Alltid på väg – Denise Grünstein

Genom att bryta upp den svenska dokumentära fototraditionen släppte hon in nytt syre och vidgade utrymmet för fotografin. I sina bilder förde hon in ett subjektivt seende på ett sätt som senare blivit vägledande. Nu visar Denise Grünstein en helt ny verksserie, Casting, på CFHILL, där flera av hennes centrala teman sammanstrålar: livet som teater, kontrasten mellan det analoga, hudnära och det overkligt surrealistiska. Utställningen blir hennes största sedan serien 1866 som fotades på Nationalmuseum för snart fyra år sedan och publiken kan förvänta sig en massiv upplevelse. De redan iscensatta dramatiska bilderna har tagit sig ut ur det platta bildrummet och in i det verkliga rummet. Det blir rörligt, skulpturalt och ödesmättat.

Denise Grünstein fotograferad av Calle Stoltz. Denise Grünstein fotograferad av Calle Stoltz.

Utställningen pågår 10 november - 21 december 2018 med vernissage fredag 9 november.

”Denise Grünstein är en drömkonstnär för oss att få ställa ut. Jag kan inte nog understryka hur viktig hon är för svenskt foto. Det finns ett före och efter henne. Nu har hon arbetat i flera år med det här nya projektet som tar henne till nästa nivå. Det är verkligen höstens stora svenska utställning på CFHILL", säger Michael Elmenbeck, grundare av CFHILL.

Renaissance yellow, 2018 och Renaissance Red, 2018 Renaissance yellow, 2018 och Renaissance Red, 2018

”Utställningens fokus är tre stora färgfotografier där Grünstein har använt fotografiet på ett närmast måleriskt sätt. I två av fotografierna finns en kolorit som påminner om renässansmåleriets djupa färgskala, medan den tredje bilden har en dunklare och mer nyklassicistisk prägel, där man kan ana spår av ljusets mästare som Vermeer och Hammershøi. I alla tre fotografier ser vi en kvinnlig huvudperson och handlingen utspelar sig i ett slutet rum. I likhet med flera andra av Grünsteins fotografier har personen i bilden en restriktiv användning av sitt ansiktsuttryck. I dessa bilder bär hon en mask av sitt ansikte i avgjuten form som anonymiserar henne och skapar en mera arketypisk kvinnoroll.” Ur Bo Nilssons nyskriva katalogtext för Casting.

Möt Denise Grünsteins konstnärskap 1981–2018

Agneta, 1981 Agneta, 1981

Utställningen Bländande bilder som ställdes ut på Fotografiska Museet hösten 1981 blev en milstolpe och vattendelare. Leif Wigh, dåvarande intendenten på Fotografiska Museet ville presentera en ny generation fotografer. Den bröt med det mesta. Både genom att flera kvinnor var representerade, bland dem Denise Grünstein och Tuija Lindström och för att bilderna visade på intima, ofta iscensatta bilder på de närmaste vännerna. Inte oväntat ställde sig det gamla gardet frågande. Idag har Bländande bilder fått kultstatus.

’Anita Ekberg’, 1994. ’Anita Ekberg’, 1994.

Under åttiotalet blev Denise Grünstein kostymör och scenograf inom den svenska filmen, en guldålder med första Sällskapsresan med Lasse Åberg där hon ansvarade för kostym. Hon kommer in på fotograferandet som porträttör och när åttiotalet går över till nittiotal har hon etablerat sig som Sveriges främsta porträttfotograf. Hon fotograferade monarker, skådisar, regissörer, sångerskor, politiker och tv-ansikten. Det ambitiösa magasinet Månadsjournalen anlitar henne och här publiceras många oförglömliga ansikten, ikoniska foton som de flesta som var med minns.

’Figure in Landscape’, 2001. ’Figure in Landscape’, 2001.

”Det är ju kul med porträtt, men inte hur länge som helst. När samma kulturpersonlighet stod där framför mig för tredje gången kände jag att vad jag än gjorde så skulle jag upprepa mig. Då är det dags att byta fil.” 

Så svarade Denise Grünstein i en intervju för snart arton år sedan inför en utställning 2001. Återigen var det Leif Wigh som bjöd in henne till Moderna Museet (som vid det här laget införlivat den fotografiska delen), för att för den stora publiken presentera hennes nya verk, en ny era i hennes konstnärskap. Figur i landskap liknade ingenting man sett tidigare i Sverige. Det var också då som det långa samarbetet med modellen Marta Oldenburg inleddes. Ingår i Moderna Museets samling. Landskapet som paradis, men också mystisk och nästan hotfull plats. Även den här serien inkluderas numera i svensk fotohistoria.

’Malplace, No 3’, 2005. ’Malplace, No 3’, 2005.

Hasselblad center ställer 2005 ut serien Malplacé, som även går vidare till Millesgården. Bildserien går lätt att placera in i en svensk sagoberättartradition där naturen är besjälad, men inte alltid vänligt sinnad. Denise Grünstein identifierar sig aldrig som en feministisk konstnär, men i samtiden tolkas den – tillsammans med titeln – som ett sätt att skildra ett kvinnligt subjekt i en bortom manlig voyeurism.

’Dear Prudence, No 5’, 2008. ’Dear Prudence, No 5’, 2008.

På långt avstånd ser man fem flickor. Det är svårt att urskilja deras ansikten och deras rörelsemönster går inte att tolka på något entydigt sätt, vilket är avsikten. Miljön och den klarblå himlen tycks antyda att de ägnar sig åt någon form av spel eller lek som man förknippar med strandliv. Men i den kompletterande delen av sviten, i de till synes tillfälliga utsnitten, som består av close-ups av hår, klänningar och delar av kroppar som tillhör “de lekande” flickorna på stranden, får man en antydan om en verklighet där flickornas lek förmedlar en mer psykodramatisk stämning. Bilderna placerades under en period 2010/2011 i Mariatorgets tunnelbanestation.

’Figure Out, Female Gaze’, 2009. ’Figure Out, Female Gaze’, 2009.

Bilderna i den här serien verkar ibland vara hämtade ur en surrealistisk film. Alla element finns där med klykor, hår och dolda ansikten. Men det är fotografier där verkligheten liksom förskjutits. Har det verkligen hänt? Titeln är finurligt dubbeltydig. Handlar det om att räkna ut något, förstå de hemliga tecknen? Eller är det nu en figur som träder ur handlingen?

’1866, Enfants terribles’, 2015. ’1866, Enfants terribles’, 2015.

Nationalmuseum stängde för renovering 2013. Huset hade invigts 1866 och nu var det dags för en ordentlig omprövning av det gamla kulturarvet. Det viktiga ska vara kvar och det som var kvarlevor sprungna ur föråldrade värderingar skulle rensas ut. Denise Grünstein såg potentialen och magin i det som nu för evigt skulle gå till historien. Hennes idé att i iscensatta tablåer kapsla in skymningsstämningen togs emot av Nationalmuseum med öppna armar. Resultatet visades på Konstakademien i en stor utställning. Konstens vålnader själ återvände en sista gång. Bilderna ingår numera i Nationalmuseums samling.

’Casting, Temporary Room.’ 2018. ’Casting, Temporary Room.’ 2018.

Efter några års arbete återkommer hon nu till CFHILL med en ny serie, Casting. En gestalt i form av en kvinna i en vid bordklänning. Här utspelar sig ett drama. Är det tiden som obönhörligt dukar av och dukar på livets roterande scen? Utställningen leker med skalor, avgjutningar, avbildningar, masker och gåtfulla djurminiatyrer i brons.

Till CFHILLs hemsida