Caroline Olsson Arkitektur AB är samlingsnamnet för min verksamhet. För tillfället är jag föräldraledig men försöker jobba när Konrad, min son, sover.

Min drivkraft är min nyfikenhet. Jag ser något och tänker; hur fungerar det där? Kan man göra det mer intressant? Hur blir det om man tar bort alla begränsningar och tänker nytt?

Jag har examen i arkitektur från Tekniska Högskolan i Lund och inredningsarkitektur på Konstfack. I huvudsak arbetar jag med inredningsuppdrag kombinerat med skribentuppdrag. Därutöver ritar jag möbler, illustrationer, textila mönster och tapeter.

Konceptbild möblerna

Staden Rom formar Möbelserie

Detta blogginlägg ägnar jag åt ett projekt som inleddes i Rom, Italien 2011. Det pågår fortfarande. Under 6 månader hade jag privilegiet att vara arkitektstipendiat på Svenska Institutet i Rom. Jag studerade arkitektoniska objekt, skissade av dem och läste sedan om dem. Upplevelsen och informationen sammanfattades i korta texter. Skisserna och texterna la jag upp på min blogg och de är även sammanställda i en bok, Monti & Prati.

Parallellt med detta arbete började jag skissa på en möbelserie. Den historiska miljön gav mig idén att utveckla och bearbeta klassiska möbeltyper utifrån stadens gatuvyer, material och proportioner. När jag kommit en bit i processen insåg jag att möblerna är en transformering av Roms arkitektur, dock i en annan skala.

Skåpen heter Monti och Prati. De har fått sina namn efter två stadsdelar i Rom. Stadsdelarna har väldigt skiftande karaktär. De har även fått en kompis i bordet Tritone som har sitt ursprung i gatan Via del Tritone.

Monti

Monti är gammal och ytterst charmig. Husen lutar sig mot varandra och kreativiteten flödar i de smala gränderna. Stadsdelen har fått en nytändning. Designerbutiker trängs med hippa barer.

Prati

Prati är mycket yngre. Och har något trotsigt och sofistikerat över sig. Som en opolerad tonåring pendlar stadsdelen mellan förfining och upprorsanda.

Tritone

Via del Tritone är en rak och smal gata. De omgivande husen är tysta och anonyma. Bilisterna trampar på gasen. Trafiken dånar. Berninis fontän dämpar milt.

Dessa egenskaper har inspirerat mig i formgivningen, tillsammans med husens proportioner, material och kulörer. Materialen som används är genuina och taktila. De taktila egenskaperna är betydelsefulla då de ger möblerna en extra dimension. Som exempel har Prati överdimensionerade mässingsknoppar och Monti har ytor med mocka som attraherar och lockar till beröring.

Möblerna är första delen av en serie. De är ritade för att stå bredvid varandra. På samma sätt som husen står intill varandra längs gatorna i Rom. Än så länge är serien liten, men den växer och snart kommer det fler delar.

Svarta Lådan

Projektet ställdes ut i greenhouse på Stockholm Furniture Fair 2012. Det är publicerat i Svenska Dagbladet, Elle Interiör och på flera bloggar. Det ställdes ut i Svarta Lådan (tillhör Designgalleriet) och hos Studio Bofink under 2012.

Ara Pacis Museum

Avslutningsvis presenterar jag två favoritobjekt i Rom, vilka är utdrag ur boken ”Monti & Prati”. Fler intressanta objekt finns publicerade här!

Ara Pacis Museum
Ara Pacis är ett fredsaltare som byggdes av kejsare Augustos. Nuvarande museet som huserar altaret invigdes 2006 och är ritat av Richard Meijer. Museet består av två plan och entrén ligger på det övre.

Förplatsen framför är fin. En stor trappa i två olika riktningar breder ut sig och inbjuder till sittpaus. Längs ena sidan sträcker sig en mur som skärmar av en hårt trafikerad gata. Längs och nedför muren rinner vatten, som mynnar i en bassäng med sprutande vattenkaskader. Trafikbullret tystas av det porlande vattnet.

Tempietto

Tempietto
Medan jag går upp i de oändliga trapporna. Funderar jag på hur det såg ut här 1502 då det byggdes. Tempiettot är ritat av Bramante och ligger inne i klostergården till kyrkan San Pietro in Montorio.

Gården känns för liten, de omgivande byggnaderna trycker på. Den trånga omgivningen och de intetsägande husen gör att Tempiettot upplevs som ännu vackrare. Kontrasterna förstärker de respektive arkitektoniska uttrycken.

Arkitekturen är utsökt. Harmonisk i proportionerna och detaljerna. Blicken följer smekande formerna upp längs trappstegen, längs de doriska kolonnerna. Tar en avkrok via de innanliggande skulpturala nischerna, förbi entrén och vidare upp på balustraden för att slutligen mynna i det vackert patinerade taket. För att inte nämna kupolens perfekta rundning med de utsökt rundade sammanfogningarna.

Jag är förtjust!

Caroline Olsson

Kommentera