25 april 2013

Nationalmuseum köper reliefer av Anna Petrus

Nationalmuseum köper reliefer av Anna Petrus på Stockholms Auktionsverks Moderna. När Stockholms Auktionsverk klubbade iväg konsthantverket under den moderna auktionens första dag stod de senaste årens svenska bästsäljare i fokus. Josef Franks Florabyrå gick en bra bit över utrop liksom Axel Einar Hjorths biblioteksbord, men det var ändå de två relieferna i koppar formgivna av Anna Petrus och utförda av Ragnar Myrsmeden som stack ut på visningen.
De skulpturala relieferna föreställde två av de fyra elementen; Jorden och Elden. De gjöts 1928 till biblioteket i 1:a klass på exklusivt inredda m/s Kungsholm. Relieferna sattes aldrig upp, varför de idag är unika vittnesmål om hur fantastiska och påkostade interiörerna på fartyget var. Nationalmuseum köpte dem till samlingarna tack vare Barbro Oshers fond för 160.000 kr (utrop 60-80.000 kr).
Trasiga stolar brukar det vara lite si och så med, men heter formgivaren Gerald Summers och det rör sig o en vilstol tillverkad mellan 1935-40 så får man tydligen hosta upp 150 000 kronor.
Kommentera / Läs kommentarer (1)

08 april 2013

Veckans tema - Holländsk konst, design och konthantverk genom fem sekler

Att saker och ting går i arv har varit en förutsättning för auktionsbranschens överlevnad fram till idag. Idag lever man gott, mycket tack vare att framgångsrika online-baserade marknadsplatser såsom Blocket och Tradera har banat väg för ett beteende som de flesta av oss auktionsintresserade idag använder oss av. Annorlunda var det förr, som sagt.

Men det är inte bara ting som vandrat från generation till generation genom seklerna, ofta är det även hantverkskunnande och profession som gått i arv. Det ser vi flera exempel på när vi slår upp Mästarnas Möbler av Torsten Sylvén, en bok där författaren samlat de kända snickarmästarna under skråtiden.

Förflyttar vi oss till ett av konstens epicentrum under 1400-1600-talet hamnar vi i dagens Belgien och Holland med städer som Leyden, Utrecht, Haarlem, Amsterdam och Antwerpen. Tack vare sina geografiska lägen och internationella handelsförbindelser avlöste städerna varandra som några av världens mest intressanta städer för konst och konsthantverk, vilket också bidrog till att flera konstnärer hade det relativt gott ställt. Varför det i sin tur föll sig naturligt att söner försökte överträffa sina fäder i hantverket. Se lista över Barnebys utbud av flamländska konstverk och antikviteter.
På 1500-talet, efter att många av de holländska konstnärerna återvänt från Italien där de studerat det italienska renässansmåleriet och antiken, förändrades det holländska måleriet. Något man ser i många av landskapsmålningarna med de dramatiska bergsformationerna i bakgrunden, men kanske än mer i de religiösa bilder och porträtt som målades av konstnärer som Jan van Eyck, eller gravören Cornelis Cort med flera. I Jan Massys Venus Cythereia, som hänger på det nu stängda Nationalmuseum i Stockholm, sitter kärleksgudinnan Venus naken draperad med ett tunt tygstycke runt höfterna och tittar på betraktaren. I handen håller hon en liten blombukett med nejlikor som ansågs ha kärleksstimulerande egenskaper. På räcket sitter en påfågel symboliserandes den lyx som omgav gudinnan. Men det kan även symbolisera en förmaning mot människans överflöd, något som vi ser många exempel på inom det holländska måleriet.
En annan konstnär som finns representerad på det igenbommade Nationalmuseum i Stockholm är Rembrandt van Rijn(1606-1669). Han anses vara det holländska måleriets största mästare, och det är på det alldeles nyrenoverade och ojämförliga Rijksmuseum i Amsterdam som paradverket hänger. Nattvakten, eller som målningen egentliga titel är, Kapten Frans Banning Cocqs skyttekompani föreställer den medborgerliga vaktuppsättningen som bevakade staden Amsterdam. Centralt i den imponerande målningen står huvudpersonerna, kapten Frans Banning Cocq med rött band och bredvid honom, nästan självlysande i guldgul klädsel, hans närmaste man Willem van Ruytenburgh. Det var inte särskilt ovanligt att man avbildade vaktkompanierna. Bara i Amsterdam kan man räkna till femtiosju avbildade, och därigenom dokumenterade, kompanier. Utan det var sättet den omtalade konstnären gjorde det på. Rembrandts oöverträffade förmåga att trollbinda betraktaren genom det fängslande sättet han skänker ljus åt en i övrigt ganska mörk målning är fenomenalt och för tiden alldeles unikt.
Det som under Rembrandts egen tid fick än större uppmärksamhet, och ansågs helt nydanande var även hur konstnären närmade sig folkhopen. Kompositionsmässigt ser vi en skara som inte uppför sig som en vaktsyrka borde. Befälen ser ansvarsfulla ut medan de övriga vakterna ser ut att helt ha glömt sin uppgift i det kaotiska tillstånd som råder före avmarsch  mot någon av stadens utposter. Men det är snarare sättet att avbilda dem som gör bilden unik; inte porträttlikt uppställda vakter likt en parad, utan fångade i ögonblicket. Det som skapar den oslagbara dynamiken i kompositionen som än idag trollbinder åskådaren och har gjort målningen till en av världens mest berömda är att Rembrandt tagit sig friheten att välja skedet när styrkan avporträtteras. Att vissa ansikten inte ens syns eller skyms av någon annans kroppsdelar eller vapen togs inte emot med stående ovationer, särskilt inte av dem som blev "drabbade". Dokumentationen skulle ju vara ett ärofullt och triumferande porträtt av de modiga männen som deltog.

Trots Rembrandts storhet slutade hans öde som så många andra konstnärers liv i fattigdom och elände. Efter att ha ärvt sin första hustru, Saskia van Uylenborch, 1642 som var förmögen började både beställningar av konst och pengarna efter arvet att sina. Den tidigare så hyllade konstnären blev skuldsatt och Rembrandts omfattande konstsamling såldes på auktion tillsammans med hans hus. Småningom kom han någorlunda på fötter genom hans älskarinna Hendrickje Stoffels och hans son Titus. Men då de båda dog före honom var det ingen som ville hjälpa den geniförklarade konstnären, som istället dog i fattigdom utan andra ägodelar än några målarpenslar och kläderna han bar på sig.
En konstnär som finns väl representerad i Rijksmuseums samlingar är Johannes Vermeer. Johannes Vermeer var en av flera konstnärer i en målande släkt. Den holländske konstnären har trollbundit generationer med sina känslosamt skildrade vardagsscener som han långsamt arbetat fram. Genom att redogöra för ett ögonblick, lika mycket i handlande som i känsla, kan man inte låta bli att beröras av hans relativt små målningar. Hade jag fått gissa utan att veta vad jag redan läst mig till, hade jag trott att konstnären var en kvinna...

ps! Jag vill påminna om tävlingen där ni har chans att vinna en weekend i Amsterdam för två personer (resa+två nätter på 3-stjärning hotell). Tävlingen avgörs först på söndag! Läs mer om tävlingen här. Kommentera / Läs kommentarer (4)

05 december 2012

Åmells Konsthandel köpte Liljefors katt för 10,7 miljoner

Häromdagen skrev Dagens Industri att det ofta är betydligt dyrare att köpa konst och antikviteter i konst och antikhandel än på auktion. En sanning med modifikation. För en stund sedan klubbades Bruno Liljefors fantastiska målning Katt på sommaräng från, hans kanske bästa år som konstnär, 1887 på Stockholms Auktionsverk. Det klubbade priset blev smått otroliga 9 100 000 kronor, vilket innebär att det kostar köparen 10 690 000 kronor att hämta ut målningen. Barnebys kan exklusivt berätta att målningen såldes i början på 1990-talet för 1,9 miljoner kronor av Åmells Konsthandel. Knappt tjugo år senare köper Verner Åmell nu tillbaka målningen för knappt 10, 7 miljoner kronor. Vem sa att man inte kan tjäna pengar på att handla i konst och antikhandeln?



Den tidigare ägaren som besökte Skandinaviens främsta men även av många ansedd som den dyraste konsthandeln, har alltså gjort ett antal hundra procents förtjänst på sitt inköp på "fina gatan". Men visst får man hoppas att Åmells Konsthandel kommer att lägga på några procent ytterligare innan man levererar den vidare till en ny ägare. Annars finns det ju onekligen ingen anledning att bedriva verksamhet som konsthandlare på en marknad som styrs allt mer av marknadsföring och en global ekonomi.

Det tidigare rekordet sattes 1990 genom försäljningen av Törnskata från samma år. Då föll klubban på dryga 8 miljoner kronor, enligt Artprice.

Målningen belades med exportförbud under visningen. Något som är väldigt ovanligt för måleri utan särskilt intressant proveniens, förutsatt att inte Nationalmuseum själva är intresserade att köpa in verket. Flera museer har varit flitiga köpare i höst och sett till att bidra till flera av de många rekordnoteringar som både auktionshusen och handeln har tagit del av. Med tanke på hur "svensk" Liljefors målning är ser jag det inte som uteslutet att flera donatorer gärna skulle bidragit till att Nationalmuseum skulle ha blivit nya ägare, varför jag har en känsla att en av de tre budgivarna mycket väl skulle kunna varit Sveriges främsta konstmuseum. Att Åmells köpte målningen är i och för sig inte något hinder, om så skulle vara fallet, eftersom museet skulle kunna köpa sig ytterligare tid att skramla fram mer pengar.



Ytterligare en prissensation på Stockholms Auktionsverk är rekordnoteringen för Eugen Janssons Sen marskväll i Tantobergen medsom klubbades för 4 miljoner kronor, vilket innebär att köparen betalar 4 825 000 kronor för målningen från 1894 med spännande proveniens. Kommentera / Läs kommentarer (8)

06 november 2012

Dags för årets stora antikhändelse - Grand Antiques på Nordiska museet 9-11 november

En av årets absoluta höjdpunkter för antikintresserade är antikmässan Grand Antiques 9-11 november. Vartannat år arrangeras antikmässan Grand Antiques på Nordiska museet av Sveriges Konst och Antikhandlareförening. I år ställer tjugo av Sveriges främsta konst och antikhandlare ut ett ovanligt intressant och högklassigt utbud med flera unika föremål som aldrig tidigare visats för den svenska samtida publiken. Gemensamt är hög kvalitet och utsökt formgivning från 1500-tal fram till idag.

Nytt för i år är att Sveriges Konst och Antikhandlareförening har inlett ett samarbete med Beckmans Designhögskola. Tre av studenterna på utbildningen Visuell kommunikation har fått i uppdrag att utforma allt från inbjudan till annonskampanj och en utställningskatalog.

I våras skapade antikhandlaren Rickard Thunér rubriker när han "fyndade" ett par kungliga nattkommoder på nätauktion i södra Sverige, som han sedan sålde vidare till Nationalmuseum. Nu är det dags igen. På Grand Antiques presenterar Thunér Antikhandel ett par nyupptäckta spelbord i mahogny av Georg Haupt. Det ena kommer har Rickard haft sedan flera år tillbaka medan det andra bordet nyligen köptes på en liten auktion i England. Borden har tidigare varit helt okända för den svenska möbelforskningen. Det finns däremot sedan tidigare två kända spelbord av snickarmästaren, varav ett är signerat och står på Prins Eugens Waldemarsudde medan ett osignerat bord såldes av Christie´s i London i december 1994. Vi är mer vana att se Georg Haupts mästerliga intarsiamöbler men i det här fallet är de bägge eleganta spelborden tillverkade av massiv mahogny och mahognyfaner med blind och konstruktionsträ av ek, furu, al och björk. Att de är tillverkade som ett par går inte att ta miste på eftersom mahognyfaneret är taget ur samma stock.



Ytterligare en ovanlig Hauptmöbel kommer att vara till försäljning hos Zimmerdahl 20th Century Design. Som namnet antyder ägnar sig Fredrik Zimmerdahl normalt åt att sälja modern design men nu korsade en poudreuse Fredriks väg och hans hjärta stannade av hänförelse när han fick syn på en handskriven signatur i bläck på det utdragbara schackbrädets undersida: Fait par Georg Haupt ebenist du roi a Stockholm. Vissa saker kan man bara inte låta bli...



Även Mikael Skaj från Skajs Antikhandel kommer i vanlig ordning, att ha förstklassiga möbler och konsthantverk i sin monter. En av mina favoriter när det kommer till formgivarna och snickarmästarna från den gustavianska tiden är Nils Petter Stenström, mästare i Stockholm mellan 1782-90. Stenström var under en tid gesäll åt just Haupt. Stenströms högst personliga stil känns igen genom fulländad intarsia med stor detaljrikedom. Den fulländade byrån som är tillverkad kring 1785 är fanerad med färgad björk, rosenträ och jakaranda och är sparsmakad i sin välkomponerade dekor. Mycket bättre än så här blir det inte i svensk möbelhistoria.



I de gustavianska salongerna intog även de vackert skulpterade konsolborden en självklar plats. Ett av de finaste borden på Grand Antiques är ett exklusivt konsolbord av hovsnickaren Pehr Ljung med vit carraramarmor.

Ett mästarmöte av sällan skådat slag äger rum när två av Sveriges främsta konsthandlar, Galleri Claes Moser och Göteborgsbaserade Fahlnaes Konsthandel visar upp verk av det franska måleriets största affischnamn; Paul Gauguin och Auguste Renoir. Målningarna är bägge små till storleken men verkligt finstämda pärlor från 1800-talets slut.

I år har Grand Antiques även nöjet att presentera en av världens främsta handlare inom 1900-talsdesign, Jacksons, som vanligtvis så här års är upptagen på de stora internationella mässorna i någon av världens designmetropoler.

Grand Antiques hålls på Nordiska museet, Djurgårdsvägen 6-16. Mässan är öppen klockan 10-18, fredag - söndag. Guidade visningar äger rum varje dag klockan 11 samt 13. Kommentera / Läs kommentarer (1)

04 oktober 2012

Modernity på Londons främsta mässa

För sjätte året i rad anordnas The Pavilion of Art and Design - PAD - i London. Mässan som samlar många av världens mest betydande handlare av modern design.



Som enda svenska utställaren kvalar Modernity in bland de internationella jättarna med sällsynta rariteter av europeisk 1900-talsdesign.



Ett av mässans mest intressanta föremål är ett skrivbord formgivet av den italienske superarkitekten och möbelformgivaren Giò Ponti.



Skrivbordet i valnöt som tillverkades för Altamira showroom i New York 1953 är en prototyp av det bord som kom i produktion 1954. Formgivaren själv rankar skrivbordet som hans mästerverk; This is my Masterpiece. I call it my jumping horse; I mean this is a piece of furniture that is very simple but not formally insert.

Den vita keramikvasen är av Sandra Davolio från Danmark, som bland annat finns representerad på Nationalmuseum i Stockholm.

Mässan som äger rum i hjärtat av Mayfair är Londons ledande mässa inom 1900-talsdesign och pågår mellan 10-14 oktober. Kommentera / Läs kommentarer (1)

02 oktober 2012

Fynd som skapade rubriker - nu på Nationalmuseum

Det var på Antikmässan i februari tidigare i år, som Thunér Antikhandel presenterade ett par pottskåp från 1800-talet som en gång tillhört drottning Hedvig Elisabet Charlottas stora sängkammare på Rosersberg. Anledningen till uppståndelsen på Antikmässan var när Rickard Thunér avslöjade var han köpt skåpen och för hur mycket. Skåpen ropades in på Bukowskis Market för en bråkdel av de 1 200 000 kronorna han begärde på mässan. Troligtvis har Nationalmuseum inte betalat så mycket, men en god affär får man förmoda att Thunér ändå gjorde. Tack vare kunskap och ett vaket öga.



Pottskåpen som mer korrekt kallas Nattkommoder fick sin plats på Rosersbergs slott då rummet nyinreddes under arkitekten Carl Christoffer Gjörwells ledning under åren 1809–1810. Gjörwell hade hämtat inspiration från samtida franska planschverk, framför allt Recueil de Décorations intérieurs av arkitekterna Charles Percier och Pierre-Francois-Léonard Fontaine.

När det gäller nattkommodernas utförande är det dock Percier och Fontaines elev, Louis Berthault som har stått för förlagan. Berthault hade under åren 1798-1799 utfört en mycket beundrad inredning för bankiren Jacques Récamier vars hustru, Juliette Récamier, var en av tidens mest beundrade och kända personligheter. Delar av Berthaults inredningar, bland annat Madame Récamiers sängkammare, kom att publiceras i planschverketPlans coupés, élévations des plus belles maisons et des hotels construits a Paris et dans les environs(utgiven av Jean-Charles Krafft och Nicolas Ransonnette) av vilket vi vet att Gjörwell själv ägde ett exemplar.



De nu förvärvade kommoderna motsvarar närmast i detalj de nattkommoder som står symmetriskt uppställda på var sin sida om Madame Récamiers säng. Kommoderna är fanerade med mahogny och står på svärtade lejontassar. Dörrarna pryds av femuddiga förgyllda nordstjärnor, den närmast kvadratiska skivan är uppburen av fyra skurna, bevingade sfinxer. De övriga i trä skurna detaljerna är förgyllda. Vem som utfört kommoderna kan vi inte med säkerhet avgöra. Att de är tillverkade i Stockholm torde dock stå klart, tänkbara mästare är Anders Lundelius, Fredrik August Eckstein eller Carl Henrik Blom. Det högklassiga bildhuggeriet är troligen utfört av Pehr Ljung eller hans elev, Ernst Philip Thoman.

Att kommoderna har en kunglig proveniens framgår tydligt av en fastklistrad lapp på bakstycket av en av kommoderna där det står "Gåva jemte 1 säng & 1 do nattbord av Carl XIV Johan till Conrad Th von Schultzenheim, Christineberg & Rockhammar...". Conrad Theodor von Schultzenheim (1768-1837) var officer och deltog bland annat i Karl XIV Johans tyska fälttåg mot Napoleon år 1813. Karl XIV Johan hade sannolikt ärvt kommoderna av sin adoptivfar, Karl XIII, som var deras ursprungliga beställare för hustruns, Hedvig Elisabet Charlottas sängkammare på Rosersberg. I samband med att den tidigare sängkammaren omdisponeras till drottning Desirées förmak år 1823 flyttade man bort sängen och sannolikt även de två kommoder som museet nu har förvärvat.

Nattkommoderna är en viktig förstärkning av museets samling av svenska möbler från 1800-talets början och har möjliggjorts genom bidrag från Axel Hirschs stiftelse, Nationalmusei Vänner samt en enskild medlem av Nationalmusei Vänner som önskar vara anonym. De visas just nu på planet för konsthantverk och design på museet. Kommentera / Läs kommentarer (3)

14 juni 2012

Rembrandtelev till Nationalmuseum

När när det var dags för Bukowskis Klassiska auktion var det en målning det surrades alldeles extra kring. Det var porträttet av en studerande yngling av den flamländske konstnären Samuel van Hoogstraten från Dordrecht, som levde mellan 1627-78. Konstnären var först elev till hans far konstnären Dirk van Hoogstraten fram till faderns död. Därefter begav han sig som så många andra till handelsstaden Amsterdam och den främsta skolan, nämligen Rembrandts. Likheterna med Rembrandts måleri är slående och vem vet kanske har den store mästaren haft ett penseldrag med i målningen i målningen som anses vara ett självporträtt av van Hoogstraten.



Målningen på Bukowskis Auktioner belades med exportförbud på grund av tavlans proveniens, det vill säga, historia genom ägarförhållanden. Målningen har hängt i Per Ulmgrens samlingar i Forsmark, Uppland och innan dess har den hängt i samlingarna på Nääs, Södermanland.

På grund av exportförbud och ett köpsuget Nationalmuseum ropades målningen in för 2 100 000 plus provisioner mot utropet 250-300 000 kronor. Tacksamt för säljaren och alla andra svenska medborgare om man vill se målningen igen. Kommentera / Läs kommentarer (2)

06 juni 2012

Åmells våruställning visar högklassig konst

Tänk er den svenska konstscenen på 1880-talet. Vilken kreativitet, vilka möten och vilka resor, såväl själsliga som geografiska. Tänk om Arlanda och flygplanen hade funnits då. Hur många konstnärer hade inte köat för att checka in sitt specialbagage i form av stafflier och målardukar. Försök föreställa er inne på flyget, hur de vänliga men bestämda flygvärdinnorna skulle få ha sparkcykel för att hinna servera rödvin och champagne till det levnadsglada konstnärerna. En av dem kanske hade varit Oscar Björck, som nygift med Ingrid Isaria Carola Boklund våren 1885 begav sig till Venedig efter en tid i Paris, München och Sverige. Ryktet om vattnet och ljusets stad var inte överdrivet. Venedig var en magisk plats på jorden, inte minst för de konstnärer som hängett sig åt friluftsmåleriet. Här samlades flera av våra stora målare såsom Anders Zorn, Wilhelm von Gegerfelt och inte minst Oscar Björck.



Oljemålningen Piazza del´Erbe di Rialto, Venezia är ett typisk motiv för konstnären som ofta använde stadens gränder och små piazzor som kulisser till lokalbefolkningens vardagliga bestyr. Den lugna och ljusa kolorit som karaktäriserade Björcks måleri från somrarna i Skagen tidigt 1880-tal, kom i Italien att ersättas av en djupare och mer kraftfull palett.

Precis vid bron Rialto i Venedig, finns stadens kommersiella centra sedan mer än tusen år. Idag säljs fortfarande frukt och grönsaker på marknadstorget Piazza delle Erbe. Motivet är ett bevis på Björcks skicklighet att hantera både arkitekturens former, ljuset och människorna. Marknadsmotivet omges av loggiorna utförda under tidig renässans och de tillfälligt uppställda stånden med dess försäljare söker skugga under uppspända dukar, vilka bidrar till känslan av det djup och den rörelse bilden förmedlar. Precis som sin målarkollega, Wilhelm von Gegerfelt, placerar Björck ut pumpor i förgrunden, något som vittnar om pumpornas speciella ställning i det venetianska köket, vilka var självklara inslag på marknaderna då som nu. Lägg märke till hur konstnären genom att skapa kontraster mellan täckvitt och den annars djupa paletten med accentfält i rött och gult förstärker det starka förmiddagsljuset och dess reflektioner. En ren uppvisning av den den skicklige konstnären.

Flera av Oscar Björcks italienska arbeten köptes in av museer och Nationalmuseum förvärvade Från ett salutorg i Venedig (1887) vilken är utfört i samma stil som den aktuella målningen.

Åmells Vårutställning pågår till och med den 29 juni, och innehåller såväl moderna som klassiska mästerverk. Kommentera / Läs kommentarer (0)

11 april 2012

Google öppnar världens största museum

Att sökmotorn Google är en virtuell supermakt är känt sedan länge. Relativt nytt är däremot att Google arbetar för att bli världens främsta och största museum - på nätet.  Genom Google art project vill man demokratisera konsten till fullo. Något du kanske tycker är konstigt när man bara kan ta ett flyg till Florens, besöka våning två på Uffizierna för att beskåda Venus Födelse av Sandro Boticelli. Men se, då kanske du inte har tänkt på att det finns åtminstone ett par miljarder människor som inte en enda gång under sin livstid kommer sätta sig i ett flygplan, och ännu mindre se ett enda av det italienska 1400-talsmåleriets mästervek.



Lite överraskande har Nationalmuseum tillsammans med sju andra svenska museer hoppat på tåget. Framför allt visar Google art project konstverk som är målade för mer än 70 år sedan på grund av upphovrättsliga skäl. Till dem hör ett av Nationalmuseums paradnummer Francois Boucher Venus Triumf från 1740, i bästa franska rokoko.



Nationalmuseum ser en chans att öppna dörrarna för en yngre generation. Även om jag inte tror det räcker för att få upp ögonen på "den yngre generationen", så har man i alla fall vridit om nyckeln på den dörr som kanske varit låst. Jag tackar å "ungdomarnas" vägnar men vill samtidigt modifiera SF:s - Konsten ses bäst på museet. Eller på Barnebys, förstås. Kommentera / Läs kommentarer (0)

04 april 2012

Prisad praktterrin från Världsutställningen i Paris

Jag skulle nog vilja påstå att de flesta av oss aldrig sett någonting liknande, förutsatt att ni inte var på plats i Paris på Världsutställningen 1925. Det jag talar om är ett suveränt samarbete mellan två av 1900-talets verkliga giganter Uno Åhrén och Anna Petrus - en praktterrin i silver. Två formgivare som under 1920-talet stundtals framgångsrikt arbetade ihop på firman Svenskt Tenn. Dock inte med fullt så ädla material som silver.



På Världsutställningen i Paris, eller Exposition internationale des arts décoratifs et industriels modernes som utställningen egentligen hette, fick Sverige som designland sitt stora internationella genombrott. Utställningen var en språngbräda för många svenska formgivare vars design hedrades genom medaljer och utmärkelser. Så pass många att Sverige endast fick se sig besegrat av värdnationen Frankrike.

När vi talar om Swedish Grace är silverterrinen ett fulländat exempel på hur den eleganta formgivningen med inlånade detaljer och skulpturala utsmyckningar från antikens klassiska ornament summerades i ny tappning på 1920-talet. Sveriges gracila konsthantverk med tyngd fick hela världen att kippa efter andan, då som idag. Den korta perioden av högklassigt hantverkskunnande före funktionalismen kan gott jämföras med 1700-talets höggustavianska era.



Anna Petrus var även representerad med gjutjärnsföremål för Näfveqvarns Bruk i den Svenska Paviljongen i Paris, vilket säger en del om hennes position på den svenska formgivningsscenen. Praktpokalen är tillverkad av Kungliga Hovleverantören C G Hallberg som var kända för att tillverka föremål av mycket hög kvalitet. Utropet är 200-250 000 kronor. Väl värd varenda krona! Jag skulle bli förvånad om inte denna utsökta pjäs får en plats i Nationalmuseums samlingar.

 



Gerald Summers ritade den här vilstolen redan 1933-34. Tanken var att han, som själv vuxit upp i varma länder i både Afrika och Europa skulle lösa ett problem. Nämligen luftfuktighetens och insekternas ingrepp på trämöbler. Summers trodde sig ha hittat lösningen genom att formge en stol av formpressad plywood utan stoppning som skulle hålla både fukt och insekter borta. Tanken var god men för höga tillverkningskostnader och konkurrens från den finske formgivaren Alvar Aalto satte dock stopp för en större produktion.  Av hundratjugo kända exemplar auktioneras nu ett exemplar ut på Bukowskis Moderna. Utropet är 125-150 000 kronor. Kommentera / Läs kommentarer (0)

08 december 2011

Vävd tapet återbördas till Frankrike efter 400 år

Kommentera / Läs kommentarer (0)

01 december 2011

Prisrekord för Rackstadmålare på Göteborgs Auktionsverk

När Göteborgs Auktionsverk klubbade den finstämda och intima oljemålningen Studie vid lampsken av Björn Ahlgrensson från 1903 var det stort intresse. Framför allt på telefon. Klubban föll vid 148 000 kr vilket är nytt prisrekord för Rackstadmålaren.




Den moderna avdelningen innehöll flertalet intressanta objekt varav ett var golvur tillskrivet Mjölby Intarsia (aukt. nr. 24) samt en bemålad glasmask av Vicke Lindstrand (aukt. nr. 59). Golvur och masken av Nationalmuseum. Kommentera / Läs kommentarer (0)

08 november 2011

Nationalmuseum ägare av Ture Rybergs pall på Bukowskis

När Bukowskis framgångsrikt klubbade iväg avdelningen Swedish Grace trodde nog de flesta med mig att de riktiga höjdpunkterna skulle gå utomlands. Men det visade sig att Nationalmuseum gick segrande ur striden om Ture Rybergs taburett från 1923 tack vare Axel Hirsch stiftelse. Med andra ord finns det möjlighet att få se den igen.



Anders Bengtsson på Nationamuseum(tidigare delägare till Uppsala Auktionskammare) berättar att Nationalmuseum redan är stolta ägare till byrån som stod mellan taburetterna på Göteborgsutställningen 1923 där de visades för första gången. Byrån kom till museet genom en donation redan 1928, när möblerna var senaste trend. Enligt Anders Bengtsson finns en lucka i samlingarna över det svenska konsthantverket från 1920-30-talet, som nu ska ses över. På grund av att man tyckte stilen var dekadent och ointressant har tidigare intendenter ägnat 1920-30-talets möbeltillverkning alldeles för lite energi. Det i sin tur har varit en bidragande orsak till att föremålen länge undervärderats av den svenska marknaden och istället sålts för dyra pengar utomlands. Nytt i Nationalmuseums samlingar är även en fåtölj och ett bord som Uno Åhrén formgav till den svenska paviljongen på internationella konst- och industriutställningen i Paris 1925.




Även den ljuskrona i brons och glas som formgavs av Carl Bergsten, och tillverkades av Nordiska Kompaniets verkstäder, för att hänga i mottagningshallen i paviljongen i Paris har köpts in genom Nationalmuseum. Förvärvet av både ljuskronan och de två möblerna har kunnat genomföras tack vare Barbro Oshers fond Pro Suecia Foundation.

Kommentera / Läs kommentarer (0)

31 oktober 2011

Benghazis rikedomar på vift

Som så ofta i krigshärjade delar av världen så är krigsbyten och plundring tyvärr återkommande inslag. Mitt under Libyens brinnande inbördeskrig försvann ovärderliga skatter i något som anses vara en av de största stölderna i arkeologins historia. Benghazis rikedomar var en storslagen samling med 7 700 mynt av guld, silver och brons från Alexander den Stores tid.






Det var under det trettioåriga krigets slutskede, närmare bestämt i juli 1648, som Hans Christoff Königsmarck med armé intog delar av Prag. Svenskarna lade beslag på mer än 500 konstverk och skulpturer genom att brandskatta både kyrkor, privata palats och framför allt borgen Hradschin som innehöll delar av Rudolf II:s enorma konstsamling. Många målningar gavs bort under årens lopp till andra stadsöverhuvuden och ambassadörer. Vilka vissa idag kan beskådas på museer världen över. Medan Abraham Schöpfers fantastiska Mucius Scaevola inför kung Porsenna från 1533 är ett av de verk som fått hänga kvar på Nationalmuseum till allmän beskådan.



Även våra egna kungar har stundom varit hänsynslösa på hemmaplan för att de skulle ha råd med dyrbara krig ute i världen. Gustav Vasa lät exempelvis brandskatta alla kyrkor, vilket gav ordentlig utdelning. Det sägs att det kom in 3,2 ton silver till krigskassan!! Kommentera / Läs kommentarer (2)