Tillbaka på världens främsta antikmässa. Jag befinner mig i den holländska staden Maastricht. Det var faktiskt här allt började, eller åtmninstone den här bloggen, för två år sedan när jag rapporterade härifrån. Drygt sexhundra blogginlägg senare är jag på plats igen. I år har mässan fått ett ansiktslyft genom en ljusare färgskala på väggar, golv och tak. Blomsterarrangemangen är lika påkostade och inramning lika spektakulär. Men det är ändå bara en bisak i sammanhanget. Det är föremålen som imponerar mest. Mellan Rubensmålningar och marmortorso syns en hel del svenska auktionsköp.

Porslinsbord_Maastricht Det mycket ovanliga porslinbordet är ett nätfynd från Sverige

Hos den tyske handlaren Otto von Mitzlaff hittade jag en gammal goding från Stockholms Auktionsverks klassiska auktion i juni förra året. Det spektakulära salongsbordet i porslin från Königlische Porzellan Manufactur i Berlin har formgivits av Karl Friedrich Schinkel som var en Tysklands mest framstående arkitekter och formgivare under 1800-talet. Bordet är tillverkat i Porslin och var det största fatet som tillverkats vid den tiden. Endast ett fåtal delar är av brännförgylld brons tillverkade hos Werner & Nefen, som exempelvis nedersta sockeln samt sargen som innesluter porslinfatet. Fatets motiv är målat av Herman Looschen och är en kopia efter Rafaels berömda målning.

Porslinsbord-från-Auktionsverket Porslinsbordet från auktionsverket, nu tio centimeter högre

Utöver att man missat en del av detaljerna ovan i katalogiseringen av föremålet, som Otto von Mitzlaf nu tillfört genom hans specialistkunskap har man även kompletterat närmare tio centimeter av mittstammen som bär upp skivan. Tidigare hade troligtvis en del gått sönder varför man kortat bordet. Ett ingrepp som man inte sticker under stol med att man gjort. Men det som påverkar prisskillnaden mest är kanske proveniensen. På Stockholms Auktionsverk kände man till proveniensen från de senaste ägarleden, handelsman Wictor Svenssons samling, Simrishamn. Vad man tyvärr inte visste då var att bordet med största sannolikhet har varit en gåva från det preussiska kungahuset till den ryska tsarinnan Alexandra Feoderowna som var dotter till den preussiska kungen och hans fru Louise.

Nytt utseende, ny katalogisering och ny proveniens har gjort att bordet som klubbades i Stockholm för 460 000 kronor plus provision och avgifter nu kostar den blivande köparen tio gånger mer, det vill säga 540 000 euro.

Gandolfi_Maastricht_TEFAF Till vänster att jämföra med en halvdan Zornmålning

Även den fantastiska målningen av den italienska konstnären Gaetano Gandolfi som var tillskriven en helt annan konstnär när den ropades ut på Bukowksis för några år sedan, omattribuerades i sista stund och hamnade då på rekordnivå för äldre måleri. Målningen visas på mässan för åtminstone femte året i rad. Med andra ord är det är inte allt som går att sälja som smör trots att det visas upp för den samlade konstseliten. I det här fallet sägs i och för sig anledningen varit att det, oturligt för köparen, dök upp en ännu bättre Gandolfimålning med samma motiv i New York strax efter att denna klubbats i Stockholm. Sensationen blev alltså kortvarig och priset ansågs i relation till den andra lite för högt, varför målningen inte varit lika lätt att sälja som den egentligen borde ha varit. Konstmarknaden är delikat och inte helt lätt att förstå i alla lägen.

 

 

 

Kommentera