Hugo Alvar Henrik Aalto föddes år 1898 i landsortsstaden Kuortane, som äldste sonen i en syskonskara på tre. Familjen kom från en medelklassbakgrund och år 1903, då Aalto var fem år gammal flyttade familjen till Jyväskylä, en stad belägen mellan två sjöar i mitten av Finland. Då var det ingen som visste att staden under de kommande decennierna skulle bli starkt förknippat med Aaltos namn och att han med sin nyskapande arkitektur skulle sätta sin egen prägel på staden.

Alvar Aalto. Foto: Artek. Alvar Aalto. Foto: Artek.

Aalto tog examen år 1921, från Tekniska högskolan i Helsingfors. Aalto var mycket begåvad och hade redan innan examen ritat sitt första hus, vilket hans föräldrar flyttade in i.

Alvars far, Johan Henrik, arbetade som lantmätare medan Alvars mor Selly Aalto var postmästare.

Två år senare, efter att ha avslutat sin militärtjänst öppnade han ett eget kontor i Helsingfors. Under sina studier hade Aalto inspirerats av jugendstilen och hängav sig redan från start till idén om att arkitekturen skulle anpassas till den omgivande miljön.

Alvar och Aino Aalto. Foto: alvaraalto.fi. Alvar och Aino Aalto. Foto: alvaraalto.fi.

Följande år träffade Aalto sin blivande fru, arkitekten Aino Marsio och samma år gifte sig paret. Alvar och Aino skulle komma att samarbeta hela livet och vara viktiga inspirationskällor för varandra. Efter bröllopet reste paret till Italien och under de kommande åren kunde spår av medelhavets estetik ses i flera Aaltos alster.

Stadshusets baksida i Aaltocentrum i Seinäjoki. Foto: Wikicommons. Stadshusets baksida i Aaltocentrum i Seinäjoki. Foto: Wikicommons.

Likt många andra inspirerades Aalto av Bauhaus och Le Corbusiers strikta funktionalism och ritade flera funktionella byggnader som Viborgs stadsbibliotek (ritat år 1927 men byggdes först år 1934) och Åbos stadsteater. Under samma period träffade han de svenska arkitekterna Sven Markelius och Gunnar Asplund, som båda skulle visa sig bli goda vänner till Aalto.

Huvudingången på Paimio sanatorium. Foto: alvaraalto.fi. Huvudingången på Paimio sanatorium. Foto: alvaraalto.fi.

Pemars sanatorium

Men Aaltos mest kända verk från den här perioden är utan tvekan Pemars sanatorium i Åbo, vilket han ritade tillsammans med Aino. År 1929 blev det bestämt att ett sanatorium för tuberkulossjuka skulle byggas och en tävling om vem som skulle få i uppdrag att rita byggnaden utlystes. Under 1900-talets första decennier, innan de första effektiva läkemedlen upptäcktes och tuberkolossjuka ordinerades vila, solsken och frisk luft.

Alvar och Aino Aalto på en av Paimios balkonger. Foto: Kvadrat Interwoven. Alvar och Aino Aalto på en av Paimios balkonger. Foto: Kvadrat Interwoven.

Efter att paret Aalto vunnit tävlingen satte de således igång. Idén bakom arkitekturen var att byggnadens utformning skulle bidra till de sjukas tillfriskningsprocess. Extra stor vikt lades vid patienternas sovrum, eftersom många var sängliggandes under långa perioder. Bland annat ritade Aalto speciella solbalkonger där patienter kunde rullas ut utan att lämna sina sängar.

Stolen Paimio på Pemars sanatorium. Foto: Gustaf Welin, Alvar Aalto Museum. Stolen Paimio på Pemars sanatorium. Foto: Gustaf Welin, Alvar Aalto Museum.

Sanatoriet hyllades både i Finland och utomlands för sin banbrytande moderna design. Makarna Aalto var djupt engagerade i byggnaden och ritade inte bara själva byggnaden, utan formgav samtliga möbler och bestämde sanatoriets färgschema. För Pemars sanatorium ritades bland annat stolen Paimio, också känd som Pemarstolen. Stolen formgavs mellan år 1931-32 för att sittande tuberkulospatienter lättare skulle kunna andas.

Villa Mairea. Foto: Alvaraalto.fi. Villa Mairea. Foto: Alvaraalto.fi.

Villa Mairea

Under slutet av 1930-talet kom Aalto att delvis tänka i nya banor – att arkitekturen skulle anpassas efter miljön, byggnadens syfte och de människor som skulle bruka den blev allt mer centralt i Aaltos idévärld. Detta var också utgångspunkten då Alvar Aalto ritade Villa Mairea, en privatbostad i Satakunta, beläget i Finlands sydvästra del.

Vardagsrummet i Villa Maeira. Foto: aalvaraalto.fi. Vardagsrummet i Villa Maeira. Foto: aalvaraalto.fi.

Villa Mairea stod klart år 1939 och anpassades till den angränsande naturen, med en gårdsplan som öppnade upp mot tallskogen. På ett sätt kan villan sägas symbolisera Aaltos verkliga bryt med den doktrinära funktionalismen – han tog sin an arbetet med huset med en nästan målerisk inställning, där den omgivande skogen var en lika stor del av Villa Mairea som byggnaden själv.

Villa Mairea. Foto: alvaraalto.fi. Villa Mairea. Foto: alvaraalto.fi.

Likt Sverige är Finland ett land av barrträd, och Aalto var inte främmande inför att använda trä i både möbler och arkitektur. Efter andra världskriget hade Alvar Aalto befäst sin ställning som en av landets ledande arkitekter och han anlitades ofta, både i Finland och utomlands. I hemlandet rörde det sig oftast om offentliga byggnader och Aalto deltog också aktivt i stadsplaneringen. Efter sin död har Aalto kommit att symbolisera den moderna arkitekturen, vilken han utvecklade med sällsam kraft, där helheten var det allra viktigaste.

Skärm, Alvar Aalto för Hotel Vaakuna, 1940-tal. Såldes på Phillips år 2014 för 338 000 kronor. Foto: Phillips. Skärm, Alvar Aalto för Hotel Vaakuna, 1940-tal. Såldes på Phillips år 2014 för 338 000 kronor. Foto: Phillips.

Aalto som möbelformgivare

Vid sidan av arbetet som arkitekt och stadsplanerade ritade Aalto möbler, smycken  och formgav glas och målade. Att rita möbler hade han börjat med redan under 1920-talet och var en lika viktig del som arkitekturen – möblernas stora betydelse hängde ihop med Aaltos idé om helheten och var inte en isolerad del i hans arbete. I stadsplaneringen kunde han engagera sig ner till minsta dörrhandtag.

Vasen ”Savoy”, formgiven år 1936. Foto: Maija Holma, Alvar Aalto Museum. Vasen ”Savoy”, formgiven år 1936. Foto: Maija Holma, Alvar Aalto Museum.

Från början tillverkades möblerna som arbetsexemplar, vilka ständigt var föremål för omarbetning och vidareutveckling. Men år 1935 etablerade Alvar, tillsammans med Aino den egna möbelfabriken Artek vars syfte var att bli ett levande centrum för modernismen där nationell och internationell design kunde mötas och smältas samman i nya, moderna versioner. Från år 1942 utfördes den största delen av arbetet med Artek av Aino.

Alvar Aaltos pall "modell 60". Foto: Bukowskis. Alvar Aaltos pall "modell 60". Foto: Bukowskis.

Möblerna tillverkades i trä, allt som oftast i björk, med mjuka, böljande former som viskade om den finska naturen. Många av Aaltos möbler för Artek blev snabbt moderna klassiker, som den ikoniska pallen modell 60. Idag har den stapelbara pallen tillverkats i flera miljoner exemplar.

Fasaden på huset Muuratsalo. Foto: alvaraalto.fi. Fasaden på huset Muuratsalo. Foto: alvaraalto.fi.

Muuratsalo, det experimentella sommarhuset

Mellan år 1952-1953 byggde Alvar Aalto, tillsammans med sin andra hustru, Elissa, ett experimentellt sommarhus på en ön strax söder om Jyväskylä, precis intill en sjö. Aino hade gått bort år 1949 och efter ett par år gifte Alvar om sig. Det makalösa huset utgjorde både makarnas ateljé och sommarboende och inspirerades av antik romersk arkitektur.

Muuratsalo. Foto: alvaraalto.fi. Muuratsalo. Foto: alvaraalto.fi.

Alvar Aalto tog sig an huset med stor uppfinnarlusta och experimenterade med olika material, färger och nivåer. Speciellt husets fasad, som är täckt av tegel, tillät Aalto att experimentera med olika tekniker. Den L-formade byggnaden skapar en avskild gårdsplan som vetter mot sjön. Idag förvaltas sommarhuset av Alvar Aalto-museet i Jyväskylä och nyfikna kan besöka huset under guidade turer.

Muuratsalo. Foto: alvaraalto.fi. Muuratsalo. Foto: alvaraalto.fi.

Aalto-museet i Jyväskylä grundades år 1966, och flyttade år 1973 in i en byggnad ritad av Aalto själv. Dessutom finns ytterligare ett museum i Helsingfors, vilket även de är ett populärt resmål för designintresserade och arkitekturstudenter. Alvar Aaltos hem i Helsingfors förvaltas av samma stiftelse.

Interiörbild från Aaltos hus i Helsingfors. Foto: alvaraalto.fi. Interiörbild från Aaltos hus i Helsingfors. Foto: alvaraalto.fi.

Trots att Alvar Aaltos formgivningar idag är över sjuttio år gamla utmanar de både sociala och stilistiska gränser och är mer aktuella än någonsin, genom att förena det moderna med det traditionella och alltid ta hänsyn till den bredare helheten. Idag är Alvars ställning i hemlandet starkare än någonsin – efter sin död år 1976 har Aalto kommit att betraktas som något utan en nationalhjälte och hans arkitektur, möbler och glas uppskattas internationellt.

Vill du se fler av Aaltos formgivningar? Här kan du se slutpriser på auktion.