Fotografen Hans Gedda har med unik fingertoppskänsla givit mänskligheten en oförglömlig bild av frihetskämpen Nelson Mandela, åtskilliga både inträngande och avskalade porträtt av andra kända internationella och svenska personligheter, finstämda naturstudier och laddade stilleben. Geddas bildspråk är starkt, personligt och oemotståndligt fängslande.

Hans Gedda_Jan Mamström_geniet från Flen Hans Gedda, foto Jan Malmström

I början av december öppnar en retrospektiv utställning med 140 av dina verk på Nationalmuseum, hur känns det?

- En ära som man bara brukar bevärdigas med när man redan är död... så det är som att titta på sin egen dödsannons... Ha, ha, ha... Skämt å sido, det är fantastiskt roligt!!

Det började med att museet ville köpa min bild av kungens hand som håller i värjan och när de kom in i min ateljé så slogs de av mängden bilder. Under åren har jag arbetat både kommersiellt med tidningsjobb och reklambilder och så har jag också jobbat med egna projekt. Mina privata bilder är det inte många som fått se se innan jag stoppat undan dem i byrålådan. Därför tror jag att museet togs med storm när de insåg hur mycket bilder jag tagit. Jag har alltid varit en dålig affärsman och har heller inte varit särskilt mikrofonkåt.

Hans Gedda_Kung Carl XVI Gustaf_ Expressivt porträtt utan jämförelse av Kung Carl XVI Gustaf

Du verkar ha en stark intuition?

Det stämmer, jag drivs av min intuition och den litar jag på. Det är som om någon inombords säger åt mig vad jag ska göra - så gör jag det. Sen går det snabbt. Jag jobbar alltid fort och känner intuitivt när en bild sitter där den ska. Då bränner det till i kroppen.

Cornelis Vreeswijk Cornelis Vreeswijk

Sophie Zelmani_Hans Gedda_ Sophie Zelmani

Olof Palme_Hans Gedda Olof Palme

Vad använder du för kamera?

Till mina stilleben använder jag en enkel digitalkamera, porträttbilderna fotar jag däremot analogt med Hasselblads storformatskamera. Porträttfotografi är så lätt att förstöra med en digital kamera. De flesta människor gillar inte sitt utseende. När de under fotograferingens gång ber att få se hur det blir, i rutan där bak, värjer de sig och slutar bjuda på sig själva. Därför är det mycket bättre att fota analogt så man inte stör processen. Jag är ingen tekniker, det digitala är inget för mig och så gillar jag verkligen mörkrummet med sitt röda mörker. Trots min otålighet älskar jag se bilderna långsamt framträda.

Har du ofta bytt kamera under åren?

Nej, nästan aldrig. Mina kameror blir mig kära och att byta bort en kamera är som att förlora en vän.

Finns det någon du drömmer om att få fotografera?

Min årskamrat Bob Dylan. Vi är jämnåriga och jag har följt honom ända sedan jag var i femtonårsåldern. Dylan skulle jag gärna fota, och efter honom Desmond Tutu och flera andra religiösa ledare. Men nu har jag flyttat till landet utanför Flen och har ingen lust att resa mer. Under åren har jag rest massor, men så har jag sett dem som hållt på för länge. När Andres Lokko skrev "den som gör sorti på toppen går till historien" gick det rakt in mig. Nu jobbar jag bara för egen del och bestämmer själv när saker ska komma ut.

Hur lyckas du skapa de okonstlade möten som uppstår i dina porträtt?

Jag går inte efter människans yttre utan känner av om han eller hon har justa vibbar.

Vad händer om det inte uppstår några goda vibbar?

Då kan jag alltid göra en karikatyr. Att vara porträttfotograf är en maktsituation.

Men hur får du fram det inre?

Jag säger som Giacometti, det inre har att göra med det yttre. Så tror jag att jag har en talang att känna in människor.

Har du många kompisar?

Nej, jag har inget privatliv, jag har aldrig haft någon tid för det. Jag har alltid varit borta eller bott i ateljén. De tjejer som jag levt med har varit arbetslösa skådisar och har hjälpt mig att köpa flygbiljetter och sett till att jag kommit med rätt plan. Nu har jag två hundar istället, och de blir alltid glada när jag kommer...

Din ikoniska bild av Nelson Mandela är ute till försäljning på Stockholms Auktionsverk. Hur är det att se den där?

Det är roligt och kul att se att Auktionsverket drar så hårt på den. För en gångs skull har man höjt prisnivån och det är bra för det lyfter mina andra bilder också. Överlag tycker jag att auktionshusens prisbild av svenska världsnamn ligger alldeles för lågt i förhållande till utländska fotografer.

Är det någon fotograf eller konstnär som du tycker särskilt om?

Jag har aldrig intresserat mig för andras fotografi. Jag har inga fotoböcker, det har jag aldrig lockats av. Däremot har jag ett stort behov av konst. Jag har ett helt skåp fullt av konstböcker. På Nationalmuseums utställning med mina fotografier kommer man att visa Caravaggios lärjungar som en kommentar. Dem gillar jag. Och så har jag förstått att man tycker att min och caravaggisternas behandling av ljus och skugga har sina likheter - det kan jag hålla med om. Annars gillar jag Francis Bacon och särskilt mycket tycker jag om Giacomettis frontala porträttmålningar. Dessa har varit centrala för mig ända sedan jag var ung. Och så gillar jag Fellinis maskerad- och cirkuslika filmvärld.

Du har tagit en hel svit cirkusbilder, hur kommer det sig att cirkusen fascinerar dig så?

När jag växte upp hade mina föräldrar ofta maskeradfester. Det var spännande att se hur vuxna människor förvandlades i sin utklädnad. Vi bodde i Flen som var en viktig järnvägsknut. Jag har starka minnen av när Cirkus Scott kom med tåget och lastade av sina elefanter. I samband med nationalmuseiutställningen kommer man kunna se mitt självporträtt som vitmålad clown på reklamaffischerna.

Självporträtt_Hans Gedda_den vite clownen_Nationalmuseum Självporträttet från 2012 kommer snart att vara synligt runt om på stan.

Hans Gedda_Cirkusprinsessan_ Cirkusprinsessan, cirka 1995

Vilket är ditt mest spännade jobb?

Det går inte komma ifrån mitt möte med Nelson Mandela. Jag var först i världen med att avporträttera honom som frigiven efter 18 år i fängelse. En av de första resorna Mandela gjorde gick till Sverige. Jag var den enda fotografen som fick träffa honom och utrikesministern Sten Andersson hjälpte mig att hålla i blixten. Mandela ville helst slippa men när han hörde att jag var Palmes fotograf var det okej. Vi var lika nervösa båda två men fick en direkt och fin kontakt. Det är roligt för när Mandela kom ut med sin biografi "Conversation with myself" för två år sedan valde han en av mina bilder till omslaget.

Hans Gedda_Nelson Mandela_ Centralt verk och konsthistorisk klassiker.

Hans Gedda_Nelson Mandela

Avspänd bild av skrattande frihetskämpe pryder omslaget till Mandelas biografi.

Hans Gedda_Nelson Mandela

Vad äter du till frukost?

Yogurt med vindruvor och plommon. Till det ett ägg med Kalles kaviar. Sen tre mackor med ost och leverpastej och gurka. Och så kaffe.

Vad gör du helst en ledig söndag?

Numera är alla dagar söndagar. Först går jag ut i skogen med hundarna. Jag älskar att vara i skogen, på havet eller eller vid någon sjö. Naturen ger mig en stark känsla av välbehag. Om det är fint och varmt väder, börjar jag gärna jobba med något stilleben utomhus. Jag plockar ihop lite olika bortkastade saker som jag försöker blåsa liv i igen. Lösrykta detaljer skapar starkare upplevelser än helheten själv. Susan Sontag har sagt att varje foto är ett momento mori, en påminnelse om döden. Det stämmer tycker jag.

Stilleben_Still Life_Hans Gedda Still Life

I skolan hade jag höga betyg i teckning och gymnastik. Jag skissar ganska ofta. Om jag ser en intressant människa exempelvis på TV ger jag mig själv mellan två och tio sekunder att fånga den personen i en ögonblicksskiss. Det snabba skissandet ger mig och mitt seende bra träning.

Ingmar Bergman_skiss_Hans Gedda Ingmar Bergman

Samlar du på något?

Nej, eller jag samlar på saker som jag kan använda i mina stilleben.
Still Life_Hans Gedda_

Missa inte:

SVT:s dokumentär om Hans Gedda 27 december 2013

och

Nationalmuseums utställning 5 december - 30 mars 2014 i Konstakademins lokaler på Fredsgatan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer