Fick en fråga av en vän på Facebook, angående att prinsen inte designat eldskärmen "Slottet brinner" själv. Hon skrev så här:

"Hej författare till boken Värdet av konst! Har en fråga kopplad till Carl-Philipgate. Borde inte det rent monetära men också kulturkapitalmässiga värdet av Eldstad vara mer värt om EE (Eric Ericsson) skapat det än prinsen?"

Mitt svar:

"Rent monetärt (i försäljning räknat) är nog kändisskap (räknar här prinsen som kändis) i en sådan här situation 'bättre' än konstnärskap, folk överlag är mer kändisexalterade än kulturdito. Kan också tänka mig att det är en skillnad för det som ses som 'ren' konst och detta, som klassas som design - där jag tror att en kändis är en ännu starkare magnet. Gemene man (iaf i Sverige) känner nog överlag en större trygghet i att lägga pengar på kändisskap än på konstnärskap.

Eldskärmen "Slottet brinner"

På längre sikt skulle jag däremot tro att en 'riktig' konstnär har större chans att få ett höjt monetärt värde på sitt verk än en kändis, men det gäller troligtvis inte för denna design som även tidigare anklagats för att vara ett plagiat av en liknande eldskärm. Rent kulturkapitalmässigt borde värdet bli högre med en 'riktig' konstnär, beroende förstås på vad hen är känd för. Nu presenteras EE som 'känd författare' (i alla fall i DN - i Resumé och på andra ställen är bilden lite mer nyanserad), vilket gör att det inte är självklart att den credden smittas över till hans designförmåga - om man inte är insatt och har en självklar koppling mellan EE och kvalitetsdesign. Oavsett, bara storyn i sig ökar troligtvis värdet och förmodligen kan Svenskt Tenn snart se en ökning i försäljning av det som 'tidigare var prinsens eldskärm men som nu ingen riktigt vet vem som gjort vad med'. Alla älskar ju storytelling. Men det beror naturligtvis vad man har för kunskap och preferenser. Tror också som sagt på en viss skillnad mellan konst och design."

Vad tror ni? Håller ni med?

Dagens soundtrack: Scott Matthews, Elusive


Kommentarer