[Bjuder även på en länk till musiken som jag lyssnat på under året. Spotify-länk här.]

 

Digitala explosionen (Tendens). Det verkar inte ha slagit igenom ännu och ingen verkar gå med vinst, men alla öser in pengar över de digitala konstsajterna som öppnat senaste åren. Artsy tog i våras in $18.5 milj. i en andra finansieringsrunda och syntes på alla konstmässor under hela året (investerare där är bl.a. Larry Gagosian, Dasha Zukova, Peter Thiel). Under sommaren gick Sotheby's samman med Ebay (Christies kontrade med att ta in digitala utvecklare från bl.a. Mr. Porter för nästan $50 milj.) och under hösten så köpte danska Lauritz svenska Auktionsverket (för cirka 150-200 milj kr enligt uppgifter). Själv köpte jag mina första digitala verk på nätet från Sedition under 2014. Something is happening...

 

Jerry Saltzs instagramkonto (Social media). Inte bara var New Yorks konstkritiker Jerry Saltz (som för övrigt är tillsammans med USA's andra stora konstkritker Roberta Smith) den enda som försvarade Richard Prince's utställning med sina Instagram-målningar, han var mer aktiv än någonsin (och han är normalt väldigt, väldigt aktiv) under Art Basel Miami Beach som han vägrade att åka till. Istället tillbringade han dagarna med att hitta elaka gamla illustrationer och bilder som han symboliskt parade ihop med de gallerister och konsthandlare som sprang runt på middagar och cocktails runt Collins Avenue på Miami Beach. Ett nöje att följa.

 

 

Zombie Formalism (Konstriktning). Mässorna i Miami var fyllda av detta typ av måleri. Jag älskar mycket av det men förstår att det kritiseras p.g.a. att så mycket ser likadant ut och det är kanske lite för lätt att dekorera med i dyra lägenheter. Det nya abstrakta måleriet har ännu inte slagit lika stort här i Sverige som internationellt men i USA så var 2014 året då denna trendiga stil äntligen fick ett namn i en kritisk krönika (återigen är det herr Saltz som är framme) där han skyller dels på att marknaden är för hetsig och att de konstelever som kommit ut senaste åren hade professorer som hade snöat in på abstrakt expressionism under 60-talet. Här i Sverige har vi kunnat ana några få nya abstrakta populära unga konstnärer men det är långt ifrån hur det ser ut utomlands.

 

 

 

- Untitled Art Fair och NADA (Konstmässor). Den unga samtidskonsten är verkligen attraktiv idag (kanske lite för visuell klagar vissa kritiker) och unga mässor som Untitled och NADA lyckas verkligen sätta fingret på det. För mig så gav dessa mer än huvudmässan Art Basel Miami Beach. Hängningarna är utsökta och stilen är visuell. Knappt ett foto så långt ögat kan nå. Skulpturer och installationer framför färgfält av olika tekniker. Jag vill ha allt!!!

 

The Collector (Bås på mässan Frieze Master, London). Helly Nahmad's bås på Frieze Masters var utan tvekan den mest omtalade installationen och delades flitigt i sociala medier men det var den värd. Frieze Masters är i sig innovativ i hur den placerar gamla mästerverk sida vid sida av modernistiska pärlor, men med The Collector lyckas mässan även tangera huvudmässans strävan efter att fly den vita kuben som ett bås alltid är. Tillsammans med en skicklig scenograf har galleriet iscensatt en parisisk lägenhet från 60-talet tillhörande en (ganska så stökig) konstsamlare där fakturor från gallerier, inbjudningar, konsttidningar ligger huller om buller med Brancusi-pjäser, Dubuffet, Fontana och Picasso-verk. Man glömmer instinktivt att man är på en kommersiell mässa och hypnotiseras av Godard-filmen på hans lilla svartvita tv och de överfyllda askkopparna och hela atmosfären som skapas.

 

- Jeff Koons samtal med Daniel Birnbaum (Vuxna män pratar framför publik). Det var något befriande med att se dessa två män sitta och prata lite allmänt om konstskolor, inspiration, 60-talet och dagens konstscen. Det var så enkelt och förklarande. Om konsten och livet.

 

- Stockholms galleriscens utveckling (Tendens). Senaste åren har bjudit på stor förändring på Stockholms galleriscen med många som lagt ned. Under 2014 flyttade två av Malmös bättre gallerier hit - Elastic och Loyal Gallery vilket var mycket välkommet. Carl Kostyál och hans Istbrytaren gick från klarhet till klarhet. Fler fokuserade till och med på bluechip och McCabe hade Damien Hirst-utställning med cirkulär fjärlistavlor som sålde väl till kända namn.

 

- Den tyska ångesten (Bok och utställningar). Årets läsning var utan tvekan tidningen Konstnärens chefredaktör Anders Rydells bok Plundrarna som mycket skickligt och detaljerat beskrev hur Nazityskland stal konst och antikviteter från judarna och dess efterspel, men även hur nazisterna använde konst och kultur som ursäkt för sin världsdominans. I Holland försökte de hävda att Rembrandt egentligen var en arier för att få sympatier. Någon månad efter jag läst ut den hamnade jag i London och där visades Sigmar Polke på Tate Modern och Anselm Kierfer på Royal Academy. Båda konstnärsskapen präglas mycket av det tunga arvet efter sin föräldrageneration som skapade ett världskrig.

 

- Mörkret (Samhällstendens). På Art Basel Miami Beach fanns ett verk jag kanske kommer minnas starkast från året för det sammanfattade vår värld just nu. Untitled (Ferguson Police, August 13, 2014) av Robert Longo, en gigantisk mörk 3 meter bred kolteckning från upploppen i USA några månader tidigare. På den här sidan Atlanten råder samma mörka stämning från den komplexa värld vi lever i idag med upplopp och skrämmande högerextrema vindar. Vi får hoppas på ett ljusare 2015.