Hela Frieze-koncernen känns som en logisk uppdatering av mjukvara. Art Basel-mässorna har kanske mer rutin och större kapital i omsättning, men Frieze känns så behövligt på något sätt. När jag läste om Frieze Masters första försök för två år sen så kändes det så logiskt. Varför låta all konst som skedde innan 1900-talet förhålla sig till samma gamla gubbmässor med gröna väggar, heltäckningsmattor och dubbelknäppta kostymer? Marknaden är global, priserna är höga och den typen av konst har varit otrendig länge nog...Enter - Frieze Masters!

Hösten 2012 visade Frieze var det antika skåpet skulle stå. Och hur man placerade det snyggt. Borta var (nästan) alla gröna väggar (what's up with that, by the way?) och det där ohälsosamma förhållandet till guld som bara överträffas av Austin Powers nemesis Goldmember. Istället fick vi se en mässa där arkitekturen var samtida men där innehållet spann över tusen år. De samtida skulpturer vi beskådat av t.ex. bröderna Chapman och andra fick sina överherrar av religonens tunga smärta och de mästerverk den ändå kunde producera tusen år tidigare. På samma sätt som Tate Modern skakade om konstvärlden när de hängde Monet i samma rum som minimalisterna skapade Frieze ett köpbegär tio år senare hos samtidens konstsamlare. Konsthistorien har aldrig sett så sexig ut.

Personligen har jag aldrig besökt Frieze Masters. Men som med mycket konst så räcker det med att läsa om det för att förstår hur mycket det kan förändra denna parallella värld. Genialt, helt enkelt. Avslutningen med "The Collector" tangerade även trenden från huvudmässan där den vita kuben fått sig en rejäl uppdatering.

JK_blogg-2-4

Franskt modernistiskt verk med samma afrikanska statyer som modernisterna beskådade och influerades av på Musée d'Ethnographie du Trocadéro i Paris Franskt modernistiskt verk i bakgrunden. I förgrunden de afrikanska statyer som modernisterna beskådade och influerades av på Musée d'Ethnographie du Trocadéro i Paris

Blod, smärta, dimmig blick. Nej, det är inte Paul McCarthy, inte bröderna Chapman. Det är någon spansk snubbe 500 år tidigare. Blod, smärta, dimmig blick. Nej, det är inte Paul McCarthy, inte bröderna Chapman. Det är någon spansk snubbe 500 år tidigare.

 

 

 

Fler "mästare", här Andy och herr Judd Fler mästare, här Andy och herr Judd

 

JK_blogg-3-3

Vissa verk hade t.o.m. prislappar, denna lilla godbit av Picasso kom med ett pris på 14 miljoner pund. Vissa verk hade t.o.m. prislappar, denna lilla godbit av Picasso kom med ett pris på 14 miljoner pund.

Kan inte påpeka att det var något särskilt tema med hästar, men finns stort hästintresse i min omkrets så lägger upp ett till verk med hästar Kan inte påpeka att det var något särskilt tema med hästar, men finns stort hästintresse i min omkrets så lägger upp ett till verk med hästar

JK_blogg-3-4

Inget speciellt. Bara välhängt och välplacerat Välhängt och välplacerat

 

 

Kommentera