Född i Stockholm, familj i Korea och bosatt i London.
Möt konstnären som lämnade tryggheten i Stockholm för att ta sig in på den stora konstscenen.

Leonard Johansson, 26, är inne i en hektisk period. Om två veckor ska ett fyra våningar stort galleri i London fyllas med hans konst inför utställningen ”Confessions Of An Opium Eater”.
– Hela galleriet kommer bestå av abstrakta drömscenarion - man blir inbjuden till en opium rökares visioner. Verken kretsar kring människans önskan att uppleva mer än vad verkligheten erbjuder, berättar Leonard när jag träffar honom.

Det är en solig söndagsförmiddag i mars. Vi befinner oss i Shoreditch i östra London. De gamla fattigkvarteren har efter en mindre klassresa förvandlats till modets och konstens nya centrum - röda mattan till Londons stjärnhimmel.
– Jag har bott här i snart tre år. Tiden har gått läskigt fort, säger en nyvaken Leonard Johansson som möter mig utanför sin lägenhet.
Någon som inte vet vem han är skulle förmodligen missta honom för en rockstjärna, skådis eller modedesigner iförd sina mörka solglasögon, skinnjacka och kilt.
Men än så länge lever han inget rockstjärneliv - och det är långt ifrån den trygga vardagen hemma i Stockholm. Som styvson till Carl Adam Lewenhaupt, mer känd som Noppe, hörde det inte till ovanligheterna att kungen och drottningen kom på middag. Även om Leonard själv försöker vifta bort det.
– Äh, det var väl trevligt, men det hindrade ju inte en tonåring från att gå ut och dricka ljummen folk-öl med polarna i Vasaparken efteråt. Middag skulle jag ju ändå äta”.

”Syns man inte finns man inte”

Det räcker dock inte med en ball klädstil och kungens nummer i adressboken för att lyckas i London. Hårt slit och många timmar i ateljén är lika viktigt som att synas på ”rätt” fester och vernissager.
– Syns man inte finns man inte. Är man på förhandsvisningar och vip-fester så förknippar folk dig automatiskt med den miljön. Det var på det sättet som jag träffade Mila Askarova som driver Gazelli Art House - där jag ställde ut förra året".

Nu väntar alltså en stor utställning på det koreanska samtidsgalleriet Hanmi Gallery. Målningar och installationer ur serien ”Confessions Of An Opium Eater” bjuder in besökaren till en psykedelisk värld av växande drömmar i symbios med en förfallande verklighet.
– De olika rummen i galleriet har blivit bebodda av fiktiva karaktärer som presenteras i den verkliga världen. Hela galleriet är till vardags uppbyggt som ett rivningsklart renoveringsobjekt, vilket gör att det är den perfekta miljön för denna typ av installationer. Det kommer bli lite obehagligt, berättar Leonard.

(tidigare utställning på Hanmi Gallery, där Leonard snart ska ställa ut)

Leonard började sin konstnärliga bana tidigt hemma i Sverige. Redan i grundskolan tilldelades han ett bildstipendium och tack vare en uppmuntrande bildlärare fick han några år senare möjligheten att ställa ut på ett galleri i Stockholm. På utställningens andra dag var samtliga konstverk sålda.

Efter ytterligare en lyckad utställning kände affärsmannen i honom att han skulle kunna hålla sina egna utställningar och på så sätt slippa dela förtjänsten med en gallerist. Sagt och gjort - ett år senare hade han hunnit avverka två alldeles egna utställningar i egen regi.
Men efter fyra solo utställningar kände Leonard att han behövde komma vidare i sin egen konstnärliga utveckling och valde att sikta på högre studier. I sommar examineras han från konstnärsskolan Camberwell College of Arts i London där han spenderat de senaste åren.
Men skolan är inte bara något positivt enligt Leonard.

 

"Att vara konststudent i London är som att ha herpes och försöka kyssa någon"

– Som konststudent i London blir man inte lika eftertraktad hos de stora gallerierna. Det är lite som att ha herpes och försöka kyssa någon - det är inte så attraktivt! Det ska bli skönt att bli examinerad och komma ut i verkligheten på fulltid igen. Slututställningen på skolan kommer att bli viktig. Där kan några få studenter säkra ett framtida gallerikontrakt. Samtidigt får man inte vara naiv och tro att Charles Saatchi ska rida in på en vit häst och lyfta en till skyarna. Det händer inte, berättar Leonard. 

Efter en rejäl amerikansk brunch tar vi bussen några hållplatser för att komma till Bethnal Green där Leonard har sin studio. Här bor även den svenska konsthandlaren Carl Kostyal som i London är känd för att vara mannen som hittar de unga stjärnorna.
– Jag har varit hos Carl på Saville Row några gånger. Jag tror att han gillar mina grejer, han ger mig tips och lånar ut lite böcker på nåder. Han är jäkligt duktig och känner mycket folk i branschen.”

Studion är belagd på en bakgata, högt upp i ett enormt industrihus där flera konstnärer hyr varsin yta på cirka 30 kvadrat. Det osar ”The Factory” om det hela - Andy Warhols världskända studio i New York. 

Leonards krypin består av en salig blandning målningar, skulpturer och installationer i alla möjliga färger och former.
Mycket av hans konstverk påminner om Bjarne Melgaard - Kraftfulla färger och surrealistiska skulpturer där intrycket och känslan är viktigare än att kunna förstå konstverket.

Efter utställningen på Hanmi Gallery i april väntas en stor konstmässa i Korea följt av ytterligare två utställningar på gallerier i London. I juni är det dags för slututställningen på Camberwell College of Arts. Därefter är tanken att ställa ut i Stockholm igen.
– Det gäller att ha många bollar i luften, säger han och fortsätter att berätta om utställningsplanerna hemma i Sverige.

Leonard Johansson… Lägg namnet på minnet.

 

www.leonard-johansson.se

 


Kommentarer