För en vecka sedan fylldes Bukowskis auktionssal på Arsenalsgatan av konstinvesterare och intressenter som så många gånger förr. Men denna gång var det ingen auktion som väntade. Istället hade man tillsammans med Handelshögskolan bjudit in ekonomiprofessorn Jianping Mei för att tala om The Mei Moses Fine Art Index, världens mest citerade erkända konstindex på världens börssidor.

I publiken satt kritiska åhörare som gärna ville se siffor och få reda på om man kunde få svart på vitt i denna mystiska bransch. Till sin hjälp hade de även paneldeltagare i form av Emma Stenström (Handelshögskolan), Kerstin Hessius, (3:e AP-fonden) och Charlotte Bydler (Södertörns högskola) som bidrog med intressanta inlägg.

Professor Mei gjorde många liknelser med fastighetsmarknaden och menade på hur mycket bättre konstmarknaden gått. I det stora hela ville han visa på att konst på lång sikt är en bra investering och tog de så kallade "blue ship"-aktierna som exempel. För femtio år sedan kunde man urskilja ett antal riktigt starka varumärken som alltid var bäst i klassen på börsen. ”Gissa hur många som finns kvar av dem idag? frågade han publiken. Svaret var en – General Motors. Tar man däremot en fin Picasso, kan man vara rätt säker på att den behåller sitt värde generation efter generation.

Publiken och panelen sa inte emot professorn men många var däremot kritiska till indexet. Kerstin Hessius som började samla konst redan i 20-års åldern och idag är en av Sveriges största samlare tyckte inte att konst borde utgöra en tillgång i en institutionell portfölj då konstverk är unika och man inte kan överföra information från priset på ett konstverk till ett annat även om det är gjort av samma konstnär.

Jianping erkände att indexet fortfarande har brister. Själv rekommenderar han en andel på ca 10 procent av tillgångsportföljen i konst.

Kommentera