Det finns vissa saker som är heligt för svenskan. Bland det allra heligaste hör midsommar med sill och nubbe och kräftskivan med det dillkokta sumpdjuret och samma dryck.

I fredags, den 7 augusti, var det kräftpremiär, åtminstone om man följer det tidiga 1900-talets seder och bruk. På den tiden var det nämligen förbud mot kräftfiske från november till 7 augusti.

Och visst älskar vi vår tradition, som gärna får pågå en bra bit in i september. Men alla har inte varit lika förtjusta i havets delikatesser.

"Du skall icke äta det som många fötter haver"

Den svenska gastronomins förste teoretiker Carl von Linné var en ivrig motståndare till att att svensken skulle äta "havets insekter". Möjligen fanns förklaringen i hans allergi mot desamma. Det sägs att det var Erik XIV som inplanterade kräftor i Sverige, även om naturvetarna säger annat.

Vad vi vet är att vi svenskar under 1500-talet började äta kräftor med välbehag, så till den grad att Johan III lät odla kräftor i vallgravarna runt Kalmar slott.

Faktum var att den svenska kräftan ansågs så god jämfört med de europeiska att våra skaldjur tidigt gick på export. Insaltade kräftstjärtar från Hjälmaren skickades i tunnor till tyska restauranger.

Medicin blir delikatesser

Vi vet också att det finns nedskrivna medicinska recept från 1522 där det rekommenderas att man ska bota feber och kolera genom att lösa upp kräftor i brännvin. Vilket som hjälpte mot vad är dock lite oklart.

Nej, 1700-talets burgna överklass frossade gärna i skaldjur. Att man preparerade djuren med arsenik för att ingen skulle bli magsjuk tycktes bara förhöja festen.

Signalkräftan till Sverige

Bukowskis Market ropar ut ett vackert slagbord som utgör en perfekt inramning till ett lyckat kräftkalas. Utrop 4 000 kronor

På Barnebys finns det massor av föremål som gör kräftfesten lyckad! Det är bara att börja bjuda hem dem...