Jonas Pelz är en av grundarna till Grandpa som har två butiker i Stockholm och en butik i Göteborg. Grandpa säljer mode, inredning och vintage. Jonas jobbar som konceptansvarig på Grandpa och har ett stort inredningsintresse. Hans stora svaghet i livet är loppmarknader och den ständiga jakten på fynd. För Gästbloggen tar Jonas upp frågan kring varför inredningsbloggare och inredningsmagasin så sällan eller aldrig skriver något kritiskt om branschen? För det är ju inte så att det saknas områden i branschen som borde ifrågasättas.

Kritiskt tänk, gott samvete och second hand

Inredning i all ära men går det inte lite överstyr ibland? Blir det aldrig för mycket av det goda? Finns det ingen måtta på huuuur fiiiint och huuuuur underbart hääääärligt det får vara? Nej. Inte om du följer med de stora inredningsbloggarna och för all del inredningsmagasinen i varje fall. Där får du en aldrig sinande ström av superlativ för att beskriva det senaste och ballaste. Bloggarna och magasinen rapporterar från mässorna och ger er de senaste trenderna helt förbehållslöst.

MEN, har ni någonsin hört ett enda kritiskt ord från någon av dessa? Inte jag heller. Speciellt tycker jag att det är tydligt om vi specifikt pratar om inredningsmässor. Jag tycker att det är märkligt att Formex-mässa efter Formex-mässa får flyta förbi utan att en enda kritisk röst höjs i bloggarleden. Varför är det ingen som ifrågasätter lite mer? Tvärtom ställer sig bloggarna i kö för att hylla än det ena och än det andra. Det Instagrammas vilt. Visst är det inspirerande på ett plan men huvudkänslan efter mässbesöken är, i varje fall för mig, lite avsmak. Jag menar, det sista den här världen behöver är ytterligare en nytillverkad sliten trälåda med texten "orangino". Eller en oktagonformad förvaringslåda i taskig produktion från asien. Varför är det ingen som uppmärksammar detta? Varför är det ingen som förklarar för folk att "detta är inte bra". "Det här är rent ut sagt skit". Keep it real!

Jag vill inte förta glädjen med inredning. Jag älskar det själv men jag är oroad över utvecklingen som ibland går åt modehållet där nya kollektioner produceras i allt snabbare takt för att tillfredställa behovet. Men finns det verkligen ett behov? Bör vi inte backa tillbaka och se över vår konsumtion? Handla lite mindre men handla lite bättre. Jo. Vi som faktiskt har råd att köpa kvalitet borde göra det i större utsträckning.

Jag har en butik som säljer inredningsdetaljer. Jag lever på att folk konsumerar och det är ofta med dubbla känslor. Men jag går ändå till jobbet med gott samvete för jag anser att vi har ett hållbarhetstänk i vårt utbud. Vi säljer saker som har ett användningsområde och som håller över tid. Visst, man kan ifrågasätta användningsvärdet i en mässingsananas men en sak är säker, den kommer hålla livet ut. Och inredning handlar också om glädjen i att skapa ett trivsamt hem. Det är, tycker jag, ett användningsområde.

Och i det här sammanhanget kommer vintage in. Är det något sätt du kan stilla din hunger efter nya saker till hemmet utan att det påverkar ditt miljösamvete så är det genom att handla second hand. För mig är det en ren tillfredställelse att handla begagnat! Jag känner att jag gör fynd på flera plan; ekonomiskt (oftast…), miljömässigt och inte minst stilmässigt eftersom jag vet att jag kommer vara ensam om tingesten.

Apropå stil. Är det där verkligen DIN stil?

Jag ställer mig den frågan rätt ofta. Inte minst när jag ögnar igenom diverse inrednings-Instagramkonton som mer eller mindre ser EXAKT likadana ut. Matbordet med Y-stolarna och ett Lotta Agaton-filter, sen är det bara att köra. 67 likes! Yes, det funkar. Jag kör ett till. Ett liknande, vågar inte chansa. Liten grön bladväxt för att bryta det monokroma. 83 likes! En sliten trälåda som motpol till den nya marmorskivan och lite brysselkål på det? 102 likes! En tavla från Fotografiska, en vit stringhylla, en iMac med klock-appen ni vet, lite "personliga" foton blandat med lite grafiska prints ordnat i ett fint stilleben. Och en mässingsvas på det.

Såklart inspireras vi av varandra och av omgivningen men jag får känslan av att svenska hem har blivit alltmer likriktade i takt med ökande användning av sociala medier. Och jag tycker att Lotta Agaton-stilen är fin men jag tycker att det är märkligt hur inredningsbloggare aldrig tröttnar på att hylla varandras likadana foton. Det är som att man måste bekräfta sin egen utsökta smak och stil genom att lajka andra inredningsbloggares likadana stil. Ganska konstigt att just människor som gillar inredning fortsätter att hylla designklassiker som om det inte fanns någon morgondag. Jag menar, vad är det som är så speciellt? Visst är Eames-stolarna fina men just inredningsintresserade har väl rimligen sett dem till leda vid det här laget? Och att dessutom inte se skillnad på de nyproducerade och de gamla, riktigt fina i glasfiber…

Det jag menar är om stilen är DIN eller om det har blivit jakten på likes som avgör din stil? Är inte smaken längre som baken?

Jonas Pelz

Läs fler gästbloggsinlägg här!

Kommentarer