Francisco de Goya (1746-1828) Spanien

Francisco de Goya föddes 30 mars, 1746 i Spanien. Han växte upp i nordöstra Spanien i en stad vid namn Zaragosa där han vid 14 års ålder börjar som lärling hos konstnären José Luzan. Han fortsätter sin konstnärliga utveckling och flyttar till Madrid, där han går i lära hos en av den tidens största konstnärer, Anton Raphael Mengs.

År 1770 reser han till Italien där han under drygt tre år arbetar hos den kungliga gobelängmanufakturen. Han målar här enligt den tidens ideal så som barock, rokoko och nyklassicism. Trots att målar enligt dessa ideal för han samtidigt in mer personliga inslag så som en friare komposition. Tiden i Italien bidrar till att han några år senare, år 1799, blir utsedd till förste hovmålare vid det spanska hovet. Ett år senare börjar han sin karriär hos den kungliga akademin. Parallellt med detta målar han och gör grafiska blad som gestaltar brutaliteten under Napoleonkrigen.

Franska revolutionens idéer liksom hälsoproblem leder till att Goya ändrar sin stil i att måla efter 1790-talet. Under ett par månader är han sängliggande tillfrisknar han, dock med en tilltagande dövhet som till slut mynnar ut i total dövhet. Samtidigt som han under denna tid målar porträtt av medlemmarna i spanska kungafamiljen gör han grafiska verk och målningar med motiv som är hämtade ifrån hans erfarenheter och personliga tankar.

År 1808 intar Frankrike Madrid och under de år som franska ockupationen och Spanska befrielsekriget pågår, försörjer sig Goya på beställningsjobb av franska och spanska borgare och adelsmän. Hans främsta motiv under denna tid är just kriget och det är nu som den grafiska serien ”Krigets fasor” tillkommer.

Den oro som kommer på grund av den politiska situationen i Spanien gör att Goya väljer att gå i exil i Bordeaux i Frankrike och det är där han år 1828 avlider.

Annons