[youtube id="2S9Fprgp_3M"]

The Phillips Collection, som firar 95-årsjubileum i år, och Obra Social ”La Caixa” presenterar för första gången på CaixaForum i Barcelona ett exceptionellt urval bestående av 60 målningar skapade av 44 viktiga konstnärer. Picasso, Manet, Monet, Degas, Van Gogh, Cézanne, Courbet, Matisse, Modigliani, Braque, Pollock, Rothko och O’Keeffe är bara några av de konstnärer som innefattas i the Phillips Collection. Utställningen reflekterar måleriets utveckling från 1800-talet fram till mitten av 1900-talet.

Duncan Phillip (1886-1966) är grundare till The Phillips Collection som även kommit att kallas för ”det första moderna museet”. Det öppnande 1921 i Washington och Phillips vision var att museet skulle vara ”intimt och samtidigt fungera som en samlingsplats för experiment”. En vision som än idag fungerar som riktlinje för museets verksamhet. Phillip var på många sätt en pionjär, han brann för samtidskonsten och litade alltid på sina instinkter när det kom till unga lovande konstnärer. Idag är the Phillip Collection erkänd över hela världen för samlingens stora omfång av impressionister och modernister.

Utställningen är öppen mellan den 11 mars och 19 juni på CaixaForum i Barcelona. Därefter rör sig utställningen mot CaixaForum i Madrid, där den är tillgänglig mellan juli och oktober.

Här listar Barnebys ett urval av mästerverk som ger en överblick och en resa genom de stora höjdpunkterna och förändringarna som skedde under 1800- och 1900-talet. Från realism och romantik till abstrakt expressionism, genom impressionism och kubism.

1800-talskonsten kan förstås som en ständig dialog mellan klassiska ideal, en romantisk föreställning och en konkret realism. Klassicismen strävade genom sin komposition efter balans och klarhet men letade även efter det tidlösa och ideala. Romantikerna däremot prioriterade obalans, fantasi och känsla. De såg gärna att oerfarna konstnärer utforskade det nya och det okända. Jean-Auguste Dominique och Eugène Delacroix vara huvudopponenter i den nationella debatt som pågick i Frankrike mellan klassicismen och romantiken.

Realismen kom att bli det perfekta botemedlet i debatten mellan förespråkare av klassicism och romantik, då realismen fokuserade på vad som går att observera istället för en idealiserad natur, mystik och exotisering. Gustave Courbet och John Constable är två av de bästa exemplen på heroisk realism under 1800-talet. Nästintill samtliga stora konstnärer under denna epok, inkluderat Honoré Daumier och Edouard Manet, blandade element från klassicismen, romantiken och realismen.

Landskapsmåleriet innehöll också klassiska och romantiska element men med ett nytt intresse för naturen som en fysisk plats. Den franske konstnären Camille Corot satte tonen för denna förändring i början av 1900-talet med små teckningar som fångade dagsljuset och utomhusatmosfären. De distinkta dragen som ledde till en ny förståelse av måleriet var spontanitet och avsaknad av ”slut” i målningen.

I mitten av 1860-talet lämnade realismen väg för de franska impressionisterna som föredrog att gestalta scener från vardagsliv, stadsmiljö och landskap. De arbetade med en ljus palett och fokuserade på att fånga ljuset. Rörelsen frambringade många av våra moderna stora konstnärer så som Monet, Degas, Cézanne och Van Gogh. Det var nödvändigt att fånga intrycket och ljusreflektionerna och därför målade konstnärerna direkt framför sina subjekt, utan skisser som förlagor. Konstnärens direkthet uppmuntrades och konstnärens subjektiva perspektiv fick stor vikt. Som vi kan se i verk av bland andra Edgar Degas och Berthe Morisot började även nya teman växa fram så som scener från baletten och intimt vardagsliv.

Runt mitten av 1880-talet kom en ny generation av franska konstnärer fram, ofta kallade post-impressionisterna. De försökte frångå att uttrycket baserades på observation. För post-impressionisterna var inte naturen det väsentliga utan istället startpunkten för personliga intryck. Målningarna slutade vara överföringar av natur och blev istället en estetisk uppfinning.

I Paris tidiga 1900-tal kunde alla de senaste konsttrenderna ses, både genom oberoende utställningar och genom de mer kommersiella gallerierna som öppnande runt om i staden. Många europeiska konstnärer, däribland Picasso, valde att bosätta sig i Paris - staden av ljus. På den tiden erbjöd Paris oändliga möjligheter för konstnärer som kunde fånga och gestalta sin fascination av urbana miljöer, speciellt runt om de bohemiska områden nära Montmartre, där många konstnärer även bodde.

Runt 1910 satte Picasso och Braque sina traditionella perspektiv åt sidan för att forma kubismen. De utforskade nya figurativa vägar att representera. De fann inspiration på etnografiska museer där afrikanska verk ställdes ut som var expressiva i sitt uttryck och som ofta bestod av geometriska former. Andra inspirerades utav färg och viljan att visuellt locka åskådaren. Trots alla dessa förändringar i uttryck, var det fortfarande det som gick att observera som var källan till inspiration.

I slutet av 1800-talets Paris framstod målningar som någonting personligt och intimt, något som satt samman med konstnärens känslor och fantasi. Stillbilderna erbjöd en mikroskopisk vision av världen i en intim skala. För konstnären under modernismen blev detta ett instrument som öppnade för möjligheten att utforska nya estetiska och konstnärliga språk, frånskilt moral och symbolik som tidigare varit till grund för genren. Henri Matisse bidrar med kanske det mest expressiva exemplet på ett vågat närmande av färg, abstraktion och figuration.

Förändringarna som skedde under det nya århundradet stöttade många konstnärer att skapa något visuellt och något som kunde liknas vid nya erfarenheter, utan att lämna naturen som inspiration.

En generation av amerikanska konstnärer nådde kreativ mognad under 1940- och 1950-talen och förvandlade USA till en internationell kraft inom konsten. Konstnärer som Pollock och Rothko ansåg det omedvetna vara grunden för kreativ inspiration och hjälpte till att skapa en helt ny och energisk inre upplevelse för betraktaren genom genren abstrakt impressionism.

Utställningen samlar inte bara verk av stora mästare från impressionismen och modernismen, utan visar också att konst kan ha ett universellt språk.