Hans Hammarskiöld är utan tvivel en av svensk fotografis största. Med ett helt liv bakom kameran är det svårt att hitta en talande bild på den person som skapat en värld av tidlösa ögonblick i mer än ett halvt sekel. När jag väl hittar en bild på Hans som känns rättvist beskrivande så är det förstås ett självporträtt.

Hans-Hammarskiöld_självporträtt

Självporträtt, Hans Hammarskiöld

Karriären tog fart i och med en anställning på brittiska Vogue efter några år av fotograferande på hemmaplan. Det hela började med att Hans fick syn på ett Voguemagasin i ett skyltfönster på Sandbergs bokhandel i hörnet av Humlegårdsgatan och Sturegatan. På omslaget läste han att tidningen sökte fotografer. Hans skickade över några bilder och blev efter några månader kontaktad av Vogues dåvarande chefredaktör, vilket ledde till att en relativt oerfaren fotograf fick ta prestigefulla modebilder för det internationella magasinet. Det var på 1950-talet, i en tid då Europa vaknade upp från ett krig som berört alla på ett eller annat sätt. Mellan plåtningarna strosade han runt i London och tog fantastiska och ofta humoristiska bilder på Londons gatuscener. Bilder som idag är ikoniska i det svenska fotografiets historia.

 

Hans-Hammarskiöld_Stockholms-Auktionsverk_fotokonst

Slaktaren med det passande namnet J. Death

Under kriget hade det skett en stor förändring inom journalistiken. Plötsligt fick fotografiet ta mer plats i ett led att förstärka det skrivna ordet och intresset för den fotografiska bilden blev allt större både bland konstintresserade och allmänheten.

–Vi kom i helt rätt tid och fick en fantastiskt start. Sverige började öppna sig och vi fick omedelbart jobb allihopa. Bara att kunna resa till Paris, som varit stängt under kriget, var fantastiskt. Äta mat med vitlök. Det var en jättespännande tid. Alla de stora konstnärerna kände varandra, berättar Hans Hammarskiöld i en intervju till TT Spektra.

Hans-Hammarskiöld_HON_Moderna-Museet

”HON – en katedral” som visades på Moderna Museet 1966.

 

– Det var en annan värld. Där var fotografen kung, man kunde vara hur divig och besvärlig som helst och ändå beundrad av alla. Jag, som kom från mitt mörkrum i en kolkällare i Stockholm, fick assistenter, inspicienter, rekvisitörer och redaktörer som alla gjorde som jag sade. Jag inspekterade när det var klart, kunde säga "den där blå bakgrunden blev inte bra, byter du mot en röd i stället?". Så gick det till. Det var roligt, men både före och efter den perioden har jag arbetat helt själv, fortsätter han.

Hans-Hammarsköld_-Bukowskis_Stockholms-Auktionsverk_foto-på-auktion_Spanska-ridskolanSpanska Ridskolan på Hovstallet, 1952

Hans Hammarskiöld var en oerhört generös, omtänksam och mycket behaglig person, med blick för motivet och en osviklig känsla.

-Han pratade nästan aldrig om sig själv som fotograf. Istället hyllade han andras fotografers arbeten. Däremot berättade han gärna historier utifrån hans erfarenheter som fotograf, säger Joakim Geiger vän till Hans, som driver Konsthandeln som säljer Hans Hammarskiölds fotografier.

En sann gentleman har nu lagt ner kameran för gott, men hans fantastiska bildvärld kommer leva kvar för alltid.

Kommentarer