Allt sedan fotografiets första skede har hantverkets status som en av de sköna konsterna diskuterats livligt. Det faktum att fotografi till stor del styrs av mekanik har fått många under historiens gång att ifrågasätta både kreativitet och konstnärlighet i hantverket. Idag är det få som motsätter sig fotografiets storhet, vare sig som medel för dokumentation eller som konstnärligt medium.

Redan under 1800-talet var några av fotografiets främsta utövare kvinnor. Här är tio kvinnliga fotografer som revolutionerat konstformen.

Julia Margaret Cameron, ”Ellen Terry, at the Age of Sixteen”. Foto: Heritage Auctions. Julia Margaret Cameron, ”Ellen Terry, at the Age of Sixteen”. Foto: Heritage Auctions.

Julia Margaret Cameron

Den brittiska fotografen Julia Margaret Cameron föddes år 1815 i det dåvarande brittiska Indien. Cameron började fotografera relativt sent i sitt liv – år 1863, då Cameron just fyllt 48 år fick hon en kamera i present av sin dotter och började dokumentera sin omgivning. Camerons motivvärld utgjordes främst av den viktorianska överklassen, vilka hon fångade i känsliga och ovanligt närgångna porträtt,< starkt influerade av Prerafaeliternas formspråk.

Trots att Camerons arbeten inte fick den uppskattning de förtjänade under fotografens egna liv räknas hon idag som en av 1800-talets mest experimentella fotografer, vars romantiska verk fortfarande väcker stort intresse.

Helen Levitt, 1930-tal, New York. Foto: Christie’s. Helen Levitt, 1930-tal, New York. Foto: Christie’s.

Helen Levitt

Helen Levitts fotografi å sin sida balanserade mellan barns oskuldsfullhet och New Yorks brutalitet. Levitt föddes i Brooklyn och spenderade nästan hela sitt liv i New York. Under mitten av 1900-talet fångade Levitt det liv stadens barn levde. Barnen i hennes fotografier var fulla av energi och livskraft samtidigt som glimtar av stadens råhet fångades på linsen, allteftersom våldet tog plats i deras liv. Levitts slående fotografi belönade henne med utställningar, utmärkelser och priser.

Francesca Woodman, obetitlat självporträtt, cirka år 1980-81. Foto: Christie’s. Francesca Woodman, obetitlat självporträtt, cirka år 1980-81. Foto: Christie’s.

Francesca Woodman

Betydelsen av Francesca Woodmans fotografi har alltid varit föremål för diskussion. Medan somliga argumenterar för att hennes främsta tema var feminism, där Woodman dissekerar de strategier kvinnor har för att förklä den egna identiteten menar andra att Woodman är en surrealistisk konstnär i likhet med fotografer som Hans Bellmer och Man Ray. Något som många dock är överens om är att Francesca Woodman använde fotografiet som medel för att undersöka sin egen identitet, med den egna kroppen som främsta motiv. I serien on being an angel från 1975-81 undersökte Woodman den existentiella utsatthet hon själv, och många människor drabbas av genom livet.

Francesca Woodman, obetitlat självporträtt, år 1979. Foto: Christie’s. Francesca Woodman, obetitlat självporträtt, år 1979. Foto: Christie’s.

Trots Woodmans korta karriär hann hon producera över 800 obetitlade printar och omkring 10 000 negativ. Woodman gick bort år 1981, 22 år gammal. År 2011 släpptes en dokumentär om fotografen, The Woodmans, vilken vann pris för bästa dokumentärfilm på Tribeca Film Festival samma år.

Imogen Cunningham, ”Magnolia Blossom” år 1925. Foto: Christie’s. Imogen Cunningham, ”Magnolia Blossom” år 1925. Foto: Christie’s.

Imogen Cunningham

Imogen Cunningham är en av det moderna fotografiets allra främsta pionjärer och inledde sin konstnärliga karriär under 1900-talets början genom att skildra sin egen omgivning. Cunningham, som var mor till tre små barn, spenderade likt många andra kvinnor under 1900-talet mesta delen av sin tid i hemmet och fann inspiration till sitt arbete i sin direkta närmiljö och den kringliggande naturen. År 1910 öppnade Cunningham en porträttatlejé i Seattle där hon fotograferade stadens kulturpersonligheter.

Imogen Cunningham, ”Two Sisters” år 1928. Foto: Christie’s. Imogen Cunningham, ”Two Sisters” år 1928. Foto: Christie’s.

Allra mest känd är hon antagligen för sina fotografier av blommor och växter som fångade motiven i all sin detaljrikedom, för vilka hon hyllades internationellt. Cunningham la stor vikt vid ljussättning och hur fotografiet arrangerades. Efter fotografens död år 1976 har många av hennes verk publicerats i samlingsböcker som Imogen! Imogen Cunningham Photographs, 1910–1973 (1974) och After Ninety (1977).

Margaret Bourke-White, ”Gargoyle, Chrysler Boulding, N.Y.C” år 1930. Säljs på Sotheby’s 5 april 2019. Beräknas till 250 000 – 350 000 dollar. Foto: Sotheby’s. Margaret Bourke-White, ”Gargoyle, Chrysler Boulding, N.Y.C” år 1930. Säljs på Sotheby’s 5 april 2019. Beräknas till 250 000 – 350 000 dollar. Foto: Sotheby’s.

Margaret Bourke-White

Margaret Bourke-White föddes år 1904 och började arbeta som frilansfotograf som 23-åring. Bourke-Whites arbete var revolutionärt av flera skäl. Hon var inte bara USA:s första kvinnliga krigsfotograf utan tog även den bild som prydde Life Magazines allra första omslag. Som fotograf koncentrerade hon sig på arkitektur- och industribilder samtidigt som hon vägleddes av sitt sociala engagemang. Hon dokumenterade det dagliga livet i Sovjetunionen vid flera tillfällen och arbetade aktivt för att skildra det eländiga liv den amerikanska depressionen förde med sig för miljoner människor.

År 1930, då New Yorks skyskrapor hade blivit ett allt vanligare inslag på stadens skyline fick hon i uppdrag att fotografera den 77 våningar höga skyskrapan the Chrysler Building, medan arbetet med byggnaden fortfarande pågick.

Margaret Bourke-White, ”At the Time of the Louisville Flood, Kentucky, 1937”. Foto: Bonhams. Margaret Bourke-White, ”At the Time of the Louisville Flood, Kentucky, 1937”. Foto: Bonhams.

Margaret Bourke-White var känd för sin orädda inställning och kunde ofta ses hopkrupen på skyskrapornas ornament flera hundra meter ovanför marken. Under andra världskriget fungerade Bourke-White som det amerikanska flygvapnets officiella fotograf och gjorde flera uppmärksammade reportage från krigsdrabbade länder, som Indien, Sydafrika och Sydkorea.

Diane Arbus, ”A Jewish Giant at home with his parents”, 1967. Foto: Christie’s. Diane Arbus, ”A Jewish Giant at home with his parents”, 1967. Foto: Christie’s.

Diane Arbus

Trots att Diane Arbus arbeten endast visades ett fåtal gånger under fotografens egna livstid, nådde hon redan då svindlande höjder med sina omtalade porträtt av samhällets mest marginaliserade. Under 1950-talet började Arbus fotografera främlingar på New Yorks gator samtidigt som hon experimenterade med ljus och tekniker. Hennes porträtt var ovanligt nakna och väckte ofta obekväma känslor hos betraktaren. Hennes okonstlade fotografi försökte aldrig försköna verkligheten.

Diane Arbus, ”Child with a toy hand grenade in Central Park, N.Y.C., 1962”. Foto: Christie’s. Diane Arbus, ”Child with a toy hand grenade in Central Park, N.Y.C., 1962”. Foto: Christie’s.

Idag är Arbus en av USA:s mest kända fotografer såväl som en av de mest kontroversiella – medan vissa menar att hon bidragit till att ytterligare alienera samhällets utsatta menar andra att hennes skildringar av prostituerade, transexuella och andra marginaliserade grupper uppmärksammade allvarliga samhällsproblem. Arbus begick självmord år 1971, 48 år gammal och har sedan dess ställts ut många gånger. Hennes bidrag till fotografiet utvidgade gränserna för dokumentärfotografi såväl som fotojournalism genom att utmana de konventionella förståelser av subjekt, auktoritet och komposition vilket gav visuellt utrymme till samhällets mest förbisedda.

Ana Mendieta, stillbilder från filmen ”Sweating Blood” år 1973. Foto: © The Estate of Ana Mendieta Collection, LLC Courtesy Galerie Lelong & Co. Ana Mendieta, stillbilder från filmen ”Sweating Blood” år 1973. Foto: © The Estate of Ana Mendieta Collection, LLC Courtesy Galerie Lelong & Co.

Ana Mendieta

Den amerikansk-kubanska konstnären och fotografen Ana Mendieta föddes år 1948 och är främst känd för sina fotografier som rör sig i gränslandet mellan förgänglighet, våld och identitet. Hon uppmärksammades under 1970-talet för sina starka performaceakter. Hennes fotografier syftar till att fånga flyktiga ögonblick, förtryckande strukturer, de fyra elementen och mäns våld mot kvinnor.

Ana Mendieta, ”Untitled (Facial Hair Transplants)”, 1972. Foto: © The Estate of Ana Mendieta Collection, LLC Courtesy Galerie Lelong & Co. Ana Mendieta, ”Untitled (Facial Hair Transplants)”, 1972. Foto: © The Estate of Ana Mendieta Collection, LLC Courtesy Galerie Lelong & Co.

År 1973 uppmärksammades Mendieta för sin kortfilm Sweating Blood, där hon kommenterade ett uppmärksammat fall då en student på samma universitet som Mendieta våldtagits och sedan mördats. Mordet påverkade Mendieta och skulle komma att influera hennes konstnärskap för resten av hennes karriär. Mendieta gick bort år 1985, efter att ha fallit ut ur ett fönster i sin lägenhet i New York. Hennes make, konstnären Carl Andre åtalades för att ha puttat ut Mendieta men frikändes. Än idag är fallet omdebatterat inom både rättsväsende och konstvärld.

Sandy Skoglund, ”Revenge of the Goldfish”, 1980. Foto: Phillips. Sandy Skoglund, ”Revenge of the Goldfish”, 1980. Foto: Phillips.

Sandy Skoglund

Den amerikanska konstnären Sandy Skoglund arbetar med både fotografi och installationer, ofta i kombination. Hon är främst känd för sina välarbetade och surrealistiska fotografier i klara färger. Skoglund föddes i Massachusetts år 1942 och efter att ha avslutat sina studier flyttade konstnären till New York, där hon inledde sin karriär som konceptuell fotograf.

Annie Leibovitz

Annie Leibovitz föddes år 1949 i Connecticut och är en av världens mest framgångsrika fotografer. Hennes slående och intima porträtt av kulturpersonligheter, modeller, skådespelare och musiker uppskattas internationellt och år 1991 blev Leibovitz den första kvinnliga konstnären att tillägnas en separatutställning på National Portrait Gallery i Washington.

Annie Leibovitz, ”Keith Haring, New York” år 1986. Foto: Phillips. Annie Leibovitz, ”Keith Haring, New York” år 1986. Foto: Phillips.

Leibovitz utvecklade sitt intresse för fotografi under sina studier på the San Francisco Art Institute och blev chefsfotograf på tidskriften Rolling Stone år 1973 innan hon gick vidare till Vanity Fair. Ett av världens mest ikoniska fotografier, där en naken John Lennon omfamnar Yoko Ono tog Leibovitz bara timmar innan Lennon sköts till döds.

Shirin Neshat, ”Munis and Revolutionary Man” (från serien ”Women Without Men”). Foto: Christie’s. Shirin Neshat, ”Munis and Revolutionary Man” (från serien ”Women Without Men”). Foto: Christie’s.

Shirin Neshat

Neshats varierande arbete har uppmärksammats för sina komplexa och stämningsfulla tolkningar av feminism och skildringar av muslimsk kultur genom film, fotografi och performace. Neshat föddes år 1957 i Qazvin, Iran och utbildade sig i USA. Sedan hon avslutat sina studier har Neshat blivit känd för sina suggestivt poetiska fotografier vilka undersöker relationen mellan kvinnor och män, det muslimska livet och de komplexa dualiteter kollektiva kulturidentiteter rymmer. I porträttserien Women of Allah från år 1995 blev Neshat en av samtidens mest uppskattade fotografer, där kvinnors mångdubbla identiteter som krigare, hustru och mor undersöktes.

Upptäck Barnebys fotografi-kategori.