Dag nummer två i Köpenhamn får en snabbstart då jag direkt hoppar på cykeln för att hinna möta upp Market Art Fair-ansvariga Elin och Jun-Hi på Centralstationen på förmiddagen. Vi har beslutat att se en av sommarens mest hajpade och instagrammade utställningar i Skandinavien denna sommar - Peter Doig på Louisiana. Det har säkert gått över tio år sedan jag senast besökte Louisiana med en gammal flickvän, långt innan jag trodde jag skulle ägna mig åt en karriär i samtidskonsten. Mitt enda minne på senare år av Louisiana är Claes Brittons fantastiska Gonzo-reportage därifrån en kall vårdag som publicerades i ArtLover för några år sedan. Leta upp det!

Skotten Peter Doig har varit en darling på konstmarknaden i flera år. Hans enorma, monumentala dukar med halvfigurativa, drömska motiv är perfekt för samlarvärlden och i våras såldes en av hans målningar för över 25 miljoner dollar på New York-auktionerna. Men det är inte bara samlarna som älskar honom. Flera målare jag känner har under sommaren vallfärdat ned till konsthallen i Humleabaek för ta del av det stora antalet målningarna som finns på plats. Och det är svårt att beskriva i ord, för de har någon slags konsthistoriskt tidlös aura över sig. Det är figurativt men ändå samtida, det vilar vår tids mörker över allting. Samtidigt som färgerna är vackra, mångskiftande och lysande. Det kan ibland se banalt, nästan kitschigt ut på liten digital bild, men i verkligheten får de den där tredimensionella Rothko-känslan över sig och man dras in i de monumentala, kraftiga dukarna.

 

Tänkte kolla in lite gallerier på stan men hinner bara svänga förbi favoritgalleriet V1 där Rose Eken visar sin fantastiska Tableau. Hela galleriet har transformeras till en metavariant av konstnärsateljén, fast en där hela världen består av keramik. Hon har haft kontakt med galleriets övriga konstnärer och fått bilder från deras ateljéer och återskapat dessa så gått det går i keramik. Den åtråvärda ateljén får ännu mer monumental legendarisk status via transformationen.

 

 

Väl tillbaka på Charlottenburg har kvällen börjat. Programmet för dj's och livespelningar har skapats av galleristen David Risley och Jesper Elg från ovan nämnda V1 Gallery. Det som slår en är hur inbjudande hela mässan är. Alla jag känner i Köpenhamn ska  till denna fest (även om de inte planerat att kolla in mässan), konsthallens innergård är överfylld av människor, musik, färger och drinkar.

 

Lite längre in pågår VIP-festen för Absolut's Art Bar. Där har man bjudit in lokale konstnären John Kørner som fått designa baren. Resultatet är en gymnastisk övning där samtliga törstiga gäster måste klättra upp i ribbstolen för att nå upp till bartendern och få sin sportflaska fylld med...eh... sponsrad sportdryck! Mycket underhållande kan jag intyga! På bilderna syns konstnären John Kørner, Absolut Art Award's Saskia Neuman, pr-konsulten Joanna Sundström, galleristen Magnus Karlsson, Artsy's Suzana Diamond och konstnären Nadine Byrne.

 

Kvällen avslutas väldigt sent med efterfest på Galleri Kant som för tillfället visar grupputställning med Skandinaviska konstnärer (bl.a. Anders Sletvold Moe som syns på bild tillsammans med galleristen Kerry Harm Nielsen).

 

Sista dagen tar vi del av en proppfylld föreläsning med bl.a. Hans Ulrich Olbrist och som Art Review's Mark Rappolt håller i. Ämnet "What does it mean to be contemporary?" är spännande men tyvärr kommer man inte fram till något utan det blir mest en presentation av fyra olika konstnärers verksamheter. Efter det följer lite andra intryck och sällskap (mässans ansvarige curator för performance - Francesca Gavin ses tillsammans med konstnären Axel Petersén och Saskia Neuman) från sista dagen innan jag hoppade på tåget tillbaka till Stockholm.