Elin Odentia, 26 går sista året på Konstfack där hon studerar fri konst. Hennes målningar kan beskrivas som någon slags tillstånd eller strukturer. Med tre månader kvar till examen har hon bara en handfull målningar kvar i sin ateljé. Resten har sålts. Samlarna är allt från arkitektkontor till privatpersoner. Nu visas några av hennes verk upp i en pop upp-utställning tillsammans Malin Petersson, konststudent på Mejan, i en lägenhet vid Stureplan, arrangerad av konsthandlaren Carl Larsson.

Elin Odentia nyhetsbrev

Vad kommer vi få se i utställningen i Franska Kyrkan nästa vecka?
Det undrar jag också! Det ska bli spännande att se hur mina och Malins målningar beter sig med eller mot varandra. Vad jag kan avslöja nu är att ni kommer få se mycket måleri, både på duk, plexiglas och olika typer av plast som Malin jobbar med. Våra uttryck är väldigt olika men vi delar tankar och uppfattningar och måleri. Det ska bli jättekul!

Beskriv dina verk
Jag kommer alltid tillbaka till måleriet, och arbetar nu uteslutande med oljemålningar. De har ofta en storlek som möter min kropp på något sätt. Motiven är dessa objekt, eller kroppar, som beter sig på olika sätt mot betraktarens blick. De kan vända sig bort eller blicka tillbaka. Ibland låter de sig betraktas och leder vår blick, ibland bryr de sig inte om betraktaren alls. Vissa av mina målningar har långa figurativa titlar, andra har inte titlar alls. Några har en stark integritet skulle jag säga. De blir nästan som individer för mig.

Din senaste utställning på Konstfack blev en stor succé, vad kan du berätta om den?
Det var min kandidatutställning. Jag visade sex målningar tillsammans med en liten artist book med titlar. Det var viktigt för mig att titlarna skulle läsas tyst av varje betraktare, som en hemlighet eller något privat, för att skapa en intimitet i mötet till varje verk. Jag ville också att häftet skulle fungera som ett litet objekt för att peka på de kroppsliga storlekarna på målningarna.

Vi är nyfikna på att höra om den konstnärliga processen
Det börjar med en nödvändighet. Jag skissar ner något, ofta helt plötsligt, som liksom måste bli till. I det stadiet vet jag inte vad det handlar om eller varför det ser ut på ett visst sätt, men jag har en stark känsla som jag måste få ur min kropp. Ibland är det en detalj i en målning som är viktig. När jag börjar arbeta på duk gör jag först en undermålning, med kol och akryl eller vinylfärg. Sedan jobbar jag i lager med olja. Jag är väldigt specifik med mina färger. Jag blandar om och målar över tills det känns perfekt, tills jag tycker att målningen kan bära den där känslan eller tillståndet det började med.

Hur kom du in på konsten. Fanns det ett avgörande ögonblick när du bestämde sig för att följa din stora passion?
Nej, jag har aldrig riktigt börjat med konst, det har varit ett konstant pågående. Jag har alltid haft ett behov av att skapa på olika sätt, för att förstå och bearbeta, och måleriet har varit en given del. En sak som har varit viktig för mig är en målarkurs jag började på när jag var sex år. Jag växte upp i en pytteliten ort på landet så det är ganska galet att den här konstnären bodde där och hade kurser för barn. Hon är en helt fantastiskt inspirerande person och jag tror att det var så jag förstod att det faktiskt går att syssla med konst även som vuxen. Vi fortsatte samarbeta, bland annat gjorde vi flera performancer tillsammans, tills jag var kanske 20 och är fortfarande goda vänner!

elinodentia03

Har du någonsin haft ett ögonblick när du ifrågasatt hela din karriär?
Ja, självklart. Det är ju ganska konstigt egentligen. Men det har liksom aldrig funnits ett annat alternativ.

Hur känns det att bli klar och kastas ut i ”den riktiga konstvärlden”?
Superläskigt. Att jag har mina två master-år kvar känns väldigt skönt, nästan så att jag vill spara dem och bara ha dem där som en trygghet. Men samtidigt är det jätteroligt att få visa mitt måleri för fler personer, och framför allt är det roligt att det finns personer som vill titta på det jag gör.

elinodentia05

Hur ser en vanlig dag ut?
Jag har märkt att jag har bäst energi för att måla på morgonen, så jag försöker vara i ateljén tidigt. När jag är där arbetar jag intensivt med målningarna, ofta har jag två som jag arbetar på parallellt. Allt annat som att skissa, skriva och läsa gör jag hellre hemma på kvällarna så att jag kan dricka te och äta popcorn.

Vad gör du en ledig söndag?
Går ut och springer, eller åker på någon form av upptäcktsfärd med min partner. Kanske äter söndagsmiddag med vänner på kvällen, sitter och pratar i så många timmar att en är för trött för att åka hem sen.

Elin Odentia (Konstfack) & Malin Petersson (Mejan) kommer att ställa ut i en pop up-utställning i en lägenhet högst upp i Franska Kyrkan på Humlegårdsgatan 13 (Stureplans äldsta byggnad) arrangerad av konsthandlaren Carl Larsson.
Utställningen pågår under Stockholm Art Week Ons-Lör 13-17. Vernissage Tis 17-20.

Kommentera