Vad vi människor stoppar i oss har varit ett aktuellt samtalsämne ändå sedan någon nyfiken person började ifrågasätta vad "E" betyder i ett gammalt mormorsrecept. Kulmen nåddes nyligen när det stod klart att det var häst i den inplastade portionslasagnen som finns att köpa i färggranna förpackningar från frysdisken. Dessutom var det inte vilken häst som helst, utan stackars rumänska hästar som fått sätta livet till för att skeppas kors och tvärs genom Europa och till sist hamna i ICA:s frysboxar. Ännu värre var det på Island där man upptäckte att köttlasagnen inte ens innehöll kött. Skönt för hästen, men inte lika tillfredsställande för de som trott att de kunnat bocka av en av kostcirkelns många tårtbitar. Är det just hästar ni vill ha så finns det här(häst) eller här(horse)!

Stadsauktion_Barnebys_Häst Lycklig häst ovetandes om frysdiskarnas lasagne

Hos det blågula multinationella möbelföretaget(en framgångssaga som överträffar de ostindiska kompanierna på sin tid) fick man försvara både sjukligt billig varmkorv och köttbullar, till tårtdebatten tog över. Kinesiska tullen tycks ha förätit sig på företagets tårtor, då de i höstas stoppade 1 800 stycken med motivering att det var avföring i tårtorna.

I Sverige tränar tullen hundarna för att hitta knark, i Kina är det västsvensk avföring i tårtor som gäller för de dresserade hundarna.

Jag förmodar att ni undrar vart jag vill komma? Jag vill komma åt känslan av att stoppa i sig något man inte egentligen vet vad det är, inte är helt olik känslan av att tro sig veta vad man omger sig med fast man faktiskt inte har en blekaste aning.

Ta till exempel världens mest berömda bokhylla. Är det någon som vet vilket träslag den är gjord av? Inte jag heller, även om jag hade mina föraningar, men jag kan berätta att det är spånskiva, folie, ABS plast, malaminfolie, träfiberskiva. I den bästsäljande bordserien Lack hittar vi även fyllnadsmaterialet papper. Vill man ha bordet i "björk" ingår även mönstertryckt och präglad akrylfärg tillsammans med klar akryllack. Så mycket björk var det i det.

IKEA_bokhyllan-BIlly Bokhyllan med hästnamnet Billy

Av någon anledning tappar jag respekten. Inte för den demokratiska tanken att alla ska ha råd att möblera sina hem, utan snarare för att det sker på någon annans bekostnad. Lika demokratiskt som företagets idé är, lika odemokratisk är det sopberg av hundratusentals bokhyllor som skapats av spånskiva, folie, ABS plast, malaminfolie, träfiberskiva med mera. För det vi ju alla, hur varsamt vi än hanterar hyllsektionerna i flytttransporten, så är det bara att åka och köpa nya eftersom materialet inte håller för att flyttas längre än ett par meter.

Ingen skugga över designern Gillis Lundgren som var först med idén om platta paket när han skapade det första exemplaret för trettio år sedan. Det vill säga om man bortser från de tyska barockskåpen som skeppades till Sverige i relativt platta paket.

Gillis Lundgren som troligen hade nosat på Ingvar Kamprad i listan över förmögna svenskar förutsatt att han fått royalty för möbeln som finns placerad i vardagsrum världen över.

Stadsauktion_IKEA_1700-talsserien_Lars-Sjöberg_Barnebys Nytillverkad stilmöbel av hög kvalitet. Märkligt nog från samma ställe som massproducerar billiga möbler av tveksamma material

Det ska även tilläggas att en av landets stora kulturförsvarare Lars Sjöberg fick uppgiften att ta fram en 1700-talsserie för samma varuhus, vilket blev en storsäljare och som faktiskt fortfarande är det, fast nu på andrahandsmarknaden. Unikt var att herr Sjöberg ville att möblerna skulle tillverkas enligt konstens alla regler, det vill säga med kvalitet, vilket i sin tur gjorde att möbeljätten fick avsluta tillverkningen. Idag finns det flera föremål på auktion på Barnebys från varuhuset, varav en del är från den klassiska 1700-talsserien.

 

IKEA_Hallunda_Lars-Sjöberg_Barnebys Lars Sjöbergs 1700-talsserie tillverkad för det stora varuhuset med den billiga varmkorven

Jag har en vän som var utbytesstudent i Kina. När hon kom tillbaka till Sverige var det snart dags för hennes nyvunna kinesiska väninna att komma hit under några månader. Väl tillbaka i Kina igen skickade hon sitt digitala fotoalbum. På 70% av bilderna var det himmel. Svensk himmel. Blå himmel. När min vän frågade varför hon tagit så mycket bilder av himlen svarade hon att nästan aldrig sett himlen, och framför allt inte med den färgen.

Tänk på det nästa gång du trycker i dig en billig bratte med bröd efter ett besök i tomtefabriken innan du baxar in dina platta paket i stadsjeepen. Det du tar igen på karusellen förlorar du på gungorna. Om du förstår vad jag menar.

Det där sista var väl onödigt.

Ja, kanske. Särkskilt med tanke på att jag inte alltid lever som jag lär. Även om jag försöker.

Kommentarer