George Nelson (1908- 1986)

När George Nelson tog skydd inne på Yales arkitektskola under en regnstorm blev han omedelbart betagen av de studentarbeten som visades därinne. Det fick honom att studera arkitektur vid Yale, och han hamnade sedan i Rom vid American Academy där han anammade den modernistiska arkitekturen. När han 1944 skrev en artikel om bostadsbyggnader och möbeldesign som publicerades i tidningen Architectural Forum fick möbelföretaget Herman Miller upp ögonen för honom. Det dröjde inte länge innan han var designchef på företaget och han stannade där till 1972. Han lyckades övertala bland annat både Charles och Ray Eames och Isamu Noguchi att börja arbeta för Herman Miller, och blev på så vis en nyckelperson bakom 1900-talets mest ikoniska möbler.

Tillsammans med Charles och Ray Eames räknas George Nelson som en av grundarna av den amerikanska moderna designen. Flera av hans möbler har blivit ikoniska för den moderna möbelformgivningen, såsom "Coconut Chair", "Marshmallow Sofa" och "Ball Clock", och än idag tillverkas många föremål som formgivits av honom.

George Nelson, "Sling Sofa", modell 6833. För Herman Miller, 1963. Till försäljning hos Wright Now.

George Nelson, soffbord, modell 5254. För Herman Miller 1960. Till försäljning hos Inside Room.

Edward J Wormley (1907–1995)

“Modernismen står för frihet — en frihet att blanda, välja, förändra och omfamna det nya men samtidigt hålla kvar vid det som är bra" - Edward J Wormley

Edward J Wormley lyckades kombinera moderna trender med historiska influenser i sin formgivning. Hans förmåga att använda högkvalitativa material och åstadkomma enastående hantverk blev en av hörnstenarna i hans design.

Han föddes 1907 i Oswego, ett litet samhälle utanför Chicago. Efter att ha studerat vid Art Institute of Chicago började han arbeta som inredningsarkitekt hos Marshall Fields & Company. Under depressionen 1931 blev han rekryterad av möbelföretaget Dunbar, för att uppgradera deras produktlinje. Wormley gjorde stor succé med sina sofistikerade men samtidigt konventionella former. Hos Dunbar arbetade han som designchef i över trettio år och hans tid där anses historiskt vara ett av de mest betydelsefulla samarbetena mellan en formgivare och ett företag.

Wormleys soffa "New York" formgavs ursprungligen för Dunbar men svenska Ljungs industrier / DUX fick också rättigheter att tillverka den.

Edward Wormley, "New York Sofa", Ljungs industrier, 1960-tal. Till försäljning hos Nordlings.

Eero Saarinen (1910-1961)

1900-talet hade nog varit lite tråkigare om inte Eero Saarinen funnits. Som en av de mest nytänkande formgivarna under 1950-talet ledde han trenden mot en mer experimentell design och använde sig av organiska och skulpturala former.

Om man föds som son till arkitekten Eliel Saarinen och textilkonstnären Loja Saarinen är det inte konstigt att formgivning och arkitektur känns som givna vägar i karriären. Redan i  tonåren hjälte Eero Saarinen sin pappa att formge möbler åt Cranbrook campus och flyttade 1923 till USA för att gå i sin fars fotspår och utbilda sig till arkitekt vid Yale. Han blev god vän med Charles och Ray Eames under sina studentår, och tillsammans formgav de bland annat en stol som 1940 vann förstapris i en designtävling.

Eero Saarinen ritade många berömda byggnader, såsom TWA Flight Center på JFK International Airport, ankomsthallen på Dulles International Airport och monumentet Gateway Arch i Saint Louis. Som möbelformgivare fick han stor framgång när han 1956 formgav den mångfaldigt prisbelönta "Tulpanstolen" åt Knoll. Eero Saarinen arbetade under många år med Knoll och bidrog med sina möbler i moderna material och graciösa former till att fastställa Knolls identitet.

Harry Bertoia (1915-1978)

När Harry Bertoia var 15 år och reste från sin hemstad San Lorenzo i Italien för att besöka sin bror i Detroit valde han att stanna. Istället för att åka hem ifrån började han studera vid Cass Technical High School och läste konst och design. Efter high school studerade han vid Art School of the the Detroit Society of Arts and Crafts, och hamnade därefter vid Cranbrook Academy of Art, där han bland annat träffade Charles Eames.

1950 flyttade han till Pennsylvania för att arbeta för Knoll. Han hade sedan andra världskriget koncentrerat sig på tillverkning av smycken, men skapade hos Knoll föremål i metalltråd som sedermera blev kända som Bertoia-kollektionen. I kollektionen ingick hans berömda "Diamond Chair", en elegant stol i svetsad stål som fick stor uppmärksamhet när den lanserades.

Harry Bertoia hade ett stort inflytande på den moderna möbeldesignen men var inte bara möbelformgivare. Han framställde också skulpturala verk där han visade hur man genom att sträcka och böja metall kunde skapa olika toner. Med sina ljudskulpturer spelade han in tio album och gav flera konserter.

Harry Bertoia, "Bird", för Knoll 1952. På auktion hos Colombos.

Charles Eames (1907-1978)

Det är svårt att säga något om design under 1900-talet utan att nämna Charles Eames. Det är därtill svårt att nämna Charles Eames utan att säga något om hans fru Ray. De kom att bli två av de mest betydelsefulla och inflytelserika personerna för den amerikanska moderna designen.

Charles Eames studerade arkitektur vid Washington University från 1924 till 1926 men tog aldrig någon examen. Det sägs att han var tvungen att lämna skolan på grund av att hans syn på arkitektur var alltför modern. När han i slutet av 1920-talet reste runt i Europa kom han in kontakt med modernismen som stämde överens med hans egna tankar. Influerad av detta startade han arkitektkontoret Gray och Eames när han kom tillbaka till USA. Produktionen omfattade inte bara arkitektur utan också möbler, textilier och keramik.

1940 träffade han Ray Kaiser och de gifte sig året därpå. Tillsammans skapade de möbler under efterkrigstiden av billiga och slitstarka material. 1947 byggde Charles Eames ett eget hus, "Case House No.8" i Los Angeles, som blev ett av den moderna arkitekturens viktigaste verk.

Tillsammans formgav paret Eames ett flertal möbler, däribland "Eames Lounge Chair" 1956, som är en av historiens mest kända möbler.

Charles och Ray Eames, "RAR", för Herman Miller. Tillverkad 1960. Till försäljning hos Wright Now.

Jens Risom (1916- )

Jens Risom har beskrivits av magasinet Wallpaper* som "USA:s sista levande stjärna från 1900-talets moderniströrelse."

Att Jens Risom inte är amerikan utan från Danmark spelar egentligen inte särskilt stor roll för benämningen, med tanke på vad han kom att betyda i USA. Han föddes som son till den välkände arkitekten Sven Risom i Köpenhamn och studerade vid Kunsthåndværkerskolen och Niels Brock Copenhagen Business College innan han började arbeta som möbelutecklare och inredningsarkitekt för arkitektfirman Ernst Kuhn. Senare flyttade han till Stockholm, där han efter att ha arbetat för en liten arkitektbyrå började som formgivare på Nordiska Kompaniet.

Efter att han flyttat till USA 1938 blev han under det tidiga 1940-talet en av Knolls första - och ett tag också enda - möbelformgivare. Under kriget lyckades han, trots den allvarliga bristen på material, formge innovativa och moderna möbler genom att använda bitar och trä och rester av nylonband som blivit över vid tillverkningen av fallskärmar.

1943 blev han inkallad av amerikanska armén. När han återvände till USA 1946 startade han företaget Jens Risom Design, som han drev ända fram till 1970-talet. Risom var en av de första att introducera den skandinaviska designen i USA. Många av hans möbler har blivit moderna klassiker och finns att beskåda på bland annat Museum of Modern Art och Brooklyn Museum.