I tider då många spekulerar i hur konstmarknaden ska påverkas av de ekonomiska svängningarna kan det vara viktigt att visa att konsten är ett högintressant område att investera i. Inte minst för den extremt goda avkastningen. Nämligen det nöje och den tillfredsställelse ett konstverk kan skänka betraktaren.

Om vi ser rent ekonomiskt kan jag jag ge ett exempel på en försäljning som ägde rum i våras. I maj månad presenterade Stockholm Auktionsverk målningen Självporträtt av, den för många ganska anonyma konstnären, Gittan Jönsson. I och med att experterna ansåg att det var ett av hennes nyckelverk från 1970-talet, med tydliga referenser till hennes engagemang i miljörörelsen och politik, så åsattes målningen ett utrop på 250-300 000 kr. Högt, kunde tyckas, med tanke på att det mesta som klubbats av henne tidigare på auktion inte kostat mer än några tusenlappar, med ett undantag av det som av många anser vara hennes absolut viktigaste målning.

Gittan Jönsson, Stockholms Auktionsverk, Pontus Silfverstolpe, Konsthandlare, Diskkasterskan, 1970-talsmåleri, konst som investering

Målningen Diskkasterskan, från 1978 föreställer den både söta och krigiska hemmafrun som gör uppror mot den traditionella kvinnorollen. Den blev en av 70-talets mest omskrivna målningar och såldes hösten 1991 för ca 300 000 kr inkl provisioner.

Gittan jönsson, Diskkasterskan, Självporträtt, 1970-talsmåleri, Konst som investering, Stockholms Auktionsverk, Alternativ placering, Pontus Silfverstolpe

Den mycket intressanta och tidstypiska målningen Självporträtt klubbades i våras efter en lång budgivning för 650 000 kr plus provision d v s drygt 800 000 kr till en av landets främsta konsthandlare, och får anses vara ett "bra" köp av en målning av museal karaktär.

Till saken hör att man på Stockholm Auktionsverk ganska exakt nitton år tidigare sålt samma målning för några tusenlappar under utropsnivån 25 000 kr, för 21 000 kr plus provision. Med andra ord har den tidigare ägaren varit med om en värdestegring från 25 000 kr till 800 000 kr på nitton år. Visst finns det andra investeringar som varit bättre, men man får onekligen säga att det är en hyfsad värdestegring och en ännu värdefullare avkastning för ägaren som kunnat njuta av målningen i ett knappt decennium.

Kontentan är att det kanske är dags att omplacera sina pengar från en allt stökigare börs styrd av kvartalsrapporter och valutaunioners spekulativa misslyckanden till beständiga tillgångar med god avkastning i form av estetiska värden och ständig inspiration. Eller vad säger ni?

Kommentarer