De utvalda konstnärerna, alla födda i slutet av sjuttio- och åttiotalet, uttrycker sig med skulpturer, monumentala dukar och en hel del gods från konsumismens och köpcentrumens förlovade land, men också förvånansvärt mycket tankar från den europeiska konsthistorien. Flera av dem har redan tunga gallerister och ett pärlband av museiutställningar bakom sig. Det blir CFHILL:s största utställning hittills, på två våningsplan i palatset på Västra Trädgårdsgatan.

diptykmb diptykmb

LA Dreams handlar om Los Angeles samtida konstliv, men du började din karriär med att tillbringa många år i Kina. Hur hänger det ihop?

Jag pluggade konsthistoria på Wellesley (ett av USA:s mest prestigefulla universitet för kvinnor, med bland andra Hillary Clinton som tidigare elev). Universitet är känt för att vara ett progressivt lärosäte, och har feministiskt skolade lärare. Det har betytt så mycket för mig! Min lärare i konsthistoria, Heping Liu, var från Kina och det var tack vare honom som jag kom att tillbringa många år där direkt efter min utbildning. Det var för drygt tio år sedan. Han sa att det skulle finnas stora möjligheter för mig om jag flyttade dit. Han hade rätt. Den samtida konstscenen var precis i sin linda, och den var långt ifrån mättad. Och så blev det.

DanielSahlberg©9M2A4831 DanielSahlberg©9M2A4831

Och konstlivet, hur såg det ut där då?

Det var ganska lite internationell konst som visades när jag började som praktikant i Shanghai på ett privat museum, MoCA Shanghai, ett av de första av den modell som senare dykt upp på många ställen i landet. Fördelen med att allt var nytt och obeprövat var att hierarkierna inte var satta.

Hur ser det ut idag, tio år senare?

Förändringen har gått fort. Dagens unga kinesiska samlare bryr sig väldigt lite om nationalitet. De går helt enkelt på vilken konst de gillar. De har ett väldigt globalt perspektiv, och de arbetar över hela världen. De som är i tjugofemårsåldern kanske har pluggat i LA. Deras samlingar kommer att skilja sig rejält från deras föräldrars.

Men sedan flyttade du hem igen. Varför?

Efter fem år där gick flyttlasset hemåt. Med mig hade jag ett uppdrag från Budi Tek, en väldigt framgångsrik entreprenör, som dessutom är en av Asiens stora samlare. Det var han som såg till att Kinas första (och största) utställning med Giacometti kunde äga rum, på hans egna YUZ Museum i Shanghai. Nu vill han att museet ska börja samla och ställa ut konstnärer som är verksamma i Los Angeles och befinner sig i början av sina karriärer. Två av konstnärerna som jag visar på LA Dreams, Math Bass and Joshua Nathanson, har haft separatutställningar i hans museum. För de här utställningarna vill han alltid beställa de största verken som konstnärerna har skapat. Vi talar om monumentala format, i storleksordningen sex meter.

Joshua Nathanson (b. in Washington DC in 1976) fills his canvases with colours from the world of fabrication, whether it be the shimmering lights of shopping malls or the brilliant new hues that were born out of the digital age. Nathanson is one of the artists who was recently exhibited at the YUZ Museum in Shanghai, where he had a 30-foot plastic sculpture made. Joshua Nathanson (b. in Washington DC in 1976) fills his canvases with colours from the world of fabrication, whether it be the shimmering lights of shopping malls or the brilliant new hues that were born out of the digital age. Nathanson is one of the artists who was recently exhibited at the YUZ Museum in Shanghai, where he had a 30-foot plastic sculpture made.

Vad hade hänt i LA under din frånvaro?

Mycket. Bland annat har staden blivit en verklig frizon för konstnärer från hela världen. Där finns en tillåtande atmosfär, ett bra klimat, bra hyror och en klusterbildning som är optimalt gynnsam för konsten.

När jag flyttade tillbaka 2012 hade många begåvade konstnärer redan bosatt sig här. Jag träffade många av dem, och sedan dess har jag följt deras karriärer och sett dem utvecklas. Nu för tiden är det dyrare här, men det är fortfarande helt okej jämfört med London, New York och Paris. Jag tror också att det har stor betydelse att staden är så utspridd. I New York är allt så trångt och man sitter bokstavligen på varandra, även mentalt. Här kan man låsa in sig och jobba på med sin grej istället. Och sen är det solen, förstås! Ljuset gör så mycket.

Hur trivs du i din gamla födelsestad idag då?

I början hatade jag att vara där. Det kändes inte som en riktig stad. Här finns inget centrum, allt är så utspritt och platt. Var är alla höghus, liksom? Men efter två år blev jag kär igen. Jag började förstå mig på staden. Den är en samling av en massa små byar som alla har sin egen smak, sina egna minoriteter och sin egen unika åldersdemografi. Det ger dynamik. Man behöver bara få tid på sig att förstå det. När man väl gjort det inser man att staden har en mångfald i absolut världsklass. I LA kan du välja att omge dig med människor eller vara för dig själv, och du kan besöka stranden, öknen eller naturen. Det är förstås inspirerande att det är så lätt att röra sig mellan olika världar. Men samtidigt pågår en gentrifiering. Så fort konstnärer flyttar in blir det dyrare. Jag är rädd att allt det här kommer försvinna när det blir för dyrt.

Kan du berätta mer om din arbetsprocess som curator, och hur den kommer till uttryck i den kommande utställningen?

Förra sommaren, när jag besökte Stockholm för att hälsa på min mans släkt, så träffade jag Michael Elmenbeck i CFHILL:s gamla lokaler. Vi pratade en del om unga konstnärer från LA som vi båda uppskattar, och vi konstaterade att vi har väldigt likartad smak! Michael frågade snart om jag skulle vilja gästcurera en utställning med några av konstnärerna vi hade diskuterat. Jag tackade omedelbart ja till den möjligheten, och började jobba med utställningen när jag kom hem till LA.

För just den här utställningen, LA Dreams, satte Michael och jag ihop en lista med våra favoritkonstnärer. Lyckligtvis ville alla tillfrågade konstnärer vara med. De sex deltagande konstnärerna är Parker Ito, Becky Kolsrud, Aaron Garber Maikovska, Joshua Nathanson, Math Bass och Lauren Davis Fisher. Deras konstnärskap skiljer sig åt i stor utsträckning, men de har alla påverkats av livet i Los Angeles, och staden och dess formspråk präglar deras arbeten.

DanielSahlberg©9M2A0683 DanielSahlberg©9M2A0683

Vad vill du helst att den svenska publiken ska få uppleva?

Samma glädje och energi som jag själv upplever när jag besöker konstnärernas ateljéer. Flera av dem har blivit mina närmaste vänner med åren, och de har alla berikat mitt liv på många sätt. Utöver att de är underbara människor, så har de alla unika konstnärspraktiker, och flyttar kontinuerligt fram gränserna för den samtida konsten och de medier som de arbetar med. Det är en ära att de vill göra den här utställningen tillsammans med mig och CFHILL.

Finns det någonting som Stockholm och LA har gemensamt?

Ljuset är en väldigt viktig aspekt för alla de här konstnärskapen, och de tycker att det ska bli spännande att få uppleva ljuset i Sverige, eftersom det är så annorlunda jämfört med det man ser på den amerikanska västkusten. Stockholm har ett blått, klart och hårt ljus, medan vårt ljus i LA är varmare och starkare, med fler gula och rosa toner. Förutom ljuset är konstnärerna också väldigt sugna på att få uppleva Stockholms rika kulturliv, med allt från vikingatraditioner till modernistisk design och popmusik!

LA Dreams öppnar torsdag den 12 april på CFHILL. På plats finns både konstnärerna och curatorn Melanie Lum mellan 18.00 och 21.00. För mer information, besök CFHILLs hemsida.

M_LA_CFHILL M_LA_CFHILL

Taggar