CdP: Hej Kajsa, stort grattis till det här fina konstprojektet som är Artifice. Tycker det är fullkomligt lysande och ett så himla tjusigt format; tematiska utställningar curerade i affischform där verken mottas samlade i pappersmapp. Berätta om idéerna bakom projektet och vilka ni som ligger bakom är.

Kajsa: Åh! Tack så mycket, verkligen superkul att ni gillar projektet! Vi är en brokig skara konstutövare, konstvetare, idéhistoriker och musiker, totalt fyra stycken som driver Artifice. Grundidén bakom projektet handlar om att vi vill skapa ett nytt sätt att visa samtidskonst på och vi har försökt hitta ett alternativ till den vita kuben. Man kan väl säga att vi är ute efter en hierarkiförflyttning. Publiken som tidigare andäktigt fått närma sig konsten via det fysiska galleriet har nu möjlighet att möta konst i ett helt annat sammanhang. Tanken är alltså att makten över utställningsrummet hamnar i köparens händer, som har möjlighet att sätta upp konstverken vart hen vill, hemma i sitt vardagsrum eller ute på stan. Vi vill med Artifice ta konsten till publiken istället för tvärt om.

En viktig grej i det hela är att vi valt att arbeta med just affischer. Historiskt sett har affischen fungerat som en bärare av protest och budskap och även varit en tydlig tidsspegel. Vi hoppas att Artifice kan fungera som ett sådant forum där konsten på ett mer direkt sätt har möjlighet att kritisera, kommentera och spegla tiden vi lever i. Affischer har ju oftast tryck enbart på en sida och tanken med detta är att de ska kunna sättas upp. Det är just det som är ett av våra mål; att konsten vi sprider ska sättas upp, användas och på så sätt inta helt nya platser.

 

CdP: Ni har nyligen gett ut ert andra nummer utifrån temat "Experiment i irritation" vilket förenar en rad fina konstnärer såsom Carl Johan de Geer, Klas Eriksson, Martha Ossowska Persson och en favorit, Ella Tillema. Det som slår mig när jag kikar på Artifice # 2 är hur smarta och vassa bilderna som ingår i utställningen är. Jag tänker till exempel på Ella Tillemas "You Only Live Once" (2015) som anspeglar på migrationsbåtarna i medelhavet och som bär på uttrycket "Yolo" och föreställer en båt till sjöss. Suveränt. Hur gick tankarna kring temat?

Kajsa: Temat kom till ur funderingar och diskussioner vi haft kring vilken roll irritationen har inom konsten och i livet överlag. Kan irritationen vara ett förstadie till reaktionen och därmed skapa rörelse och i slutändan förändring? Vad är egentligen skillnaden på irritation och provokation, är det ena bättre än det andra? Vi tänker att en av konstens uppgifter är att störa ordningen i våra invanda mönster och föreställningar och på så sätt motverka stagnation. Så vi bjöd in konstnärer som vi upplever vågar vara obekväma och vända på perspektiv och bad dem tolka temat med varsin affisch.

CdP: Hur ser det faktiska arbetet att framställa ett nummer ut, från idé till tryck?

Kasja: Arbetet med varje nummer utgår alltid från ett aktuellt tema, när detta är satt kontaktar vi tio konstnärer som vi tror kan ta sig an det här temat på ett intressant sätt utifrån sina olika ingångar till ämnet. Vi väljer alltså inte ut specifika verk som vi vill ha med i numret utan de konstnärer vi samarbetar med får fria händer att tolka temat. Det samma gäller även den grafiska designern. Varje nummer formges av en ny grafisk designer som får tolka temat på sitt sätt. Det är så sjukt kul och inspirerade att ha möjlighet att samarbeta med en massa grymma konstnärer och andra kulturutövare, det är nästan det roligaste av allt. Så vi försöker maxa den delen.

Till exempel brukar vi i samband med våra releasefester samarbeta med någon eller några kreativa personer som får ta fram en utställningsdesign, eller ett annorlunda sätt att presentera det nya numret på rent fysiskt. I övrigt handlar arbetet med varje nummer om mindre spännande saker som bidragsansökningar, bokföring och att försöka knäcka nöten kring hur vi ska kunna gå runt ekonomiskt utan att behöva sälja vår själ.

CdP: Hur har Artifices mottagande sett ut efter andra numret? Hur ser projektets distributionskanaler ut och var hittas Artifice idag?

Kajsa: Det känns som att mottagandet har varit väldigt bra, vi är så himla glada och tacksamma för all fin respons vi fått. Med tanke på att vi fortfarande är en väldigt liten aktör, vi har ju t.ex. inte ens någon hemsida ännu, så är det så klart väldigt kul att folk ändå hittat oss och velat skriva om oss.

Vi har valt att distribuera Artifice via samma kanaler som en tidskrift, tanken med detta är att öka tillgängligheten och kunna nå ut till en större publik. Det är i nuläget möjligt att köpa Artifice på diverse bokhandlar, caféer och museibutiker i Stockholm och Göteborg och vi jobbar för fullt med att skaffa återförsäljare i fler städer. Några ställen där Artifice finns att få tag på just nu är: Konst-ig, Papercut och Rönnells Antikvariat i Stockholm samt Dirty Records, Mahogny och Konstmuseets shop i Göteborg. Det går även finfint att beställa både första och andra numret via Samlade Skrifters hemsida (https://www.samladeskrifter.se/books/view/1009) för den som inte har vägarna förbi Sthlm eller Gbg.

CdP: Vilka skulle vara några drömkonstnärer att arbeta ihop med för framtida Artifice?

Kajsa: Alltså vi jobbar ju inte riktigt så, vi utgår inte från konstnärerna i första hand utan börjar jobba med ett ämne som intresserar oss och formar detta till ett tema. Sedan väljer vi konstnärer som vi tror skulle göra något spännande kring temat. Så det är helt avhängt vilket tema det handlar om...

CdP: Vad händer härnäst för er?

Kajsa: I september släpper vi det tredje numret av Artifice, det kommer ske i samband med konstbiennalen i Göteborg (GIBCA Extended). Vi är just nu i full gång med att forma det kommande numret och planera hur det här samarbetet ska se ut, arbetsnamnet för numret är "Artifice presenterar en jobbfientlig budget" men vi får se exakt var det kommer landa.

Nu närmast medverkar vi på Gagneffestivalen i sommar med "Cash Shop" ett slags performance/lek, som namnet antyder innebär det att vi kommer sälja pengar. Det hela är ett spel med fem sorters sedlar utformade av lika många konstnärer och ett valutasystem som ändrar sedlarnas värden utifrån hur populära de är för stunden. Man kan säga att verket är ett försök att imitera valutamarknaden i mikroformat på ett förenklat sätt och att med hjälp av konstens abstrakta värde påvisa det ekonomiska värdets absurditet. Det kommer bli kul!