På Millesgården möter Mats Gustafsons delvis abstrakta modeller modets magi i utställningen Fashion, figures and faces. Curerad av Niclas Östlind, kan den ses om en resa i tid och rum som rör sig fram genom rythmiska kapitel. Utställningen flirtar både med mode, vintage och till och med fotografi trots att tekniken är en annan.

Med enkla men precisa linjer, uttrycksfulla former och en sublim känsla att förvandla måleri till textur lyckas Mats Gustafson förmedla modets sanna magi, nämligen samspelet mellan kropp och kläder. Genom att skapa rörelse och uttryck i de delikata akvarellerna växer kläderna till något större än trendkänsligt mode.

Mats-Gustafson_Millesgården_Silhouette Mats Gustafson, Silhouette (Yohji Yamamoto) akvarell, 1997

När jag står i Millesgårdens utställningslokal kan jag inte låta bli att tänka på närheten till Fotografiskas högaktuella utställning med Helmut Newtons världsberömda och ikoniska fotografi. Det finns en lika stor kontrast som det finns gemensam nämnare i känslan att konstnärerna befinner sig utanför den på vissa sätt ytliga scen som modets högkvarter utgör, samtidigt som de befinner sig i modets absoluta fokus, med ett eget "teleobjektiv". Man får känslan av att de båda har sin egen catwalk i skymundan från den givna, där de kroppsliga verktygen förvandlas till sensuella och sinnliga scener.

Något som förstärks genom bildserien med nakna manskroppar som ställdes ut 1994 på Galleri Charlotte Lund, och som i utställningen på Millesgården får fungera som världen bakom den upplysta och givna scenen för modets promenad. Där, när strålkastaren släcks blottas just det nakna och skönheten blandas med den förkroppsligade misären.

Millesgården_Mats-Gustafson_romero_gigli_press Mats Gustafson, Romeo Gigli, akvarell och tusch, 1990

Samtidigt påpekar Mats Gustafson skillnaden mellan hans arbete och en modefotografs, där den fysiska personen är högst central i bilden, medan han/hon(eller hen) i Mats värld lika gärna kan finnas i hans konstnärliga medvetande.

Besökaren följer Mats arbeten från 1983 till nutid, vilket inte bara bjuder på en resa genom ett konstnärskap utan även modets utveckling hos flera av världens största modehus. Både bland det publicerade redaktionella materialet men även det personliga.

Mats-Gustafson_Millesgården Mats Gustafsson vid sin arbetsplats

Mats utbildade sig på konstskola på 1970-talet, och läste scenografi på Dramatens scenskola och Konstfack innan han började teckna för det svenska modemagasinet Femina och H&M. När han hade tillräckligt mycket självförtroende begav han sig till England, där han tågade upp till Brittiska Vouge och sökte arbete, vilket resulterade i ett långt samarbete. Sedan 1980 har han bott i New York med hela världen som arbetsplats.

Som Millesgårdens museichef Onita Wass påpekade i sitt inledande tal; fascinationen för kroppen och hur vi beklär är inte ny. Den har ständigt varit i centrum, det är Millesgården ett bevis för. Både genom Carl Milles egna skulpturer och den samling av antika skulpturer som Milles köpte som inspiration, visar en tidlös fascination för kroppen och ergonomin.

Jag avrundar med att citera Mats: Modet måste vara visuellt för att hållas vid liv.

Mats du har lyckats med din uppgift!

Kommentera