Auktionshusen runt om i världen säljer formgivarens möbler till både samlare och museer till nya rekordnivåer. Av de 37 möbler som finns på Barnebys.se tillskrivna Axel Einar Hjorth hittar man fyra utrop på det schweiziska auktionshuset Koller, och på de svenska auktionshusens moderna möbelavdelningarna är det i år utan tvekan Axel Einar Hjorth som är det stora affischnamnet. Men utbudet ser delvis lite annorlunda ut än vad vi är vana vid. Det är inte längre bara de tidiga exklusiva möblerna som Axel Einar Hjorth formgav för NK, och inte minst paviljongen på Världsutställningen i Barcelona 1929. Utan mycket av det vi ser ute på andrahandsmarknaden idag, både på de moderna auktionerna och på de främsta internationella mässorna för design, är de enklare sportstugemöblerna av furu.

Utö_Axel-Einar-Hjorth_Bukowskis-Moderna_Auktion

Axel Einar Hjorths kreativa produktion påminner delvis om hans liv. Det var som ung lovande formgivare som han skapade rubriker med århundradets mest exklusiva svenska möbler. När han började som chefsarkitekt på Nordiska Kompaniet 1927 hade varuhuset en särställningen inom mode, design och möbeltillverkning. Att vara chefsarkitekt för Sveriges viktigaste producent av de senaste trenderna var utan tvekan dåtidens mest prestigefulla uppdrag. Axel Einar Hjorths möbler fick utrymme på de stora mässor; i New York 1927, Barcelona 1929, Stockholmsutställningen 1930(som hade mer än 4 miljoner besökare), London 1931, Chicago 1933, Bryssel 1935 samt i Paris 1937, innan han fick sluta sin tjänst 1938. Hans namn blev vida känt och till kunderna sällade sig några av dåtidens främsta samlare och ekonomiska elit. Connoisseurer som Torsten och Ivar Kreuger, familjen Wallenberg, Zarah Leander, Gösta Ekman och Kungahuset möblerade sina våningar och kontor med Axel Einar Hjorths superexklusiva och välarbetade möbler.

Intresset för Hjorths möbler i exotiska material som ofta föll tillbaka på 1700-talets ideal ifrågasattes snart av den nya politiska rörelsen där funktionalismen idel gällde. Det var en kamp mellan skickliga hantverkare och möbelarkitekter som Carl Malmsten, Carl Bergsten och Axel Einar Hjorth som värnade kvalitet och dyrbara material på ena sidan, och funktionalismens främsta företrädare som öppet kritiserade "lyxkultur skapad för lyxmänniskor" på den andra sidan. I och med folkhemmets uppbyggnad och de bauhausinspirerade idealen försvinner respekten för både hantverket och den tidigare hyllade möbelarkitekten. När Hjorth lämnar NK 1938 startar han eget men har svårt att klara sig. Skuldsatt får han lägga ner sin verksamhet och tar i stället anställning vid ASKI, AB Svenska Kontorsmöbelindustrier som tillverkar kontorsmöbler.

När Axel Einar Hjorth dör 1959 är han till stor del utraderad ur den svenska möbelhistorien. Det är tack vare NK:s arkiv, ett fåtal handlare och ambitiösa eldsjälar såsom Christian Björk, Eric Ericson och Thomas Ekström, författare till Axel Einar Hjorth: Möbelarkitekten som sammanställt den enda egentliga information som finns. Vilket också varit ett viktigt bidrag till att den tidigare chefsarkitekten inte helt glömts bort. Han får dock sin upprättelse knappt femtio år senare när Bukowskis klubbar praktskåpet Louis, Sveriges dyraste moderna möbel genom tiderna såld på auktion, åtminstone i Sverige, för 1 150 000 kronor plus provision. Ett rekord som står sig än idag.

Köpare var då en fransk handlare som, i konkurrens med flera utländska kunder, la det högst budet för att placera möbeln på en värdig adress mitt i Paris. Så har det fortsatt sedan dess. I stort sett samtliga paradmöbler som representerat Sverige i både Barcelona, London, Paris och Chicago på 1920-30-talet har idag lämnat vårt land för att nå köpare som värderar vårt moderna möbelarv betydligt högre än vi själva gör.

axel_einar_hjorth__galerie_eric_philippe_Barnebys

När jag för några år sedan spelade in ett avsnitt av TV-programmet Antikdeckarna, besökte jag den franska handlaren Eric Philippes fantastiska monter på mässan i den holländska staden Maastricht(på bilden Eric Philippes monter i Art Basel Miami 2012). Paradnummer var en soffa av Axel Einar Hjorth som några månader innan hade köpts på auktion i Stockholm. Prislappen var förstås en helt annan i Maastricht och möbeln var det första Eric Philippe sålde under vernissagen. Soffan var en del av möbelserien Utö formgiven 1932 som producerades i enklare material. Det moderna och avskalade formspråket var tänkt att tilltala ägarna till de nya sportstugorna som byggdes lite varstans i Stockholms Skärgård. Allt sedan dess har man kunnat skåda Axel Einar Hjorths suveräna formgivning på världens stora mässor, både hos internationella handlare men även hos svenske handlaren Paul Jackson grundare till Jacksons i Stockholm som tidigt fick upp ögonen för Axel Einar Hjorth.

Paul-Jackson_Jacksons_portrait

- Det är ingen tvekan om att Hjorth står för god design och har ett internationellt gott rykte efter de internationella utställningarna på slutet av 20-och början av 1930-talet. Hans möbler håller generellt en hög kvalitet och när han är bra är han riktigt bra, även om han har en bred produktion. Personligen tycker jag bäst om de skurna möblerna med perfekta proportioner från Världsutställningen i Barcelona 1929, men internationellt efterfrågas furumöbler just nu, säger Paul Jackson.

I år är det just de lite enklare möblerna från 1930-talet som står i fokus, även om det finns möbelmodeller som både ställdes ut på Barcelonautställningen 1929 och i London 1931. Utropen är ofta modesta, som de normalt är i Sverige, men räkna med att slutpriserna kommer att överraska de flesta. Inte minst efter Lauritz rekordförsäljning av ett möblemang i förra veckan.

I år är det just de lite enklare möblerna från 1930-talet som står i fokus, även om det finns möbelmodeller som både ställdes ut på Barcelonautställningen 1929 och i London 1931. Utropen är ofta modesta, som de normalt är i Sverige, men räkna med att slutpriserna kommer att överraska de flesta. Inte minst efter Lauritz rekordförsäljning av ett möblemang i förra veckan.

Axel-Einar-Hjorth_Lauritz_Barnebys_Auktion_rekord

Det var vid ett hembesök i Norrköping som en privatperson räddat ett möblemang från att hamna i Valborgsmässoelden för några år sedan, och nu ville sälja. Slutpriset landade på 129 500 kronor för möblemanget efter att budgivare från både Sverige, New York och Paris gjort upp på auktionen.

Axel-Einar-Hjorth_Skoga_Auktion_Bukowskis_Barnebys_Eric Philippe

Ett par av föremålen som mycket väl kan nå toppnoteringar tror jag är ovala furubordet  Utö med skålad skiva och soffan Skoga, som Bukowskis tillskrivit Axel Einar Hjorth, men som inte är märkt. Båda möblerna auktioneras ut Bukowskis Moderna. Eftersom sportstugemöblerna inte alltid tillverkades vid Nordiska Kompaniets egna verkstäder så saknar de ibland märkning med NK:s typiska metallbricka med nummer och bokstavskombination. Så tycks fallet vara när det kommer till soffan, varför Bukowskis valt att tillskriva mästaren den nästintill asiatiska soffmodellen. När furusoffan ur serien Sandhamn såldes 2010 på Christie´s i London klubbades den för 12 500 pund, vilket antyder internationell efterfrågan.

- För oss kan möblerna tyckas enkla och kanske påminna oss om Gillestugan på 1970-talet, men man måste se på dem med tidens blick. På 1930-talet när de här möblerna kom var det något nytt och innovativt. Hjorth gick från jakaranda till furu, från slott till koja, kan man säga. Samtidigt som det var sällsynt med enkelheten, så påminde hans möbler mer om de internationella idealen. Hjorth var dessutom ganska ensam om att göra furumöbler på det här sättet - enkla men med en oerhörd stringens, berättar Eva Seeman, intendent för moderna möbler och konsthantverk på Bukowskis Auktioner.

Eva-Seeman_Bukowskis_Axel Einar Hjorth

Fram tills nu har vi kunnat fynda svenska möbler av världsklass i Sverige. Den tiden är snart förbi, då allt mer köps av internationella kunder som är vana att betala mer för god design än vi svenskar. Nu återstår att se om marknaden mättas av för mycket möbler på en gång eller om efterfrågan håller i sig även kommande år.

En trolig köpare som de senaste åren har Nationalmuseum tagit upp kampen för att förvärva de främsta föremålen från 1920-30-talets svenska formgivare och konsthantverkare. Museet har för avsikt att förstärka samlingen, som haft en lucka sedan början av seklet då många museiintendenter och historieskrivare ansåg de exklusiva föremålen dekadanta och otidsenliga. De senaste åren har flera viktiga föremål, bland annat från den svenska paviljongen i Paris 1925 förvärvats till samlingarna. På Parisutställningen 1925 köptes inga(!) svenska föremål av museet över huvudtaget, och under exempelvis Stockholmsutställningen 1930 lät man bli möblerna helt och hållet, medan det köptes en del konsthantverk. Om det var ointresse eller brist på förvaringsutrymme kan vi inte veta med säkerhet idag, men att saknaden av tidens mästerverk är stor vittnar dagens samling om. Tack vare olika fonder och gåvor har man under de senaste åren ändå lyckats göra en kraftansträngning från Nationalmuseums sida för att konkurerra med utländska samlare och museer om de sällsynt skickliga och fortfarande högst prisvärda möblerna.

De regler som ligger till grund för att belägga föremål med exportförbud gäller lite olika. Konsthantverk måste vara tillverkade före 1912 för att beröras av det svenska exportförbudet, medan möbler måste vara tillverkade före 1860.

Kommentarer