Du är inom kort aktuell i utställningen SWEDISH ART: NOW! på Sven-Harrys Konstmuseum där du deltar med ett platsspecifikt verk producerat speciellt för utställningen. Hur gick tankarna inför detta?

- Då Oscar Carlson, utställningskurator, bjöd in mig till utställningen nämnde han tidigt i processen att han var intresserad av hur jag arbetar med måleri i ett arkitektoniskt format. Utifrån den infallsvinkeln diskuterade vi hur vi skulle kunna jobba med olika potentiella rum i museet innan vi kom fram till att vi ville utveckla ett verk som fungerar som ett additivt arkitektoniskt element. Detta istället för att formatera ett måleri i relation till en redan existerande vägg i den befintliga arkitekturen, vilket varit ett grepp som jag tidigare har jobbat med. Avsikten är att göra ett ingrepp i byggnaden som skapar möjligheter och problematiserar gestaltningen av utställningen i en vidare bemärkelse, inte bara för mitt verk.

Vad kan du berätta om arbetet?

- Verket heter ”Audience” och utgörs av en målning som tillsammans med fem mindre skulpturala element bildar ett installationsverk producerat specifikt för utställningen. Målningen är sju gånger tre och en halv meter och kommer dela upp museets största rum i två. Skulpturerna fungerar som en publik inför en stor abstrakt målning och är fusioner av figurer och masker som jag utvecklat under tiden jag jobbat i- och med Hollywood. Publiken är i det här verket lika viktig som målningen och det är den positionen jag vill ge min konst i kontexten av den här utställningen. Intentionen är att målningen aktiverar skulpturerna och vise versa och samtidigt kan skulpturerna komma att bli en "sten i skon".

Målningen ingår i en serie som du tidigare arbetat med. Hur är det att visa det i ett sammanhang som detta?

- Det är två år sedan jag sist visade målningar ur den här serien i utställningssammanhang. Målningarna fungerade som delar i projekt som handlade om specifika personer och platser, där färginnehållet i målningar ur respektive arbetskropp fungerade som ett index för de dominerande färgerna i den plats som projekten då utgick ifrån. Då detta är en grupputställning är kontexten annorlunda och färgen i den här målningen relaterar till samtliga verk som jag tidigare har utfört i serien. Det platsspecifika övervägandet vi gjort är dessutom lika viktigt i det här verket som i tidigare arbeten, även om vi gått tillväga på ett annat sätt den här gången. Det jag vill understryka och som man även kommer se tydligt i utställningen är att min intention med verket inte är att det ska vara en macho gest, snarare tvärtom.

SWEDISH ART: NOW! vill föra fram, visualisera och förtydliga vad, vem och vilka som utgör den svenska samtida konstscenen, hur känns det att vara en del av den?

- Bra. Sedan jag aktivt började arbeta med konst har jag aldrig varit baserad i Sverige, men det känns samtidigt viktigt att vara en del av- och kunna bidra till den svenska och skandinaviska konstscenen på de sätt jag kan för att på så vis bygga vidare på relationen till min bakgrund. Jag tror att det är naturligt att vilja relatera till sitt hemland även om jag kanske har en ännu tydligare relation till andra konstscener. I Italien är jag en mer explicit outsider, men trots att jag är svensk är jag är en outsider i Sverige också, det är jag på något sätt överallt.

Finns det ett svenskt konstunder?

- Haha, det vet jag inte. Jag kan inte svara på den frågan, det får du fråga utställningskuratorn om.

Du arbetar med en vid genre av uttryck, så som måleri, skulptur och installation, där det arkitektoniska rummet får vara påtaglig i din konst. Hur kommer det sig?

- Jag är intresserad av att adressera kontexten som mitt arbete presenterar sig i vid varje möjligt tillfälle. Min strategi är att understryka kontrasten mellan innehållet i ett arbete och det sammanhang; spatialt, socialt, kulturellt etc. som arbetet är gestaltat för. Installationsaspekten av arbetet tar sin utgångspunkt i den plats som betraktaren möter verket i, där målet är att dra uppmärksamhet till olika aspekter av platsen som publiken normalt sett inte uppmärksammar. Beroende på de givna förutsättningarna kan verket få en klumpig och jobbig form eller rent av en graciös form.

Vad är den största utmaningen med detta arbetssätt?

- Det är intressant att tvinga sig själv att jobba efter ett typ av ramverk då det skapar en utmaning att ge verket en specifik form i varje ny situation som jag arbetar med. Det är inte ovanligt att en konstnär i viss utsträckning tänker på den rumsliga gestaltningen inför en utställning, men jag försöker vara konsekvent med det i varje projekt jag genomför. Formen för arbetet blir för generisk om jag inte använder mig av ett ramverk av den här typen. Det handlar om att upprätta regler, regler som man sedan kan komma att behöva bryta i en viss situation.

Du är idag baserad i Los Angeles och har tidigare bott många år utomlands. Har det påverkat dig i ditt konstnärskap att bo utanför Sverige?

- Naturligtvis! Jag tror att jag har fått helt andra influenser än vad jag hade fått om jag varit bosatt i Sverige, både ur ett kulturellt perspektiv och sett till vad som pågår inom samtidskonsten. För tillfället relaterar jag nog mindre direkt till vad som sker i Sverige eftersom de konstnärer jag jobbar i närheten av i största utsträckning inte är från Sverige, men jag har också några svenska kollegor som jag har en aktiv konversation med vilket är himla kul.

Har du både en svensk och en amerikansk gallerist?

- Både ja och nej. Jag har arbetat med gallerister, dealers, konstnärer och kuratorer i Europa, Nord- och Sydamerika och är representerad av det italienska galleriet T293 i Rom. Då jag tidigare bott många år i Storbritannien jobbar jag kontinuerligt med folk där, bland annat med Carl Kostyál, som är baserad i London men som även driver verksamhet i Stockholm och stundtals med Londonbaserade Project Native Informant. Min senaste soloshow var i Los Angeles på Thomas Duncan Gallery och just nu planerar jag en utställning i Sydney inför nästa år.

Om vi bortser från utställningen på Sven-Harrys Konstmuseum, när får vi se dig i Skandinavien nästa gång?

- Jag har några projekt på gång i Skandinavien, men de kommer tillkännages inom kort och jag arbetar för närvarande med en offentlig skulptur som ska installeras 2017.

Vad inspireras du av?

- Det är en ganska allmän fråga. Jag blir inspirerad av de upplevelser som jag konfronteras med, människor, litteratur, filmer, resor och platser. När jag flyttade till Los Angeles 2014 med intentionen att arbeta här drevs min uppmärksamhet snabbt mot den “verkliga” stadens utveckling och hur den tagit form i förhållande till den mer fiktiva staden Los Angeles som för dem som inte lever här är mer påtaglig genom film och popkultur än vad den “verkliga” platsen är. Det är ett ömsesidigt förhållande där de två polerna, verklighet och fiktion, dominerar varandra och det är svårt att säga vilken av dem som är mest påtaglig. Den här binära relationen har blivit allt viktigare i de projekt jag utfört under de senaste 18 månaderna. Jag inspireras också av mina vänner, andra konstnärer, filmskapare, författare och designers som arbetar extremt ambitiöst, då det får mig att vilja göra samma sak.

Hur har intresset för platsen Los Angeles kommit till uttryck i din konst?

- För ett år sedan började jag arbeta med mitt Ennis House-projekt. Ennis House är Frank Lloyd Wrights mest extravaganta avtryck i Los Angeles. Huset har fungerat som location för fler långfilmer, tv-serier, tv-spel, musik videor, reklamfilmer än någon annan privatbostad i LA och förmodligen i världen. Jag började undersöka huset som en karaktär (inte som en arkitektonisk ikon) och hur den här karaktären uppenbarat sig på olika sätt i de berättelser det figurerat i. Sedan skrev jag en berättelse i relation till min egen fascination, där mitt alterego bryter sig in i huset och konfronteras med en rad scenarier som existerar i den fiktiva Ennis House-världen och som genererats av de produktioner som utspelat sig där. Jag arbetade med materialet i utställningsform i tre sammanhang under 2015, på Johan Berggren Gallery, SALTS och Thomas Duncan Gallery. I februari publicerade jag Location Scout (CURA.BOOKS) en artist book som innehåller novellen som jag skrev. Vi ligger nu i förproduktion av Location Scout the movie.

Var ser du dig själv om tio år?

- På toppen av ett berg (förhoppningsvis inte ett isberg).

 

Utställningen SWEDISH ART:NOW! pågår den 20 april - 6 juni på Sven-Harrys Konstmuseum.