Fick häromdagen denna story av en klockentusiast. Och vill gärna dela den med er:

"Min Farfars systers man arbetade större delen av sitt liv inom rättsväsendet. Han var en respekterad herre och ansågs vara av det "finare" slaget.

Han ägde ett Omega fickur i guld (tillverkat ca.1910) som han förmodligen fått på sitt arbete i någon form av gratifikation.

När gubben dog hamnade klockan hos frun men eftersom hon inte hade användning för klockan gav hon bort den till hennes bror, alltså min farfar.

Farfar som jobbade som elektriker använde uret som vardagsklocka, det var helt enkelt praktiskt att veta tiden under dagens arbeten. Att det var ett guldur var inte så noga".

"Ofta var det hårt arbete ute på fältet. Man drog elledningar vilka var luftburna på den tiden. Man servade även de höga stolpar ledningarna var uppspända emellan. Vid ett tillfälle skulle man byta ut gamla stolpar mot nya. En av de gamla elstolparna var placerad på ett berg och man använde det befintliga borrhålet även till den nya stolpen. Farfar fick klättra längst upp i stolpen för att fästa elledningen och min farbror som också var med, stod uppe i stolpen bredvid för att hjälpa till att sträcka ledningen. Tyvärr drar man elledningen för hårt varpå den brister. Stolpen som farfar klättrat upp i släpper från fästet av den kraftiga rekylen och välter. Med i denna höga stolpes fall följer även min farfar. Han får stolpen över sig och dör i olyckan. Samtidigt med detta stannar även det Omega-ur han hade i fickan. Året är 1950".

"Farmor tar hand om klockan och ger den senare till min pappa som, när han och mamma flyttar till eget hus, lägger klockan i ett av hans förvaringsskåp. Där har den sedan legat i drygt 50 år. Nu har vi tillsammans bestämt att försöka serva klockan".

TTF håller tummarna och kommer att följa upp denna Omegas framfart.