Det ska bli spännande att se vad dessa föremål går för.

757. LARS HOLMSTRÖM, LJUSKRONA, ARVIKA, SWEDISH GRACE 1920-TAL.

760. LARS HOLMSTRÖM, LAMPETTER, ETT PAR, ARVIKA, SWEDISH GRACE, 1920-TAL.

540. PABLO PICASSO, FAT, "NATURE MORTE", MADOURA, VALLAURIS 1953.

Vilken är din personliga favorit?

En av favoriterna är en skulptur av Taisto Kaasinen för Upsala Ekeby. Den har ett väldigt häftigt uttryck och är helt unik i sin form. Denna kan säkert också springa iväg i pris.

486. TAISTO KAASINEN, SKULPTUR, UPSALA-EKEBY.

Tack för pratstunden Camilla!

Här hittar ni hela Bukowskis katalog!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

23 april 2014

Stockholms Auktionsverks expert Jonatan Jahn berättar mer om deras Moderna Auktion

Stockholms Auktionsverk öppnade igår upp dörrarna till deras Moderna auktion. Barnebys fick sig en pratstund med Jonatan Jahn, expert inom modern design, möbler, mattor, glas och keramik, som berättar mer om auktionen och tipsar om de bästa fynden.


Jonatan Jahn

Jonatan, du måste börja med att berätta om auktionens höjdpunkter.

Det är självklart Axel Einar Hjorths unika praktskåp ”Paris” från Parisutställningen 1937. Detta skåp skulle komma att bli den sista praktmöbel som Hjorth ritade, vilket skedde under en viktig och central tid i svensk designhistoria och som kom att lägga grund för begreppet Swedish Modern. I förhållande till dess historiska värde har det ett blygsamt utrop och jag hoppas att det kommer stanna på en svensk institution.

81. Axel Einar Hjorth,"Paris", skåp, NK 1937.

Ett annat föremål man inte får missa är Erik Chamberts fåtöljer, soffa och bord. Denna möbelgrupp var förstapriset i ett lotteri vid Chamberts Möbelverkstad i Norrköping 1933. Nuvarande ägaren vann möbelgruppen vid just denna tävling och den når alltså marknaden först nu. Chambert var liksom Hjorth en ledande person inom svensk design. Dessa möblers högklassiga kvalitéer i kombination med dess estetik för tankarna mot 20-talets estetik, trots att den alltså är tillverkad på 30-talet. En annan spännande sak med denna möbelgrupp, är att den ställdes ut på världsutställningen i Chicago 1933, vilket står i kontrast till världsutställningen i Stockholm 1930 och dess mer strama utformning.

74. Erik Chambert, fåtöljer, 1 par, 1933.

Jag vill även tipsa om några verkligt fina vinglas av Otto Prutscher från 1906, som är ovanliga att se på auktion. Jag kan tänka mig att många internationella köpare är sugna på dessa.

373 OTTO PRUTSCHER, vinglas, 3 st., Meyr's Neffe för E. Bakalowits & Söhne, Wien 1906/07.

Ser vi till keramikavdelningen hittar vi ett schatull av snickarmästaren James Krenow, vilket innehåller 24 fantastiska stengodsvaser av Berndt Friberg. Dessa schatull har endast tillverkats i 20 exemplar, vilket gör det unikt.

515. Berndt Friberg

Svensk design under 1920-30 talet tycks ha haft en betydelsefull roll i vår historia. Hur märks det på marknaden?

Vi har flera svenska designklassiker vars formgivare haft en inflytelserik och viktig del i vår designhistoria. Intresset för denna tid är stor, främst internationellt sett och tyvärr tror jag inte alltid att vi svenskar är medvetna om detta. Till viss del påverkar tidigare beslut, längre bak i tiden detta, där framförallt Svenska Slöjdföreningen ovilja till att lyfta fram Axel Einar Hjorth har lett till att vi idag har en bristande förståelse för honom och hans design. Jag tror att det nu och framöver kommer krävas ett större engagemang där vi tillgängliggör och digitaliserar, för att nå ut. Jag hoppas att våra moderna auktioner kan ha en positiv inverkan och att det internationella intresset för svensk design under 1920-30-talet, får det nationella intresset att öka.

Vilket föremål är din personliga favorit?

Stolarna ”Stål” av Axel Einar Hjorth. Denna modell formgavs 1929-1930 för Nordiska Kompaniet och visades senare på Världsutställningen i Barcelona samt i Stockholm, 1929 respektive 1930. På många sätt är dessa stålrörsmöbler symboliska för denna tid och säger oss mycket om funktionalismens syn på möbler och estetik.

89. Axel Einar Hjorth, stolar, 1 par, NK

90. Axel Einar Hjorth, karmstolar, 1 par, NK

Vad skulle du säga är auktionens fynd?

Mattor! Det ryktas just nu om internationella specialauktioner där framförallt skandinaviska mattor kommer framhävas. Mitt tips är därför att satsa på rödlakan och mattor av mindre kända skandinaviska kvinnor.

174. Märta Måås-Fjetterström, "Kryptans Matta", MMF

Finns det något föremål som just nu är lite extra trendigt?

Internationellt sett är vårt utbud väldigt populärt och framförallt furumöblerna ”Lovö” av Axel Einar Hjorth som slagit internationellt prisrekord, där det kostat det dubbla mot här. En av Hjorts mest rustika möbelserier ”Skoga” är kanske något mer ovanlig, men samtidigt trendig. Jag tror inte alltid att vi i Sverige förstår storheten med Axel Einar Hjorth. I världen jämställs han med stora möbelmästare som Jean Prouvé och Charlotte Periand, där hans pall ”Utö” i furu från 1932 går för ynka 6,000 kronor i Sverige samtidigt som Hjorths möbler är superpopulära internationellt sett.

51. Axel Einar Hjorth, "Lovö", stolar 6 st. NK

Farstagodset av Wilhelm Kåge är också superhett. Kåge har bland annat gjort en skål på åtta höga fötter i senapsgul och brun glasyr från 1960. Just stora keramikföremål ser vi är populära.

509. Wilhelm Kåge, skål på fötter, Gustavsberg 1960.

Ni hittar hela katalogen här!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

23 april 2014

Festivalklocka såld!

Klockan såldes på Antiquorum, ett auktionshus som specialiserat sig på just klockor.

Förra veckan såldes en klocka på Antiquorum för 361 000 svenska kronor. Det är Tribecka Film Festival och klockföretagen IWC som tillsammans tagit fram en specialdesignad klocka som endast finns i 100 exemplar. Klockans gråa urtavla, röda register och svart alligatorband ska symbolisera betongen i New York och de röda mattorna i Hollywood.

Den graverade baksidan är en hyllning till filmfestivalen.

Graveringen på klockans baksida hyllar filmfestivalen som funnits sedan 2002. Robert de Niro och Jane Rosenthal startade då festivalen för att hedra offren i World Trade Center-katastrofen. Klockan finns endast att köpa i IWC:s butiker i USA.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

23 april 2014

Hur inspirerad fick Richard Prince vara?


All konst bygger i någon utsträckning, mer eller mindre direkt (ibland oändligt mycket mindre direkt), på konst som föregår den och som skapats tidigare av någon annan. Det föreställer jag mig nog att det råder ett slags universell konsensus om vare sig man är verksam konstnär eller inte. Frågor om hur mycket man kan ta, låna, kopiera, inspireras av någon annan (låt kalla det man vill) är föremål för upphovsrättsliga bedömningar inom juridiken och kommer an på upphovsrätt som ger en upphovsman, i detta fall en konstnär, rätten att på olika sätt exklusivt förfoga över det som har skapats. Detta inbegriper rätten att framställa kopior samt deriverade verk (som framställer originalet i ny skepnad eller form).

Upphovsrätt är förenat med undantag och utrymmet för detta beror lite grann på vad det är för rättstradition man rör sig inom. I Sverige framgår undantagen direkt i upphovsrättslagen och upphovsrätten bygger på en lära om att det finns ett naturligt samband mellan en upphovsman och dennes verk vilket är värt att premiera och skydda. I USA däremot bygger upphovsrätt eller Copyright på att ge upphovsmän ett ekonomiskt incitament till att vilja promote the progress of science (vilket kommer alla till del) genom bidrag i form av sina skapelser. Det utgår alltså från kollektivet snarare än individen. Kollektivet ska ha möjlighet att åtnjuta det som har skapats. I USA har man det man kallar fair use-doktrinen som innebär att skyddade alster och verk får nyttjas av var man och kvinna om nyttjandet kan anses vara fair. Det blir fråga om större utrymme för undantag.

Förra året avgjordes slutligt ett s.k. landmark infringement case där den framstående konstnären Richard Prince anklagades för att ha gjort intrång i den franske fotografens Patrick Carious upphovsrätt över bilder som denne tagit för sin bok Yes, Rasta (Powerhouse, 2000) i utställningen Canal Zone på Gagosian Gallery i NYC. Stämningsansökan avsåg både galleriet, galleriets ägare Larry Gagosian och bokförlaget Rizzoli som gav ut utställningskatalogen. Ni kan ju föreställa magnituden på ett sådant mål. Cariou vann ursprungligen målet i district court men förlorade efter att the US Court of Appeals bedömt att 29 av Richards Prince verk är transformative (d.v.s. att de visserligen bygger på ett original men tillför något nytt vilket ger verken Richards egen särprägel) och fair.

Det är intressant i sammanhanget att Richard Prince är en konstnär vars konstnärskap från grunden byggt på att existerande material används och tas i anspråk. Hans Cowboys-serie av Marlboromannen bygger ju på material taget från cigarettreklam. Det är också intressant att känna till att Patrick Cariou på sin höjd sålde några tusen exemplar av sin bok och gjorde en vinst på $8000 för sin bok medan Richard Prince tjänade miljoner med $$$ för de sålda verken på Gagosian. Nedan följer lite bilder som ni kan kika på och själva göra en bedömning av om det känns som en skälig utgång eller inte.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

23 april 2014

Moderna på Stockholms Auktionsverk

Stockholms Auktionsverk bjöd under tisdagskvällen in till vernissage för Moderna auktionen. I visningslokalerna kunde vi njuta av de många vackra designmöblerna från Sveriges storhetstid under 1920-30 talet, samt av konst och skulptur. Många hade kommit dit och stämningen var på topp. Visningen håller öppet till den 27 april följt av auktion den 28-29 april, missa inte det.

Maria Granström, Stefan Nilsson & Simon Lind

Barnebys bloggare Christian Quaglia kollade in Moderna.

Saleha Haidarova & Milena Dallaca Veertee.

Marino Marinis fantastiska skulptur mötte oss när vi klev in genom dörrarna.

Ambra Bolin Rojek & Sofia Albertsson

Olle och Marie Söderberg tillsammans med Rolf Skjöldebrand

Jan & Toralf




Mats Holgersson & Martin Krüger

Staffan Carlén & Sophie Wachtmeister

Hannah Gerner & Chris Gerner



Kristoffer ferm, Pontus Fågelberg & Kjell Berglund

Ni hittar katalogen här!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

23 april 2014

Missa inte vårens Modern & Contemporary på Bukowskis i Helsongfors

Lite sent påkommet kanske, men här kommer en uppmaning i elfte timmen! Missa inte vårens moderna & Contemporary-auktion på Bukowskis i Helsingfors. I ett land som stoltserar med modern och samtida design som räknas till en del av det bästa världen skådat gömmer sig både ett och annat.

Alvar-Aalto_bukowskis_barnebys_auktion_contemporary_modernEn av 1900-talets största formgivare är Alvar Aalto. På Bukowskis Modern & Contemporary i Helsingfors säljs denna väggrelief från 1960/70-talet. Utropet är 6-8 000 euro

Paavo-Tynell_bordslampa_auktion_Bukowskis-Helsingfors_auction_barnebysEn av mina absoluta favoriter när det kommer till belysningsarmatur är Paavo Tynell. Den här borslampan heter "Snäckan" och formgavs 1938/39. Utropet är 1 200-1 500 euro

Alvar-Aalto_glas_Bukowskis-Helsingfors_Modern-&-Contemporary_Barnebys_auctionMästerligt formspråk kännetecknar Finlands störste formgivare Alvar Aalto. Glasskulpturen är i fyra delar och kallas Aalto-blomman. Blomman är signerad Alvar Aalto Iittala. utropet är 800-1 000 euro

Pallar_auktion_barnebys_BukowskisAntti Nurmesniemi pallar i laminerad björk ropas ut för 400-600 euro

Här hittar du hela Bukowskis katalog för Modern & Contemporary Helsingfors på Barnebys.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

22 april 2014

Bergman + Steven Meisel = Persona x 2

Ingmar Bergmans Persona (1966) med Liv Ullman och Bibi Andersson (och Gunnar Björnstrand och Margaretha Krook!) är utan tvekan en av mina absoluta favoritfilmer. Om detta råder det inga som helst tvivel. Utan att lägga ut texten ytterligare (vilket ligger nära till hands att vilja göra) så tänkte jag i all hast presentera en liten bildserie av stills från Persona (det är Sven Nykvist som står för det utsökta fotot i många av Bergmans filmer) varvat med bilder från en hommage fotad av Steven Meisel som publicerades som pictorial i Vogue Italia (November 2008) med modellerna Katrin Thormann och Toni Garrn. Om modefotots ställning och relation till konsten får vi återkomma en annan gång...  




Spana in trailern till Persona.
Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

22 april 2014

Tant Emma är med i Centrumstafetten!

Jodå!
Jag är med och avslutar Centrumstafetten i morgon!
På Världsbokdagen.
Vilken ära!

Under ett antal veckor har 28 grundskoleklasser i Växjö skrivit en fantastiskt spännande berättelse tillsammans.

Några kapitel har även skrivits av följande gästförfattare:
Torsten Bengtsson
Mårten Melin
Katarina von Bredow
Niklas Krog och Maria Björn
Lisa Bjärbo
och så...
Tant Emma (det vill säga...moi)
20140204-194258.jpg
Det känns nervöst men roligt.
Hoppas nu de skrivande eleverna i Växjö gillar mitt slut.
Jag håller tummarna!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

22 april 2014

Windern-hur gick det sen?



Om någon undrat hur det gick för windern som jag skrev om för några veckor sedan kan jag meddela att det löst sig. Den har fått ett nytt hem(hos bloggläsaren Johan), mer framträdande plats och trivs enligt bildbeviset ovan utomordentligt. Och förresten följ gärna TTF på instagram för fler uppdateringar.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

22 april 2014

Purity: Kyskhetslöften, baler och ringar


Jag avslutade min studietid i Uppsala med utbytesstudier i juridik vid en law school i USA vilket var nyttigt och tjänade som ett uppvaknande på många vis. Det är lite tröttsamt med den slentrianmässiga beskrivningen av USA som ett ”lite speciellt land” vilket man hör så ofta och vilket jag gör mig skyldig till själv emellanåt. Kanske är det främst så för att det där lilla tillägget av ”lite” så tydligt förmedlar vad man känner och vill uttrycka; det vill säga att det rör sig om ett land där det förekommer anmärkningsvärda tokigheter (det gör det ju i och för sig överallt, i större eller mindre utsträckning). Jag blev under tiden där bland annat ganska insatt i pro-choice vs pro life-fenomenet, och särskilt när man studerar juridik och lagstiftning blir det tydligt i vilken utsträckning riktigt kristet konservativa värderingar har fotfäste på håll i det splittrade amerikanska samhället.

Något som det talas mindre om idag än under den tidigare Bushadministrationen är abstinence only education som förespråkar avhållsamhet från sex fram till äktenskap istället för den sexualkunskap vi är vana vid där preventivmedel är ett givet inslag. I linje med detta har det uppstått ett fenomen som heter purity balls vilket precis som det låter handlar om kyskhetsbal vilket i det här fallet är en företeelse mellan pappor och deras döttrar. Papporna är alltså kavaljerer och löften avläggs mellan balparen om kyskhet.  Papporna bedyrar sin faderliga plikt att slå vakt om döttrarnas purity fram till det att hon lämnas över i äktenskap till sin själsfrände.  Ibland utbyts även purity rings mellan parterna i en ringceremoni. Ni hör ju hur det låter. Det är ingen riktig hejd på de förlägna könsstereotyperna och det låter nästan lite incestuöst, men man får försöka (efter bästa förmåga) att inte vara så fördomsfull och komma ihåg att vi alla är en produkt av vår näromgivning.

När jag under tiden i USA roadtrippade genom stater som Arizona och Utah med mina två vänner Rikard och Helena hamnade vi vid ett tillfälle i en pytteliten town; en sån där det tycks finnas fler kyrkor än det finns hus och hamnade då bredvid ett litet ungdomsgäng över ett mål på Taco Bell (How American! Nej, jag menar Mexican!) Där satt det två flickor med purity rings som bar kors runt halsen. Det var intressant att tjuvlyssna på deras samtal och jag minns inte riktigt vad det var som utlöste det, men en av flickorna utbrast högt Suck my cross! till en av de andra. Det var uppriktigt talat rätt chockerande och jag minns att jag tyckte att det kändes jättevulgärt. Det uppenbara gick upp för mig på nytt; kids är kids, oavsett var i världen. I vårt självförverkligande behöver vi nästan få vara rebelliska och vända oss bort från vuxengenerationens normer och förväntningar. Det gör vi ju som oftast genom att ge oss kast med de saker vi förbjudits göra. Kan vi inte det, hittar vi ändå våra sätt, vare sig det är fråga om omskrivningar som i det här fallet, eller annat. För övrigt är teen pregnancy rates högst i de stater där man starkt förespråkat abstinence only. Det är ganska talande.
För några månader sedan råkade jag på fotografen David Magnusson i en gammal Uppsalakompis sällskap på Moderna museet och han berättade då om ett projekt som han fotat i USA just på detta tema om kyskhetslöften. Det lät superspännande och nu ställer han faktiskt ut på Fotografiska med sin uppmärksammade utställning Purity (den pågår till 11 maj). David Magnusson utsågs kul nog som förstapristagare 2012 i kategorin "Bästa porträtt" av Pressfotografernas klubb med projektet. Vill ni kika på motiveringen hittar ni den här. Det har även getts ut en fin bok  av förlaget Max StrömDet går också att kika på ett inslag från Gomorron Sverige där David medverkar. Ni får Prince fina Kiss idag...
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

22 april 2014

Topp 10 dyraste samtida konstnärerna i Tyskland

De senaste åren har konstnärer från hela Tyskland sett framgångar utan motstycke. Sedan 2008 har de samtida konstnärerna i landet slagit prisrekord, detta trots den då rådande lågkonjunkturen. Här följer en lista på de tio dyraste samtida konstnärerna.

Gerhard Richter, Domplatz, Mailand (Cathedral Square, Milan) (1968)

1. Gerhard Richter
Gerhard Richters dominans på den tyska konstmarknaden är nästan otänkbar. Richter är den enda levande tyska konstnären som med sin konst uppnått en 9-siffrig summa. Ritchers målning Domplatz, Mailand (Cathedral Square, Milan) från 1968 håller rekordet då den såldes för 245 miljoner kronor på Sotheby’s försäljning av samtida konst i maj 2013.

Georg Baselitz, Spekulatius (1964)

2. Georg Baselitz
Georg Baselitz är mest känd för sina sexualiserade porträtt där han vänder upp och ner på det ämne han behandlar samt sina grovhuggna skulpturer vilka han skulpterar genom att använda en motorsåg direkt i massiva trädstammar. På senare tid har han varit nästan lika känd för sitt kvinnoförakt då han brättade för Der Spiegel 2013 att kvinnor helt enkelt inte kan måla. Hans högsta auktionsresultat var för Spekulatius från 1964 vilken såldes för 34 miljoner kronor vid Sotheby’s i London i juni 2011.

Andreas Gursky, Rhein II (1999)

3. Andreas Gursky
Düsseldorf-baserade Andreas Gursky har med sina fotografier lyckats ta ett stadigt grepp kring konstmarknaden. 1999 såldes fotografiet Rhein II för 29 miljoner kronor vilket gjorde honom till den tredje dyraste samtida tyska konstnären samtidigt som han satte rekord för det fotografiska mediet som helhet.

Thomas Schütte, Grosse Geist No. 16 (2000)

4. Thomas Schütte
Thomas Schüttes 2,5 meter höga aluminiumskulptur Grosse Geist No. 16 från 2000 såldes för 27 miljoner kronor vid dåvarande Phillips de Pury’s New York försäljning i november 2010. Verket är en av tre avgjutningar där vardera av dem också har skapats i stål och polerad brons.

Anselm Kiefer, Dem unbekannten Maler (To the unknown painter) (1983)

5. Anselm Kiefer
Född bara några månader före slutet av andra världskriget gräver Anselm Kiefers konst djupt in i efterkrigstidens medvetande och försöker återkoppla med de hemskheter utförda av hans föräldrars generation. Kiefers målning Dem unbekannten Maler (To the unknown painter) från 1983 såldes för 23 miljoner kronor vid Christie’s försäljning av efterkrigs- och samtida konst i New York i maj 2011. Målningen är en av tre med samma namn vilka Kiefer målade mellan 1982 och 1983. Dess motsvarighet i akryl och schellack såldes för 4,5 miljoner kronor på Sothebys i London i juni 2006, medan motsvarande akvarell såldes 1990 i New York för 500.000 kronor.

Neo Rauch, Platz (Square) (2000)

6. Neo Rauch
Neo Rauch blandning av socialrealistiska och surrealistiska verk Platz (Square) från 2000 såldes för 7 miljoner kronor vid Christie’s i London i februari 2014. Konstverket såldes första gången år 2000 vid en utställning i Berlin och Leipzig’s Eigen+Art vilka längre hade kämpat för konstnärens arbete.

Günther Uecker, Haar der Nymphen (1964)

7. Günther Uecker
I februari 2012 såldes Günther Ueckers konstverk Haar der Nymphen från 1964 vid Sotheby’s i London för 8,5 miljoner kronor. Konstverket är ett exempel på Ueckers mest kända serie där han använder hundratals spikar för att bilda abstrakt, ofta virvlande kompositioner på paneler.

Thomas Struth, Pantheon, Rome (1990)

8. Thomas Struth
Thomas Struths fotografi Pantheon, Rome vilken fotades 1990 och framtogs 1992 såldes för 8,3 miljoner kronor vid Sotheby’s i London i juni 2013. Fotografiet är känt för sitt mjuka, måleriska fokus och minimal kontrast där den senare förblir som ett kännetecken för Struths teknik i dag.

Rosemarie Trockel, O.T. (Made in Western Germany) (1987)

9. Rosemarie Trockel
Rosemarie Trockel, den enda kvinnliga konstnären på top 10 listan, har sett en stadig uppgång i marknaden under de senaste åren. I februari 2014 såldes Trockels konstverk O.T. (Made in Western Germany) från 1987 för 7,8 miljoner kronor. Verket hade tidigare sålts på Art Basel 2012 för rapporterade 6,6 miljoner kronor.

Albert Oehlen, Untitled (1994)

10. Albert Oehlen
Albert Oehlen sålde ett av sina process-orienterade, abstrakta konstverk på Sotheby’s i New York i maj 2012. Den namnlösa målningen från 1994 steg över det estimerade priset på 3,3 miljoner kronor och slutade istället på 4,6 miljoner kronor.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

22 april 2014

Phillips designauktion

Stolar av Diego Giacometti, utropspris 1 150 000 svenska kronor.

Auktionshuset Phillips i London presenterar nu höjdpunkterna till sin kommande designauktion i april. Bland de 214 föremålen finns bland annat bordet Tour Eiffel av Jean Royère, en skulptur av Alexandre Noll och möbler av Diego Giacometti. Värdet på alla föremål beräknas ligga mellan 41 728 223 - 60 325 393 svenska kronor.

Bord av Josef Frank, utropspris 48 100 svenska kronor.

Phillips auktionerar även ut föremål från bekanta namn som Josef Frank och Axel Einar Hjorth. Ben Williams på Phillips lovar att det kommer bli en spännande försäljning. Självklart kan du följa den på Barnebys.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

22 april 2014

Påsktradition: Övre Frykens Konstrunda

Påsken innebar som vanligt ett besök hemma i Värmland och ett Karlstad som denna helg sörjde Färjestads pissusla insats i SM-finalerna. Sedvanligt hölls Övre Frykens årliga Konstrunda med både bra och mindre bra konst.

Rundan inleddes med ett besök hemma hos familjen Broos och deras rikskända Alma Löv där konstnärsparet Marc och Karin huserar. Museet som varit stängt sedan 2010 kommer snart bjuda in till ett nytt projekt signerat Marc Broos. En mängd kända konstnärer kommer att vara inblandade, berättar Marc Broos och uppmanar folk att hålla koll på hemsidan där limiterade visningar snart ska kunna bokas.

( i Karin Broos atelejé )

Annars handlade visningen om hans fru. Glödheta Karin Broos har varit produktiv det senaste året och väggarna i den gamla skolan var täckta med en mängd nya, riktigt bra målningar. Denna gång fick besökarna chansen att köpa med sig litografier för några tusenlappar. Den som var intresserad av en större oljemålning fick dock vända sig till Stockholmsgalleristen Christian Larsen - eller Stockholms Auktionsverk som om en dryg månad kommer auktionera ut ett verk av Karin. Håll utkik på Barnebys här!

Rundan gick vidare till Hotell Frykenstrand där man bland annat kunde beskåda verk av den erkända glaskonstnären Ingalena Klenell som bara några timmar tidigare hade kommit hem från en längre resa i USA där hon bland annat umgåtts och jobbat ihop med med världens mest kända glaskonstnär Dale Chihuly. Dessutom hann hon inviga sin utställning Homeland på svenska ambassaden i Washington DC - ett större projekt som rör relationen mellan Sverige och USA.

( Glaskonst av Ingalena Klenell )

- Jag hade så jäkla kul! Jag fick jobba ihop med de som är bäst i världen på det jag håller på med, berättade en jetleggad Ingalena på lördagseftermiddagen.

Glaskonst signerat Simon Klenell

I Hotellets stora konferensenssal visades även verk av talangerna Simon Klenell och Sara Lundkvist som spås en lysande framtid. Två unga, färdigutbildade glaskonstnärer att hålla ögonen på!
Simon fick bland annat Wettergrens utbildningsstipendien förra året ihop med filmaren Sara Broos, dotter till Marc och Karin.

Se mer av glaskonstnärerna på deras hemsidor!
Simon Klenell
Saras Lundkvist
Ingalena Klenell

( Glaskonst av Sara Lunkvist )

( Sara Lundkvist framför några av hennes senaste glasskulpturer )
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

21 april 2014

På middag hos Mangania!

Idag var jag hemma hos retrobloggerskan Mangania på middag.
En annan härlig retrobloggerska, Gila, var också där. Hennes fina blogg Gilas grotta hittar du här.

Vi hade en fantastiskt trevlig eftermiddag med god mat, många skratt och mycket retro- och loppisprat.


20140421-220543.jpg
Gila och Mangania

Här kommer en bildkavalkad från Manganias vackra retrohem.
Titta och njut!


20140421-220832.jpg

20140421-220846.jpg

20140421-220856.jpg

20140421-220906.jpg

20140421-220923.jpg

20140421-220934.jpg

20140421-220945.jpg

20140421-220954.jpg

20140421-221005.jpg

20140421-221029.jpg

En toppeneftermiddag helt enkelt!
Kommentera / Läs kommentarer (1)
0 kommentarer

21 april 2014

En Fleetwood-Mackig måndag


Det slår mig att det vore kul att sammanställa en lista av personliga favoriter bland skivomslag och omslagsfoton genom tiderna (Patti Smiths Horses? Kate Bush Hounds of Love? Grace Jones Island Life?) Jag ska ta mig en funderare men kommer genast att tänka på Fleetwood Macs utsökta Rumours-skiva med ett nästintill ikoniskt omslag med Mick och Stevie Nicks. Älskar't. Det här vinylomslaget har jag faktiskt haft som dekoration på ett hyllplan hemma tidigare. Det utgör verkligen föremål för en intressant bildstudie. Varför hänger det bollar från hans byxor och vad säger bilden om subjektens inbördes relation?

Bjuder på Fleetwood Macs "Little Lies"
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

21 april 2014

Bismarcks världsomspännande uppgörelse

Julius von Bismarck

Den tyske konstnären Julius von Bismarck uppmärksammades för projektet The Punishment I som visats på Alexander Levy Gallery i Berlin och som skildrar ett slags naturodyssé där Julius bokstavligen ses piska naturen och monument som Jesusstatyn i Rio de Janeiro. Det är fascinerande bilder som har tolkats som en allegorisk uppgörelse mot naturen och ett utlopp för frustration rörande mänskligt lidande som följer av naturkatastrofer. Snarare tycks det för konstnären själv ha varit fråga om en samhällskritik rörande hur vi förhåller oss till naturen, t.ex. när vi exploaterar för kommersiella syften. Den som tycker sig se ett galenskap och en kokogök på bilderna får kanske finna sig lite grann i att vara en hycklare.
Spana in Julius von Bismarcks webbsida för mer om hans konstnärskap. Klicka.


Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

21 april 2014

Vinn vinprovning för dig och nio vänner!







Ta chansen att vinna en exklusiv vinprovning på temat Piemonte med I enjoy wine i Stockholm. Vinner du får du bjuda med dig nio vänner. Provningen tar ca två timmar och du kommer att få reda på allt som är värt att veta om Piemonte och dess viner. Datum bestämmer vi med dig som vinner. Bakom I enjoy wine finns Enjoy Wine & Spirits, en av Sveriges största importörer och experter på italienska viner.





För att ha chans att vinna, behöver du svara rätt på följande fråga samt gilla Barnebys på Facebook.



Fråga: I Italienska Piemonte regerar druvan Nebbiolo som man gör både Barolo och Barbaresco viner av. Men vilken synonym används i Lombardiet för druvan Nebbiolo?

Skicka rätt svar till tavling@barnebys.com senast den 27 april.








Kommentera / Läs kommentarer (1)
0 kommentarer

20 april 2014

Dokument inifrån: Astrid Kruse Jensen

Stillbild från videoverket The House Inside Her.

Sven Harrys konstmuseum visas just nu en superfin soloutställning med danska bildkonstnären Astrid Kruse Jensen, som även ställdes ut av Martin Asbaek på Market häromveckan. I utställningen som bär namnet Within the Landscape, Jensens första stora utställning i Sverige, visas främst två serier tagna med en gammal polaroidkamera och utgången film. Resultatet är ett gäng måleriska bilder med poetiska och smått surrealistiska undertoner. Utställningen som visas t o m 4:e maj bjuder också på videoverket The House Inside Her, ett samarbete med regissören Pernille Rose Gronkjaer. Söndagstips för den som har tröttnat på påskfirandet!

Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

20 april 2014

Det moderna självporträttet: #selfie


Vad är mer talande för en narcissistisk samtid där var och en har utrymme att träda fram i det främsta rummet och regissera sig själv i sociala medier i en förhöjd och selekterad version av sin verkligheten för bekanta såväl som främlingar än "selfien"? Innan hashtagen du jour var #selfie, och innan det blev ett så vedertaget begrepp verkade det ett tag heta "gpoy" (= gratuitous picture of yourself). Jag föreställer mig att jag säkerligen inte är den enda som förbryllat fick googla akronymens betydelse under Instagrams tidigare dagar? I grunden är det ju fråga om självporträtt som visserligen som så mycket annat idag både kan och försöker göras med så lite möda och ansträngning som möjligt. Apropå det, personligen tycker jag att jag gör mig rätt bra med Nashville som förskönande filter och som substitut för Eight Hour Cream. Vad funkar bäst för dig? Säkert Valencia, visst? Tsss, erkänn.

Selfien har ju till och med fått en egen signaturmelodi i form av The Chainsmokers "#Selfie" med en  hysteriskt rolig text bland annat om någon som lär ha köpt sina följare på Instagram. Jag sökte på "Selfie" på Oxford Dictionaries online för att se om det är med, vilket det förstås var, och hittade en fantastisk exempelmening:
Occasional selfies are acceptable, but posting a new picture of yourself every day isn’t necessary.

Vi kontaktades nyligen av en ung amerikansk konstnär som heter Jillian Mayer som visar med ett galleri som heter David Castillo Gallery och som berättade om ett projekt som hon pysslat med som bär titeln "SELFEED" och som tar formen av en sajt där man kan se en stream alldeles i realtid av selfies som är kopplade till #selfie-hashtagen på Instagram. Mayers konstnärskap går ut på att undersöka hur Internet och modern digital teknologi påverkar hur vi lever och konstruerar våra liv både online och away from keyboard. Medan vi febrilt försöker kontrollera hur vi framställs på nätet, belyser SELFEED-projektet den brist på kontroll som faktiskt föreligger samt potentiella integritetskränkningar när bilder väl laddas upp på nätet. På sajten är hela spektrat representerat; det stygga, det absurda, det barnsliga och det emellanåt snygga och stiliserade. Spana in SELFEED.

Jag hoppar en selfie på mig själv och bjuder på selfie, old-school-style av fina fotografen Vivian Maier.
Kommentera / Läs kommentarer (1)
0 kommentarer

20 april 2014

Grattis på födelsedagen Joan Miró!

Joan Miró föddes idag den 20 april, 1893.







Joan Miró var en spansk målare, grafiker och skulptör, verksam i Paris och Barcelona och har i respektive stad tillägnats ett eget konstmuseum.

Joan Miró

Joan Miró arbetade främst med abstrakt måleri och kom att utveckla en stil som tog större och större avstånd från en föreställande bildvärld. Genombrottet för hans abstrakta konst kom år 1924, med en bildskrift föreställande figurala tecken i rytmiska mönster. Hans motiv var, genom symboler och associationer, främst präglade av människans undermedvetna.



Mirós konst blev under 1930-talet alltmer lekfull och färgrik. Han arbetade även med litografi och etsning, gjorde brons-, terrakotta- och färgskulpturer samt skapade monumentalmålningar.




Här hittar ni konst av Joan Miró!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

19 april 2014

Förra året idag!

Då åt jag frukost på trappan i solskenet.

Och idag... exakt ett år senare gjorde jag precis samma sak på morgonen.
Frukosten innehöll dessutom samma komponenter.
(minus juicen då, för vi glömde köpa apelsiner igår).

Livet går i cykler.

Det är då visst och sant!


20140419-191648.jpg
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

19 april 2014

Tokyo - bättre begagnat än så här blir det inte!

Tok Tokyo! Jag anade innan vi kom till Tokyo att japanerna skulle vara diagnostiserade med allvarlig shopoholic syndrom. Vad jag inte visste var att det var smittsamt. . . Tokyo är sannerligen ett shoppingparadis och då menar jag inte främst för nya varor, utan begagnade! Vad du än är ute efter så kan jag nästan lova dig att du kommer att hitta det på andrahandsmarknaden i Tokyo. Japanerna älskar att konsumera och gillar INTE när det ser begagnat ut ( om man nu inte är en vintagenörd som gillar patina ). Resultat blir att de säljer av mycket och köper nytt istället, vilket i sin tur leder till en het och välfylld marknad för begagnat. Dessutom är japanerna så korrekta att man kan känna sig rätt säker på att man får "äkta vara".



Knappt använda, putsade skor från de allra bästa tillverkarna på Komehyo i Shinjuku


Deras största varuhus - ja varuhus - för begagnade varor heter Komehyo och ligger dels i Ginza och i Shinjuku. Det i Shinjuku är 8 våningar högt och här kan du köpa allt från de riktigt stora modehusen Hermès, Louis Vuitton, Bottega Veneta eller varför inte att par snygga skor från Edward Green eller John Lobb? Priserna varierar men det går absolut att fynda!! Shoppingen på Komehyo kan enklast beskrivas som de stora auktionshusens fashion auktioner x 10!

Fantastiskt utbud av märkeskläder, bara som max ett par säsonger gamla. Som att handla på ett vanligt varuhus fast 50-70% billigare!

Jag har aldrig sett så många begagnade klockor i så fint skick! Rolex, Cartier, Jaeger le Coultre , Patek Philippe you name it!

En annan bra kedja för bättre begagnat heter Ragtag. Där hittar du mer trendiga märken och ett ungdomligare mode. Samma sak här - otroligt bra nivå på utbudet och snyggt presenterat vilket gör själva shoppingupplevelsen så mycket bättre!

Ragtag i stadsdelen Shibuya

Ragtag

Men kanske det allra bästa tipset är nog ändå en restaurang vi lyckade hitta via Instagram. Så älskar du kött och då kanske allra helst wagyubiff - missa inte den här restaurangen nästa gång du är i Tokyo - Shima - herregud vad gott det var! Sjukt svårt att hitta till restaurangen då den ligger mer eller mindre gömd en våning ner med en skum hiss. Men väl framme var det en våning ner till himmelriket!

Shima, Nihonbashi MM Building, B1 Nihonbashi 3-5-12, Chou-ku. Tel. 0332717889

Arigato!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

19 april 2014

We need to talk about vädret!

Om det är något vi svenskar bemästrar så är det väl ändå att tala om vädret. Ja, det är väl endast britter som kan give us a run for our money. Finns det inget annat att tala om så kan man ju alltid plocka fram väderkortet och semesterplanerna i anslutning därtill. Blir det fint till helgen månntro? Vad surt det är ute! Gud så fint det var i helgen! Hoppas bara att det inte blir en backlash... Osv.

Som en liten hyllning till vår kollektiva väderfixering så tänkte jag bjuda på den nederländske fotografen Berndnaut Smildes underbara fotoserie om inomhusmoln (ha-begär!). Genom minutiös ljussättning och temperaturreglering och med hjälp av enkla medel såsom en anordning av rökmaskiner så lyckas Smilde åstadkomma sina molnliknande skapelser eller Nimbus som han kallar dem. I en intervju med brittiska the Telegraph berättar Smilde att han inte längre tillåter publik vid plåtningarna efter att ha tagit emot ett argt brev från en besviken amerikanska som hade väntat sig något mer storslaget. Smilde väljer sina platser med omsorg och hittills har endast ett fåtal plaster fått stå värd för de kortlivade nimbusarna.

För mer info om Smilde, besök Ronchini Gallery
eller spana in den här minidokumentären på Vimeo.
Väderprognosen för de kommande dagarna ser för övrigt lovande ut, så se till att njuta massor! Och glad påsk önskar jag och min bror på Cahiers de photo-bloggen!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

19 april 2014

"Nicking off with logos at Cartier"

Känner man att det är torka och vill ta sin oförbrukade konstkvot i anspråk är Paris alltid en god idé och kan förstås då förenas med en rad andra trevligheter (London och New York är i sammanhanget bättre konststäder tycker jag men London är ju behäftad med ordentlig väder-gamble och New York med ett längre geografiskt avstånd som gör att det blir lite mer projekt att ge sig iväg med resväskan). Vi åkte iväg ihop för en sejour i Paris strax efter nyår och besökte då bland annat ett fint galleri i Marais som heter Galerie Rabouan Moussion och som drivs i regi av en mor och dotter som båda är "hyper sympas" (väldigt sympatiska) vilket kan vara bra att veta. Sympatiska gallerister är väldigt hett nämligen.

Vid tillfället ställde man ut den holländske konstnären Erwin Olaf som arbetar med hyperestetiskt och stiliserat mise-en-scène foto som känns som klippt och skuret för att visas på Fotografiska i Stockholm. Erwin Olafs verk kan ibland se ut lite grann som en blandkompott av svenska Julia Hetta och amerikanska David LaChapelle med drag lånade både av den klassiska porträttradtionen och kommersiellt reklamfoto. Nedan följer några bilder ur Erwin Olafs serie Fashion Victims som antagligen vill förstås som en samtida konsumtionskritik rörande en allmängiltig varumärkesfetisch. Det förefaller nog mer rimligt att tillskriva verkserien en plats i ett gränsland mellan kritik och glorifiering. Ni får avgöra själva.



Under ett solobesök till Paris igen för några veckor sedan spanade jag in Mathieu Pernot som är aktuell med två fotoutställningar som löper parallellt nu. Den ena på Jeu de Paume, och den andra på La Maison Rouge där han tar avstamp i en gammal numera nerlagd psykiatrisk vårdinrättning (l'hôpital de psychiatrique de Picauville) och återkonstruerar livet där med olika medier. Jag rekommenderar att kika på någon av hans två utställningar om ni har vägarna förbi Paris snart. Senare i år, 13-16 novmeber, äger den årliga fotomässan Paris Photo rum och den försöker vi sikta på att gå på.

Jag funderar på vad som är bästa soundtracklåten till Erwin Olafs bilder. Chicks on Speeds "Fashion Rules!" eller Miss Universums (a.k.a. fina konstnären Catti Brandelius) "Shopaholic"? Känns som kvarlevor från en helt svunnen tid...Nej, jag tycker nog Le Tigres "Deceptacon" är fräsigast; You want what you want but you don't wanna be on your knees...Who does your... who does your hair?

Ni får alla:
Chicks on Speed, klicka här.
Miss Universum, klicka här.
Le Tigre, klicka här.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

Om morgondagen vet man väl aldrig


En skola i vishet, lektion nr 1: Read something that makes you look good if you die in the middle of it.

Foto: Maria Friberg "Still lives #3" (2004)
Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

18 april 2014

Intervju med vintageexperten Elsa Billgren!

Elsa Billgren

Elsa Billgren älskar klänningar, så till den grad att hon aldrig bär annat. Elsa har många järn i elden och bloggar bland annat på Elle samt är programledare och inredare på Äntligen hemma i TV4. Dessutom har hon en egen ateljé i Konstakademin där hon hyr ut vintagebröllopsklänningar.


Hur uppkom ditt intresse för klänningar?

Jag har haft intresset för klänningar ända sedan jag var barn, då jag fick en massa 40-tals klänningar av min farmor att ha som utklädningskläder. Under 90-talet, när jag växte upp klädde sig alla enligt de modetrender som var då, men jag kände aldrig att det var min grej. Istället kom jag allt mer att känna att det var vintageklänningar som jag trivdes bäst i och därefter slutade jag helt att bära byxor.

Hur kom du in på det här med bröllopsklänningar?

Jag har på något sätt alltid arbetat med- och samlat på vintage. Just vintagebröllopsklänningar har haft en väldigt låg status eftersom de i princip bara har gått att använda till halloweenutstyrseln. När jag själv gifte mig år 2010, köpte jag min egen bröllopsklänning i en vinatagebutik och därefter föddes idén om att börja samla. För mig är dessa bröllopsklänningar så otroligt vackra och det ligger ett gediget hantverk bakom varje klänning. Idag har jag 200 stycken.



Hur ser synen ut på vintagekläder idag om man ser till just bröllopsklänningar?

Det var billigt när jag började samla på bröllopsklänningar men idag ser det lite annorlunda ut. Dels har det vuxit fram en ekotrend och en helt annan medvetenhet kring att vilja ta tillvara på äldre kläder och föremål. Dels så är det många som tycker att det är roligt att bära en klänning som redan har en historia. Många tycker också att det är ganska omodernt att köpa en jättedyr klänning för endast ett tillfälle, eftersom bröllopet i grund och botten handlar om kärleken och inte klänningen.

Hur går man tillväga för att hyra bröllopsklänning hos dig?

Det enda man behöver göra är att maila och boka in en tid. Sedan ses vi i min atelje i Konstnärsakademin och provar. Många som hyr via mig är yrkeskvinnor med småbarn som helt enkelt inte har tid till att springa runt och leta. Jag tar bara fram de klänningar som är i rätt storlek, för att man inte ska behöva ta på sig något i onödan och därför tror jag att många föredrar att handla hos mig.



Var hittar du alla klänningar?

Många av klänningarna fyndade jag tidigt när det fortfarande var billigt med vintage. Sedan har jag investerat i några verkligt vackra och dyra klänningar. Tanken med min verksamhet är ju att det ska finnas vackra klänningar för alla och att de ska fungera lite som ett budgetalternativ. Sen jag startade detta har ryktet om mina bröllopsklänningar spridit sig, så idag får jag klänningar skickade till mig från äldre damer, som tycker att det är roligt att de kommer till användning igen.

Handlar du själv mycket på auktion?

Nej, jag tycker att det är ganska dyrt på auktion och eftersom jag gillar att variera mig plus att det är ganska stor rullians bland sakerna jag köper, blir det mest att jag handlar på loppisar. Fast visst händer det att jag handlar på auktion, men då på landet eller i småstäderna.

Var hittar du möblerna och prylarna inför avsnitten av "Äntligen hemma"?

Först och främst så har jag en tydlig idé kring vad jag ska köpa och sedan letar jag bara efter just det. Vi brukar åka på shoppingturer under fem dagar inför programmen och då vi besöker vi loppisar, secondhandbutiker och byggvaruhus. Inspelningsdagarna sker sedan under en fyradagarsperiod.

Tack för pratstunden Elsa!
Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

18 april 2014

Fredagsstilen 18/4

Så här på Långfredagen passar jag på att lägga ut lite bilder på en färggladare stil i påskens tecken!

Kavaj från J.Lindeberg  - Skjorta Mastai Ferretti

Vintageslips från Hermès - Näsduk Herr Judit

Byxor från Rose & Borne - Nyckelkedja GG

Skor från John Lobb

Inget emot att få den här i påskägget... auktioneras ut på Kaplans Klockkvalité den17/5
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

Scener ur en vardag

Som bekant är samtidskonsten, eller konstyttringar i största allmänhet, ofta politiskt laddad och tar tempen på samtiden. Nu senast på Göteborgs internationella konstbiennal visades exempelvis en utmärkt grupputställning på temat politik och humor på Röda Sten Konsthall. Konst som har förmågan att upplysa, utmana och ifrågasätta ens egna föreställningar... Det är inte alltid nödvändigtvis den bästa men oftast den som lämnar ett bestående intryck.

Jordanska fotografen Tanya Habjouqa, som uppmärksammades i förra veckans avsnitt av fantastiska Stil i P1 (lyssna här), står bakom en rad fina fotoserier som gör just detta. Som en motvikt till den mediala bilden som präglas av konflikt och oro, skildrar Habjouqas serier vardagslivet i Gaza och Västbanken med värme och optimism. En gemensam nämnare för hennes bilder är energin som de uppvisar; här utövas parkour, yoga och spjutkastning och unga välpumpade män flexar villigt framför kameran. Habjouqas serier har prisbelönats, men även kritiserats för att försköna verkligheten. Själv besvarar hon kritiken med att hon vill förmedla en annorlunda bild än den gängse som vi förses med. Lysande tycker vi.

Habjouqa frilansar för en rad välansedda dagstidningar och magasin såsom The Guardian, New York Times, Le Monde och Monocle och har medverkat i utställningar på bland annat Malmö Konsthall och Louisiana Museum of Modern Art. För mer info, spana in hennes hemsida.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

It's alright son, gråt så mycket du vill


Det är intressant att reflektera kring hur fotomediet både medvetet och omedvetet används i reklam och media för att konstruera genus och befästa sedan urminnes tider rådande könsroller. Sam Taylor-Wood (numer Sam Taylor-Johnson) har i sitt konstnärskap arbetat mycket med frågor kring genus och identitet, ofta med sig själv framför kameran, och genom att kasta omkull roller och föreställningar. Sam Taylor-Wood hör också till samtidskonstnärer som framgångsrikt tagit klivet från konst till långfilm vid sidan av konstnärer som Julian Schnabel och Steve McQueen. Hon debuterade med "Nowhere boy" om John Lennon och är snart aktuell som regissör till filmatiseringen av "50 Shades of Grey" (Inte läst böckerna...)

Jag tänkte att jag skulle lyfta fram hennes projekt "Crying Men" för vilket hon satte ett större gäng skådespelare framför kameran och lät dem uttryck sorg, smärta och ångest och dylika känslor. Bland deltagande skådespelare ses Gabriel Byrne, Daniel Craig, Benicio del Toro, Paul Newman, Ed Harris, Steve Buscemi, Laurence Fishburne, Forest Whitaker och Tim Roth m.fl.
Här är hon själv med Robert Downey Jr i famnen i ett annat verk.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

Galleri GKM för Gästbloggen

Denna vecka skriver Galleri GKM för Barnebys Gästblogg. Vi får ta del av historien kring hur ett konditorpar i Jönköping, en dag bestämde sig för att öppna galleri. Hur de med hjälp av en fransk ordbok, bra kontakter och småländsk envishet förde galleriet vidare till dagens generation.

Thomas gör reklam för Galleri Kända Målares sommarutställning i Varberg 1976.

Från bakverk till konstverk


I mitten av 50-talet gick vår far Siwert Bergström som konditorlärling på restaurang Kungsparken i Malmö – bara några hundra meter från där galleriet ligger idag. Som nyutbildad konditor återvände han till Småland och öppnade ett bageri i Husqvarna tillsammans med vår mor Solveig Bergström.  Även om de ”bara” hade ett bageri så var konditor Siwert som sådan,  mån om bakverkens utseende. Med ett öga för former och fulländning sträckte sig nyfikenheten bortom bakelser och marsipangrisar och intresset för konst tog sin början.

Familjen Bergström, Siwert, Solveig, Thomas & Kalle samt hunden Miró, utanför galleriet i Jönköping 1974.

År 1967 grundade Solveig och Siwert ett galleri i Jönköping. Det fick namnet ”Galleri Kända Målare” för på den tiden i Småland kallades konstnärer för målare. Under början av 70-talet vidgades vyerna från de lokala förmågorna söderöver mot Halmstadgruppen och framförallt Axel Olson som galleriet började samarbeta med. Siwert och Solveig kom också i kontakt med Bengt Lindström vilket resulterade i utställningar, en konstbok och vidare kontakter till bl.a Atelier Mourlot i Paris som tryckte grafik åt bl.a Miró, Robert Indiana och Jean Dubuffet. Siwert satte sig på tåget till Paris med ett svenskt– franskt lexikon och pluggade in de olika färgerna. På detta anrika tryckeri, grundat 1852, trycktes de första Axel Olson bladen och därmed hade galleriet påbörjat sin editionsverksamhet.

Axel Olson vernissage 1984. En av de första utställningarna på galleriet i Malmö.

Det var också Bengt Lindström som presenterade Siwert för Corneille vilket ledde till ett långt och nära samarbete. Corneille, som är en av COBRA gruppens främste konstnärer, visades för första gången på galleriet i Jönköping 1978 och sedan dess har vi gjort uppemot ett hundratal editioner av grafiska blad, konstböcker, mattor och vävar tillsammans, vilket gör oss till den störste editören av Corneilles konst. Corneille, som gick bort 2010, får nog ses som grundpelaren i vårt galleri. Han sitter i väggarna.

Corneille och César på galleriets gård 1989.

 

Med småländsk envishet och rättframhet vann vår far konstnärernas förtroende och från slutet av -70 talet till slutet av -90 talet inledde han långvariga samarbeten med flera konstnärer som vi, Thomas och Karl-Johan, kom att lära känna allteftersom vi började att arbeta i galleriet. I och med att galleriet blev allt mer internationellt och började ställa ut på FIAC i Paris ändrade vi namnet till Galleri GKM. Vi företrädde bl.a den chilenske surrealisten Roberto Matta, samt Arman och César, de tongivande mästarna inom Nouveau Réalisme. Samtidigt kom vi att samarbeta med några av Europas första PopArt-konstnärer Peter Klasen, Valerio Adami och Erró. Likaså hade vi nöjet att representera Jacques Doucet, även han en COBRA konstnär, samt Martin Bradley, James Coignard, Patrick Chappert-Gaujal m.fl.

GKM firar 25 årsjubileum på La Closerie de Lilas i Paris under FIAC 1992. Valerio Adami, Carl-Fredrik Reutersvärd, Martin Bradley, Peter Klasen, Siwert, Sosno, Camilla Adami, Albert Dupont, Vladimir Velickovic, Patrick Chappert-Gaujal, Jaques Doucet och Georges Boisgontier.

Några av dessa har tyvärr gått ur tiden och under 2000-talet har nya konstnärskontakter knutits med bland andra realisten Yrjö Edelmann som vi företräder både i Sverige och internationellt. Likaså har vi ett nära samarbete med popkonstnärerna William Sweetlove, Philippe Huart, Antonio de Felipe samt Cecilia Cubarle – konstnärer från olika kulturer som var och en har sitt unika uttryckssätt med ingredienser som humor, värme, kontraster och ironi. De är vår tids popkonstnärer.

Galleriets gård med skulpturer av bl.a Jan Desmarets, Arman och Reinhoud.

Konst är föränderlig och konstmarknaden likaså. Vi har växt upp i denna förändring och det är bara att fortsätta följa med. Idag möter vi den största delen av våra kunder över internet vilket för vår del är mycket positivt. Vi når ut med vår konst till fler människor. Synen på konst har också förändrats. Konst är inte längre något som man bara ser på muséer eller köper i investeringssyfte. Konst har i allt högre grad blivit ett givet inslag i ett hem. Konst gör skillnad – såväl i ditt hem som på kontoret.

Thomas, Ludvig och Kalle på Edelmannutställning 2012.

Den naturliga utvecklingen från ett litet galleri i Jönköping där vi gjorde de första bekantskaperna med konsten, vidare till Malmö, Europa och Paris, där Karl-Johan bor och verkar, kommer inte att brytas. Vi är nu inne på tredje generationen då Ludvig har börjat jobba hos oss och inspirerar med sin entusiasm och sitt engagemang.

Thomas och Karl-Johan Bergström

Galleri GKM Siwert Bergström
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

Hemma hos Maria Åström på vackra Österlen


I ett idylliskt hus på vackra Österlen bor textilkonstnären Maria Åström tillsammans med sin make Sam Stigsson, konsthantverkare. Maria spenderade sina barndomssomrar här och har låtit mycket vara bevarat efter det att hon själv tog över huset efter sina föräldrar, år 2000.




Hur har hemmet förändrats från att du bodde här som liten tills idag?

Huset ligger utanför Skillinge på Österlen och jag har ärvt det av mina föräldrar. De köpte det 1958 och då var Österlen ett avsomnat hörn av Sverige. Pappa Kell Åström var arkitekt och mamma Ulla Åström arbetade som textilkonstnär och tillsammans gjorde de en vacker och omsorgsfull renovering. De besökte många ”bonnauktioner " där de gjorde en hel del allmogefynd som blandades med danska 1950-talklassiker och Bruno Mathsson-stolar. Huset är i stort sett sig likt idag.





Hur skulle du beskriva stilen och vad inspireras du själv av?

Svårt att svara på. Jag gillar den stil som varit och har därför försökt bevara den. Främst blandar jag det jag tycker är vackert, lite huller om buller sådär. Det händer ganska sällan att jag köper något nytt utan i så fall byter jag nog mest textiler, kuddar och överkast.





Vilket föremål skulle du aldrig göra dig av med?

Jag har en tavla av Anna Lernmark, som jag njuter av hela tiden. Den hänger bredvid en tidig Gösta Werner-målning och dessa kommer jag alltid vilja behålla.





Vilket är ditt favoritrum?

Favoritrummet är nog den stora ateljén, som används till arbete och fester. Där står ett vackert gammalt skånskt stenbord och ett långt gammalt bakbord, som är perfekt till att jobba vid eller för att duka upp till fest. Jag är också mycket förtjust i den öppna spisen och det vackra ljuset.







Fotograf: Jonas Ingerstedt

Blev ni inspirerade av Maria och Sams hem, hittar ni liknande föremål här. Tryck på den bild ni gillar för att komma direkt till auktionen.













Kommentera / Läs kommentarer (1)
0 kommentarer

18 april 2014

Onåd i betraktarens ögon

Jag intervjuade nyligen Morten Andenaes, en spännande norsk fotograf, för C-prints räkning och vi kom in på ämnet ”narrative photography”. Han hade ett och annat intressant att säga om saken och menade på att begreppet är missvisande då en bild egentligen inte förmedlar en berättelse, i alla fall inte en allmängiltig sådan. En bild fångar ju som bekant endast ett ögonblick – det som utspelar sig precis innan och direkt efter förblir dolt för beskådaren. I en ren försvarsmekanism – för att inte leva i ovisshet – börjar vi tolka händelseförloppet och läser in en story som vi sedan projicerar på bilden. Det är ju kanske just det som gör den typen av fotografi så intressant – att det är öppet för olika tolkningar.
En av våra favoriter bland yngre svenska samtidsfotografer är Jenny Källman som arbetar med iscensatt fotografi med en dokumentär prägel. Framför Källmans lins finns ofta tonårstjejer tagna i rätt så alldaliga miljöer. Vid första anblick kan bilderna te sig som rätt ordinära, men vid närmare iakttagelse så har de förmågan att väcka frågor; Vad gör de?  Vad säger de? Vad viskar hon? För allt som oftast skildrar bilderna någon form av social interaktion. Jenny framhåller österrikiske regissören Michael Haneke (en annan favorit!) som en inspirationskänsla och liksom hans filmer förmedlar hennes bilder ofta ett latent obehag.

2012 släppte det nischade svenska konstförlaget Art & Theory den superfina boken Surveillance som är en ypperlig dokumentation över Jenny Källmans konstnärskap. Boken går att beställa direkt på förlagets hemsida eller finns att hitta på bland annat Konst-ig. För den som vill veta mer om Jenny Källman, så får man gärna läsa intervjun som vi gjorde med henne för C-print.se. Kika här.
Jenny Källman är för övrigt aktuell i grupputställningen ”Det synliga. Samtida svensk fotografi” på Artipelag som visas t o m 11:e maj. Medverkar gör även en rad andra intressanta konstnärer såsom Miriam Bäckström, Tova Mozard, Eva Stenram och Denise Grünstein. Helgtips!
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

Two peas in a (still) pod

Huruvida James Franco är ett geni, overachiever eller bara lider av grav hybris tåls kanske att fundera på. Det går ju i vart fall ingen nöd på hans meritförteckning i något avseende, och det ju en god väg han tagit sig sedan han spelade Daniel Desario i kortlivade (men fantastiska) kultserien Freaks and Geeks. Bland annat har han skrivit och gett ut novellsamlingen Palo Alto som nyligen också filmatiserats av Gia Coppola (Francis Ford Coppolas barnbarn tillika Sofia Coppolas systerdotter).
James ambitioner har inte undanskuffat samtidskonsten från tapeten och han ställde 2010 ut med den ambitiösa soloutställningen ”Dangerous Book Four Boys” på Clocktower Gallery in NYC vilken innehöll video, skulpturer och installationer. Utställningen tycks ha mötts med viss missunnsamhet och detta multitaskandet och ogenerade förflyttandet från film till konst med förbisättande av gängse konstnärsnormer (det ska vara den hårda tradtionella vägen via konstakademin) premierades inte nödvändigtvis från alla håll. Vi såg utställningen med behållning på plats i NYC och tycker ändå att det är rätt fränt att inte låta sig begränsas på grund av kreti och pletis bullshit (haters always gonna hate, no?). Mer konst således, James Franco...(För den som är nyfiken kan en recension från hans förra utställning läsas på New York Times. Kika här)

James Franco är nu aktuell med en ny uppmärksammad utställning i NYC, på Pace Gallery där han tagit avstamp i Cindy Shermans serie, Untitled Film Stills, och framställt sina egna versioner av hennes verk. Resultatet kan upplevas nästan som lite parodiskt med James i peruk men det är djärvt om inte annat att ta sig an Cindy Sherman på detta vis inom ramen för ett så renommerat galleri. Särskilt kul är det ju att Cindy i sina verk var konstnär som spelade skådespelare och att James nu faktiskt är en skådespelare som ”spelar” konstnär som i sin tur spelar skådespelare…Utställningen pågår till 3 maj på Pace Gallery, www.pacegallery.com

Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

18 april 2014

En liten påskgumma!

Det är i mitt tycke ytterst lämpligt att inleda påsken med att visa en liten påskgumma.


20140418-080328.jpg
Det är härliga och givmilda Mangania som sett till att den lilla söta kommit flygandes hem till mig.
(Mangania driver förresten en tjusig retroblogg som du hittar här.)

Nu hänger den lilla gumman tillsammans med kompisarna i pocketstringhyllan.


20140418-080631.jpg

Om hon trivs?

Klart hon gör!
Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

18 april 2014

Flickan med bambuörhänget


Porträttet till höger från ett 1600-tal av holländske Johannes Vermeer känns säkerligen igen? När jag kikade på James Francos nya Cindy Sherman-projekt häromdagen kom jag att tänka på amerikanske Awol Erizkus nytolkning och scensättning av "Flicka med pärlörhänge" som bär titlen "Girl with a Bamboo Earring" (2009). Parafraser, parodier och hommager (och "icke-hommager") är ju inget nytt under solen...tänk bara Edvard Munch och "Skriet", men i sammanhanget känns Erizkus verk särskilt angeläget att lyfta fram. Erizku hör till en generation av afroamerikanska konstnärer (se även Kehinde Wiley och Iona Rozeal Brown) vars verk sätter bristen på mångfald inom den klassiska konsten och kanske främst inom porträttradtionen under luppen, genom ett slags retroaktivt (åter)skapande som tillägger en egen samtida prägel. För att se fler av Erizkus tolkningar av klassiska porträtt i serien "Black & Gold", se här (Hasted Kraeutler Gallery).
Kommentera / Läs kommentarer (1)
0 kommentarer

17 april 2014

Det återuppstådda afrikanska rymdeposet


Fina Marabouparken i Sundbyberg tillägnade i höstas hela säsongen till den idag internationellt erkände fotografen Malick Sidibé vars livsverk består främst av svartvita fotografier från 60- och 70-talet i Malis huvudstad Bamako tagna i kölvattnet av frigörelsen från det franska kolonialstyret. Malicks foton tjänar som ett slags tidsdokument som genom ungdomskulturen visar den frihets- och livsglädje som följer i ett sådant skede och påvisar den inströmning som ägde rum av västerländska influenser genom populärkultur och därigenom ett uppluckrande av könsbarriärer som tidigare rått.
Det är fantastiskt vackra foton på vackra människor som man kan titta på i timvis, både från fräsiga fester och Malicks egen porträttstudio (Studio Malick som finns kvar än idag och drivs i sonens regi). Under en artist talk med utställningens kurator underströk Malick vilken betydelse västafrikanska och afrikanska samtidsfotografer har haft för att nyansera den bild vi förmedlas av afrikanska regioner genom det dokumentära och objektifierande fotot i västerländska nyhetsmedier. Det finns ett slags ”aha-värde” i Malicks fotografier som jag tänker mig ställer mångas skeva föreställningar till sin spets.

Bamako är för övrigt värdstad för en framstående afrikansk foto- och videobiennal som ägt rum sedan 1994 (Recontres de Bamako). Håll ett särskilt öga på Galleri Flach kring Hudiksvallsstråket vid Vanadisplan (a.k.a Stockholms Chelsea) som samarbetar med två spännande samtidsfotografer; Mohamed Camara från Bamako och Kirpi Katembo Siku från Nord-Kivu provinsen i  Kongo-Kinshasa.

I sammanhanget tänkte jag att jag skulle lyfta fram en spännande upptäckt (i dubbla bemärkelse) som tar avstamp i en helt annan del av Afrika, långt ifrån Mali, och som inte alldeles är motiverad att klumpas ihop med Malick Sidibé m.fl men som likväl bygger vidare på en liten påbörjad röd tråd. Den spanska fotografen Cristina de Middel har rönt mycket uppmärksamhet med sitt hyllade projekt ”The Afronauts” som återberättar och iscensätter ett föga känt tidsstycke i zambisk historia. Det visar sig att Zambia tidigt på 60-talet förkunnade ambitioner om att bli en ledande rymdnation jämte rymdjättar som USA och Sovjet, med ett mål om att skicka den första afrikanen till månen. Trots vissa ansatser rann rymdprojektet ut i sanden på grund av bristande finansiering och nu har Cristina de Middel alltså grävt i den här historien och tolkat det i sitt projekt med en blandning av fiktion och verklighet.
Det är visserligen i grunden egentligen fråga om en s.k. epic failure och visst finns det något svagt melankoliskt i bilderna, men de präglas också av en varm humor och framförallt betonar de vikten av att drömma och belyser även den nationella stolthet som växer fram i samband med självständighet.
Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

17 april 2014

Bill Cunningham, streetstylefotografernas urfader


Streetstylefoto föreställande gemene okänd man och kvinna kan nästan famstå lite som ett modernt hittepå. Behövs det ens idag? Är det inte lite väl ersatt av spegelselfies med mobilkameran…? Hursomhelst, innan de stora streetstylefotograferna hette The Sartorialist (Scott Schuman) och The Facehunter (Yvan Rodic) hette denne (och heter fortfarande sedan flera årtionden tillbaka) Bill Cunningham. Han är väl direkt inte ett särskilt välbekant namn i Sverige vilket får förstås i ljuset av att han egentligen endast varit verksam på gatorna på Manhattan och är aktiv som medarbetare i New York Times.

Det gjordes en dokumentär om Bill som kom ut 2010 som heter ”Bill Cunningham’s New York” och som är ruskigt fin och bra. Jag har egentligen bara sett den två gånger men tänker ofta att jag borde se om den under lata helgdagar när orken inte räcker till. One for the rainy days, ni vet. Det är i vart fall fråga om ett så sympatiskt människoporträtt av en obegripligt anspråkslös 85-årig man, som uppenbarar sig nästan som lite av en mystisk gestalt, som alltid arbetat för passionen för fotografi snarare än pengarna som han tycks ha nobbat flera gånger om.
Bill rör sig vant och välkommet bland societeten och tycks vara tjenis med i stort sett ”alla” men bor själv efter eget val i samma gamla trånga lägenhet ovanför Carnegie Hall med delade bekvämligheter, och är nästan alltid klädd i samma mundering bestående av enkel blå målarjacka och med cykeln och kameran ständigt i beredskap. Man börjar nästan fantisera om hur det skulle vara att sitta och dricka te i hans sällskap och höra hans historier. Det ter sig...mysigt.

En höjdpunkt i dokumentären är när Anna Wintour sakligt förkunnar; ”We all get dressed for Bill” och förklarar att det är ”death” om han, gud förbjude, förbiser en (en ytterligare höjdpunkt är när hon nobbar ett gäng fotografer men impromptu stannar bara för Bill).

Det är verkligen en stark rekommendation att kika på dokumentären. Den finns faktiskt att se på Netflix för den som har konto (och kan med fördel prioriteras framför serierna). Och skulle jag inte redan ha lyckats sälja in idén så går det ju alltid att ta en titt på trailern; den gör susen och täcker upp för mina tillkortakommanden. Promise. Se trailern här.
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

17 april 2014

Det våras för smultronsträllen i Stockholm


Det är knappt så att det måste påtalas, att fotot på senare år genomgått ett slags demokratiseringsprocess i samband med digitala och lätthanterligare kameror samt att tillgängligheten i fråga om fotohantverket ökat intresset för foto som konstgren. Mot bakgrund även av ett uppsving i Stockholm efter Fotografiskas intåg är det kanske egentligen lite märkligt och synd att inte fler upptäckt det smultronställe ett stenkast från Mariatorget som heter Stockholms fotoantikvariat. Stället är unikt i sitt upplägg och förenar konstgalleri med antikvariatsverksamhet (uteslutande med fotoböcker).

Stockholms fotoanktikvariat är litet till ytan men har väldigt sympatisk och härligt luftig och ljus karaktär; ett minigalleri helt enkelt av white cube-disposition. Verksamheten jubilerar i år med tio år och Karl-Erik Jagare som driver stället har sedan starten kurerat väggarna med det bästa och mesta inom svenskt samtidsfoto. Det känns nästan lite lyxigt att gå dit, känslan särskilt av att det är så oupptäckt. Det är ytan till trots en fin variation på hur och i vilken form Karl-Erik ställer ut konstnärer. Bland annat ställde han förra året ut fotoprintar till överkomlig penning med Catharina Gotby (printarna hade tjänat som förlagor till hennes bokutgivningar och bar på hennes anteckningar till förlaget vilket ju är lite festligt).

En särskild höjdpunkt är då han för ett tag sedan ställde ut den israeliska konstnären Lee Yanor med gigantiska från-golv-till-tak verk och visade hennes videoprojektioner. Lee Yanors verk är verkligen delikata och hon återger mycket dans och rörelse i sina verk. Det är vackert rakt igenom. Den gången fick vi verkligen passa på att kamma med oss ett verk till vardagsrummet hemma.
Fotoböckerna är ju en story för sig och med Karl-Eriks järnkoll är det säkert inget som saknas på hyllorna som bär på böcker i tusental. Karl-Erik är en hyvens typ och alltid behjälplig och pratglad. Det går inte att betona tillräckligt (finns ju nästan inget värre än snorkiga antikvariehandlare). Han har själv bakgrund som konstnär och vi gjorde ett reportage för C-print med honom en gång då det visade sig att han tidigare varit ute i världen och fotat, bland annat samtiden i Chile åren innan militärkuppen 1973 och att han åkte tillbaka nyligen och ställde ut med sina bilder från aktuell period på Salvador Allende museet i Santiago.

Det är verkligen rekommenderat att bege sig dit om man är på presentjakt till vänner med fotointresse. Det går ju inte heller att förneka att ha-begäret som uppstår väl inne hos Karl-Erik är onådigt. Här kan man kika på böcker som försvunnit ur tryck sedan lika länge som jorden varit rund. Böcker av Richard Avedon, Bruce Weber och Irving Penn. You name it. Jag gick nyligen därifrån med en väldigt fin bok av Norman Parkinson och var rätt sugen på att slå till på ett gäng läckra gamla nummer av (Andy Warhols) Interview Magazine i prima skick.
Jag vill rikta ett stort tack till Mikael Axelsson, en skicklig fotograf, som lånat ut sina fina foton på Karl-Erik Jagare och Stockholms fotoantikvariat till bloggen. Spana in Mikaels verksamhet och fina portfolio på www.mikaelcreative.com

Stockholms fotoantikvariat, Torkel Knutssonsgatan 31
Kommentera / Läs kommentarer (0)
0 kommentarer

17 april 2014

1 + 1 = 1,5

Men hallå!

Välkommen, welcome, willkommen, bienvenido, bienvenue (och så vidare...) till vår nya blogg, Cahiers de photo här på Barnebys. Det är verkligen superkul att få axla en blogg om foto och samtidsfoto inom konst jämte så många roliga bloggar här på sajten. Ashik och Koshik Zaman heter vi och kör på direkt. Vi hoppas och föreställer oss att vi på bloggen kommer kunna tipsa om spännande konstnärskap, utställningar och relaterade företeelser. Ni får jättegärna höra av er när ni vill så hörs vi vid tillfälle.

Stort tack till vår fine vän Pär Lindström, senior grafisk designer på H&M som utformat bloggbannern utifrån en tjusig bild av Saul Leiter. Det är tänkt att vara lite av en hommage till Nouvelle Vague liksom bloggens namn som är en parafras på den legendariska franska filmtidningen Cahiers du Cinéma vilken husgudar som Claude Chabrol, Jean-Luc Godard och Francois Truffaut skrev för way back when.

Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

16 april 2014

Tant Emma - en presentation!

Det kan ju vara på sin plats att jag presenterar mig ordentligt.
Jag menar...Vem är Tant Emma... egentligen? På djupet?

Jag är en glad person...


20140416-225418.jpg

som lätt snöar in på saker såsom trädjur...


20140416-225638.jpg

lustiga blomsterbordsdjur...


20140416-225749.jpg

keramikdjur...


20140416-225918.jpg

Ja...typ djur alltså!


20140416-230106.jpg

Annat jag samlar på med stor frenesi är klänningar...



20140416-230305.jpg

Royal kronaljusstakar...


20140416-230608.jpg

sparbössor...


20140416-230701.jpg

burkar...


20140416-230742.jpg


20140416-230858.jpg

Guldkrokenananaser...


20140416-231516.jpg

och såklart figurer i papier mache.


20140416-231626.jpg

Min heminredningsstil är stringent, stram och i en nedtonad färgskala...


20140416-231835.jpg

såsom jag själv är.


20140416-232120.jpg

Det finns mycket mer skoj att berätta såsom att jag har brunt bälte i jujutsu, att jag dansat magdans och försökt mig på tyngdlyftning.

Men det är en helt annan historia!

Så over and out för den här gången!
Kommentera / Läs kommentarer (2)
0 kommentarer

16 april 2014

Topp 10 dyraste samtida konstnärerna i Storbritannien

Enligt TEFAF var 2013 ett riktigt bra år för konstmarknaden, där framförallt brittiska konstnärer bidrog till den goda trenden. British young artist dominerar fortfarande till mångt och mycket marknaden. Här följer en lista på de tio dyraste samtida konstnärerna. Värt att nämna är att hälften av dem satte rekord efter år 2008.



1. Damien Hirst
Damien Hirst, Lullaby Spring (2002)

Damien Hirst satte rekord med Lullaby Spring från 2002 där han fyllt ett skåp med över 6.000 handmålade piller. Skåpet såldes vid Sotheby’s i London för 126 miljoner kronor. Försäljningen gjorde Hirst till den dyraste konstnären i Europa men har sedan dess blivit utklassad av Gerhard Richter.

2. Peter Doig

Peter Doig, The Architect’s Home in the Ravine (1991)Peter Doig, The Architect’s Home in the Ravine (1991)

Peter Doig som utvecklat ett tankfullt måleri med behagliga estetiska kvaliteter sålde sin expressiva målning The Architect’s Home in the Ravine från 1991 föreställande ett hus sett genom ett nät av vegetation vid Christie’s i London för 78 miljoner kronor.

3. Glenn Brown

Glenn Brown, The Tragic Conversion of Salvador Dalí (after John Martin) (1998)Glenn Brown, The Tragic Conversion of Salvador Dalí (after John Martin) (1998)

Glenn Brown satte rekord med sin målning The Tragic Conversion of Salvador Dalí från 1988 vilken inspirerades av 1800-tals målaren John Martins apokalyptiskt teman. Målningen såldes 2012 vid Sotheby’s i London för 53 miljoner kronor vilket var mer än två gånger sitt estimerade pris och fyra gånger konstnärens tidigare rekord.

4. David Hockney

David Hockney, Beverly Hills housewife (diptych) (1966–67)David Hockney, Beverly Hills housewife (diptych) (1966–67)

Gudfadern av brittisk popkonst, David Hockney, satte sitt rekord 2009 vid Christie’s i New York med sitt porträtt av den Amerikanska samlaren och filantropen Betty Freeman vilken såldes för 51 miljoner kronor. Målningen, Beverly Hills housewife (diptych), målades 1966-67 när Hockney besökte Freeman för att måla hennes simbassäng i en serie med namnet California Dreaming. Porträttet fanns i Freemans samlingar fram till hennes död 2009.

5. Antony Gormley

Antony Gormley, Angel of the north (maquette) (1996)Antony Gormley, Angel of the north (maquette) (1996)

Antony Gormleys 20 meter höga Angel of the North i Gateshead, England, är ett av Storbritanniens mest populära offentliga konstverk och ses varje dag uppskattningsvis av 90.000 personer. När konstverket byggdes 1994-98 kostade den 5.2 miljoner. Gormleys rekord är dock en modell av ängeln vilken såldes på Christie’s i London under 2011 för 35 miljoner kronor.

6. Bridget Riley

Bridget Riley, Chant 2 (1967)Bridget Riley, Chant 2 (1967)

Rileys arbete har länge varit undervärderad på konstmarknaden i jämförelse med andra (ofta manliga) moderna giganter. Rekordet sattes med den nyskapande målningen Chant 2 (1967). Verket, som såldes för 33 miljoner kronor under 2008 vid Sotheby’s i London, var Rileys första konstverk uteslutande i färg efter att tidigare ha experimenterat i svart och vitt.

7. Frank Auerbach

Frank Auerbach, Head of Helen Gillespie (1963)Frank Auerbach, Head of Helen Gillespie (1963)

Frank Auerbach satte rekord med målningen Head of Helen Gillespie från 1963 vid Sotheby’s i London 2008 vilken såldes för 25 miljoner kronor.

8. Gilbert and George

Gilbert and George, To her majesty (in 37 parts) (1973)Gilbert and George, To her majesty (in 37 parts) (1973)

Silvergelatintrycket To Her Majesty som är en del av Drinking Sculptures serien dokumenterar en av duons beryktade dryckesslag. Konstverket såldes för 25 miljoner kronor vid Christie’s i London 2008.

9. Jenny Saville

Jenny Saville, Plan (1993)Jenny Saville, Plan (1993)

Jenny Saville satte rekord med sin målning Plan från 1993 vilken föreställer konstnärens nakna kropp sedd underifrån. Det obekväma perspektivet gör att kroppen ser enorm och deformerad ut och linjerna på magen föreslår områden som ska ”behandlas” med fettsugning. Målningen såldes vid Christie’s i London för 23 miljoner kronor.

10. Allen Jones

Allen Jones, Hatstand, Table and Chair (i) Hatstand (ii) Table (iii) Chair (3 works) (1969)Allen Jones, Hatstand, Table and Chair (i) Hatstand (ii) Table (iii) Chair (3 works) (1969)

Allan Jones bondage-möbler föreställande en bord, en stol och ett hattställ från 1969 är de mest ikoniska verken av den brittiska popkonstnären och såldes för 22 miljoner kronor vid Christie’s i London.
Kommentera / Läs kommentarer (3)
0 kommentarer