Sonia Nilsson är just nu aktuell i SVT:s Antikrundan där hon är expert inom kategorierna allmänt, norrländska antikviteter och målade möbler. Sonia har 30 års erfarenhet av antikviteter och konst och driver Epok Antik i Umeå. Hon är dessutom medlem i Sveriges Konst och Antikhandlarförening samt medlem i den internationella antikhandlarföreningen CINOA. Barnebys har fått sig en pratstund med Sonia som här berättar mer om kvällens avsnitt av Antikrundan samt avslöjar vilket föremål som fått hennes puls att stiga lite extra.

Sonia Nilsson

Vilka höjdpunkter har vi att se fram emot i kommande avsnitt i Sundsvall?
Från Sundsvall, som i årets omgång av Antikrundan var den nordligaste orten, kommer ett antal föremål och möbler från norr. Det är alltid roligt för mig, som är extra förtjust i målade antikviteter från Norrland. De regionala föremålen finns med och jag hoppas att i kväll få medverka med en vacker dörr/portal  från Härnösand.

Du är ju verksam i norra Sverige. Vad är typiskt för dessa delar gällande konst och antikviteter?
Oj, det finns så mycket positivt att tala om, men eftersom jag håller på med målade möbler så kanske man kan börja där. Själva materialet som ofta används här i Norrland, är furu. Det växer mycket långsamt och blir därför extra hållbart. Att vi på grund av klimatet slipper den förhatliga trämasken norr om Dalälven har medfört att möblerna i många fall klarat sig bättre än längre söderut. Om man ser till de fyra nordligaste länen så är möblerna ofta högresta, inte ovanligt med skåp eller golvur som är 2 ½  meter höga. Sedan är variationen mycket stor mellan tex de jämtländska antikviteternas formspråk, stil och måleri jämfört med Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Alla har sin egenart.

Finns det någon särskild konstnär eller föremål som ofta dyker upp i Sundsvall och vad beror det på?
De möbler och antikviteter som finns i  Sundsvall har precis som på andra orter påverkats av ortens historia. De träpatroner som blev rika under 1800-talets industriella expansion tog till sig de stilar som imponerade och var moderna just då. Inte sällan blev blandstilar från 1800-talets mitt och framåt, mycket vanliga bland stadens borgare. Nu brann ju tyvärr stora delar av Sundsvall ned samma dag som nästan hela Umeå och Holmsund brann, år 1889. I samband med det försvann en hel del äldre borgerliga möbler och föremål. Salongsmöbler med soffa, bord och stolar är relativt vanligt förekommande liksom kristallkronor och andra dekorativa föremål från 1800-talet slut. Bengt Lindström är en av ortens stora konstnärer och finns med sin stora ”Y-gubbe” redan vid flygplatsen norr om Sundsvall.

Finns det något särskilt föremål i Sundsvall som du blev lite extra förtjust i?
Ja det var nog ett fint målat skrin som har jämtländskt ursprung. Lyskraften i färgerna var helt otroliga.

Vad är det mest spännande du har fått värdera?
Det som fick min puls att stegras och öka mitt ha-begär var ett helt underbart skrin av Anders Berglin som jag värderade i Sollefteå i fjolårets Antikrunda. Sedan var det jättespännande att få medverka i Kiruna där många besökare hade med sig unika föremål och möbler från Tornedalen och det riktigt nordliga av Sverige. Jag har ju till skillnad mot flertalet experter i Antikrundan bara medverkat under fyra år och endast på några få orter, så min erfarenhet är ännu begränsad. Jag hoppas naturligtvis att få se något ännu mer upphetsande i kommande inspelningar…

Vad har Antikrundan haft för betydelse för dig?
Det är ett fantastiskt kompetent gäng experter och team som man har blivit vän med och som alltid ger sitt yttersta av kunskap till alla runt omkring sig- även till mig. Detta betyder att jag varje gång jag medverkar i Antikrundans värderingar och inspelningar utvecklar  min kunskap och profession som antikhandlare. Man blir ju aldrig fullärd. Tittarna hör av sig med mest positiva kommentarer och man blir nog igenkänd på ett annat sätt idag mot för tidigare. Många fler vill ha sina saker värderade av mig idag och naturligtvis ställer jag upp på detta om jag har tid. Idag är det inte lika lätt att smyga in på en loppis eller auktion och tro att man är inkognito. Det är man sällan idag. Jag har nog vuxit, trots mina 156 cm, då jag har medverkat i Antikrundan både som individ och som antikhandlare. Det är mycket stimulerande att få se och värdera föremål som kommer in till värdering. Själva inspelningen är ibland mycket spännande och det är lite nervöst då man både skall förmedla kunskap och värde i samverkan med ägaren av föremålet. Vissa får man bra kontakt med och då går det ju av sig själv medan andra är svårare att prata med. Dom är ju ibland lika nervösa- eller till och med, mer nervösa än vad jag är. Men det är alltid kul efteråt.

Tack för pratstunden Sonia!

Här kan ni läsa en intervju med Bo Knutsson.

 

Kommentera