Seamastern i vinterväder.

En av de klockor som använts mest av mig är nog denna Seamaster Professional. Det har blivit en av mina favoriter. Den är robust, pålitlig och sviker aldrig. Att det är quartzverk (kaliber 1538) har gjort att jag kan hantera den rätt hårt och den har fått utstå en hel del- en given slitvarg.

Emblemet på bakboetten.
Den länk som är så förknippad med Seamastern satt bra, men kändes efter ett tag rätt grå/tråkig. Att känna igen en klocka på dess länk är ju inte så kul. Jag beslöt att variera med olika nato och tycker att det ger en mer uppdaterad och bättre känsla av på vilket humör man är på när man ska "Seamastra" sig. Länken kommer säker att åka på någon gång framöver men vilar för tillfället upp sig i armbandslådan.
20mm mellan hornen, kronan är inbäddad.
 Glasringen har börjat få små pigmentsfläckar(som skulle kunna bero på solblekning). Skönhetsfläckarna ramas in av rätt många repor, men detta ger ändå denna relativt unga Omega från 2004 lite patina.
Domeformat- antireflexbehandlat safirglas.

Jag gillar Seamasterns design och tycker att den ger ett genuint helhetsintryck. Den kommer att få en välförtjänt service nästa gång det är dags för batteribyte. Tills dess blir det nog att överleva ännu en krävande sommar.

41mm, gångreserv på 27/36 månader, heliumventil kl.09:50
och förstås den vågformiga guillochen på urtavlan
som kännetecknar Seamastern.
Kommentera