Den stora restaureringen som räddade Sturehov

Hur återställer man ett slotts skick till dess gustavianska glansdagar? Läs den tredje delen i Sturehov slotts följetong på Barnebys.

Den stora restaureringen som räddade Sturehov

Det är svårt att begripa att en så vacker plats en gång i tiden lämnats att förfalla då man ser Sturehov idag - den ståtliga manbyggnaden invid sina två tillhörande träflyglar, flertalet välbevarade ekonomibyggnader, stall, den fantastiska parken som omger platsen med de fina lindalléerna. Efter friherren Johan Liljencrantz tid, har Sturehov haft flera olika ägare sedan slottet stod klar omkring år 1780-81.

Den södra flygeln i mycket fallfärdigt skick innan restaureringen av Sturehov
Den södra flygeln i mycket fallfärdigt skick innan restaureringen av Sturehov

Det var dock genom Stockholms stads förvärv år 1899 som Sturehov efter en tid hittade sin räddare. Det var inte enbart slottet som var i mycket dåligt skick, utan hela parkanläggningen och även en del av de andra byggnaderna var i stort behov av renovering. En plan för att rädda Sturehov påbörjades för att återbörda dess utseende till det slottet haft under sina gustavianska glansdagar.

Frågan om att få Sturehov att bli byggnadsminnesförklarat väcktes redan år 1993 på initiativ av Stadsmuseet. Det dröjde dock till december 2017 tills detta beviljades.

Intill de bägge herrarna ser vi den mest förnäma ur samlingen kakelugnar på Sturehov, den såkallade "Liljencrantz' kakelugn". Den har kommit att beundras för både sin storlek och dess färgglada dekor. Det målade motivet på kakelugnen utgörs av blommor, växter, brinnande facklor och den övre delen kröns av Liljencrantz vapensköld som mittdekor. Man kan även se tre heraldiska liljor omslutna av en krans.

Idag används gästrummet som sällskapsrum för slottets besökare, där man efter en spännande guidad visning av paradvåningen kan avnjuta en slottsfika. På grund av detta har rummet kommit att få smeknamnet "Tesalongen", med lite av en historisk förankring till upptäcksresandet med Ostindiefararna till bland annat Kina, te importerades och blev riktigt poppis under 1700-talet.

På söta träfötter står Liljencrantz kakelugn
På söta träfötter står Liljencrantz kakelugn

Kakelugnen omges av Lars Bolanders målade väggfält på linneväv var inramning skvallrar om att rummet egentligen kanske var tänkt att kläs i siden, likt några utav de andra rummen på Sturehov.

För att återskapa den ursprungliga möbleringen på Sturehov använde man sig av gamla bouppteckningar från Johan Liljencrantz tid, tillhörande hustrun Ottiliana omkring år 1788. Bouppteckningar var en god källa för att återskapa ett riktigt 1700-talshem, eftersom man förde nogranna listor över varje liten näsduk till det dyra importerade porslinet. En del av Sturehovs originalmöbler hade förvarats på Nordiska museet, Nationalmuseum och hos Stockholms stadsmuseum. Därefter fick man komplettera med inköp och återskapa kopior av de möbler som saknades.

Här ovan ses en levande tavla som visar hur Sturehov såg ut under det sena 1700-talet, tillsammans med dess omgivande trädgårdar, park och byggnader. Verket ger en tydlig bild av hur en egendom av den här sorten var planerad och organiserad då inte mycket är olikt dess uppbyggnad under 1700-talet.

Ekonomibyggnaderna återberättar om skötseln kring jordbruket och det finns en ganska tydlig koppling till Johan Liljencrantz´s intresse, där han i sitt arbete moderniserade den svenska jordbrukshandeln. Tavlan finns idag att återse på slottet och många ivriga besökare förvånas över dess likhet med ägorna och möjligheten att "känna igen sig".

Karta över Sturehov från 1792
Karta över Sturehov från 1792

Idag välkomnar slottet många besökare som får njuta av dess yttre såväl som dess inre skönhet.

Fotografier Stockholms stadsmuseum

Text & bild av Kristina Gyllenberg