Detsamma gäller på auktionshusens webbsidor – när Sotheby’s släppte sin onlinekatalog för auktionen ”Erotic: Passion and Desire” i fjol möttes intresserade av ett varnande meddelande: ”Observera att denna katalog innefattar bilder av sexuell natur som av vissa tittare kan upplevas stötande.”

Man kan med viss säkerhet anta att denna sorts varningar vilar på juridiska grunder: varningarna medföljer för att undvika rättsliga tvister och lagens långa arm. Men vad varningarna främst utgör är ett tecken på de kulturella konnationer erotisk konst bär med sig. Den erotiska konsten måste som all konst tolkas och förstås, och är beroende av betraktaren. Vissa uppfattar erotisk konst som ett uttryck för människans naturliga sexualitet, där erotiken borde ha en självklar plats inom kulturlivet. Andra uppfattar erotisk konst som ytterligare ett tecken på det hypersexualiserade samhällets moraliska kollaps.

Dessa två kontrasterande uppfattningar har på senare tid fått sällskap av ett tredje välkommet perspektiv. I kölvattnet av förra årets omtumlande händelser har det nya synsättet blivit allt mer utbrett, där den erotiska konsten betraktas med lärdomar från #MeToo- rörelsen i minnet.

En av konstnärerna representerade i "Erotic: Passion and Desire" var den amerikanska popkonstnären Mel Ramos. Ramos är mest känd för sina verk bestående av nakna eller lättklädda pinuppor. Man kan lugnt säga att konstverken väcker reaktioner – en del betraktar Ramos illustrationer av förföriska kvinnor som uttryck för kvinnlig sexualitet. För vissa är Ramos konstnärskap ett utmärkt exempel på den balansgång mellan dålig smak och fläckfri teknik som popkonsten många gånger manifesterar. Andra upprörs av Ramos konstnärskap, som de menar exploaterar kvinnokroppen och reducerar kvinnan till ett objekt.

På ett liknade vis saknas neutral mark rörande fotografierna av Robert Mapplethorpe. Tre av Mapplethorpes explicita fotografier av nakna män förekommer i Sotheby’s kommande auktion, och likt Ramos är Mapplethorpe föremål för motstridiga känslor. Dels beundras fotografen för sina konstnärliga och tekniska färdigheter, och många entusiaster uppskattar Mapplethorpes konstnärskap av den enkla anledningen att han på allvar introducerade den nakna mannen som konstnärligt motiv där den nakna kvinnan tidigare varit sorgligt överrepresenterad. De som å andra sidan kritiserar Mapplethorpes konstnärskap består både av människor som inte kan skilja hans grafiska fotografier från pornografin och av envetna homofober som finner den homoerotiska konsten abnorm.

Sotheby’s undviker inga av dessa kniviga ämnen i sin kommande auktion ”Erotic Art Online”, utan behandlar dem genom 90 olika verk i form av skulpturer, tryck, teckningar och fotografier. Auktionen kommer att inledas med två verk av Gustav Klimt daterade 1904-1905, vilket leder oss vidare till en annan aspekt av diskussionen gällande erotisk konst. Ett av verken avbildar två nakna brottare. Verket har antagligen inkluderats i auktionen eftersom att männen är nakna, men faktum är att teckningen i stor utsträckning är en övning i kompositionen av kraftig rörelse – teckningens syfte är inte att agera pulshöjande, vilket annars är mer regel än undantag för erotisk konst.

Det andra verket av Klimt som Sotheby’s inkluderat är av en något mer grafisk karaktär. Verket avbildar en liggande man vars kön täcks av en kvinnlig partner. Betraktaren kan inte se vad som pågår bakom kvinnans huvud, men valet att avbilda mannen med utsträckta armar och med bortvridet huvud signalerar att mannen befinner sig i ett ögonblick av extas.

Andra verk är oskyldigare, som Richard Avedons berömda fotografi av Nastassja Kinski, där Kinski avbildats liggandes naken med en boaorm runt kroppen. Fotografiet publicerades för första gången i Vouge, och befann sig i det nakenhetens gränsland som modefotografi ofta rör sig i. Fotografiet blev så populärt att det trycktes som affisch, och prydde mängder av amerikanska pojk- och flickrum under 1980-talet.

Det är de verk av Pablo Picasso som finns representerade i Sotheby’s kommande auktion som tar oss tillbaka till diskussionen om #MeToo-rörelsens roll inom konstvärlden. Att Picasso under sina levnadsår producerade mängder av erotisk konst är ingen nyhet, och i ”Erotic Art Online” förekommer ett verk från 1967 och ett från 1971. Det första verket, Trois nus assis, är inte speciellt kontroversiellt. Verket visar tre nakna kvinnor inbegripna i vad som förefaller vara ett vardagligt samtal. En av modellerna sitter på golvet med sina ben avslappnat isär, vilket antagligen är varför verket inkluderats.

Det är det andra verket av Picasso, Homme et femme nus som gör #MeToo brännande aktuellt i den erotiska konstens värld. I katalogen beskrivs verket som en ”sensuell avbildning av kvinnokroppen och den voyeuristiska äldre mannen bakom henne”, vilket föreslår att en ömsesidig relation mellan de två existerar. Men är den tolkningen den enda som kan göras av verket? Att kvinnan ”långsamt blir omsluten av den något bockliknande mannen” egentligen vara en kvinna som kämpar för att undkomma ett sexuellt övergrepp? Mängder av kvinnor har återkommande vittnat om de våldsamma undertoner som existerar i Picassos Home et femme nus. I dagens era av #MeToo, blir det allt svårare för många män att ignorera dessa våldsamma och hotfulla undertoner, vilket i sin tur gör den erotiska konsten allt mer okomplicerad för konstvärlden.

Spana in Sothebys "Erotic Art Online"! Auktionen pågår 2-16 februari.

Är du mer intresserad av erotisk konst? Läs mer här!