Min förhoppning, med den här bloggen, med min bok och gärna även med de artiklar jag skriver om konst (med "konst" menar jag här bildkonst/visuell konst, inte musik, film, dans etc), är att fler än de redan frälsta ska kunna intressera sig för det jag skriver. Att genom att prata om mer än den konst som hänger på gallerier och museum – som ofta bara drar till sig dem som redan kan sitt konstnärslexikon, sitter på historiska referenser och har pluggat sin konstvetenskap – uppmärksamma fler på den konst som omger oss, som påverkar oss och som gör vårt samhälle till vad det är. Jag tror att det är viktigt att släppa in fler i konstens ofta ganska så svårtillgängliga sammanhang, för att konst ska kunna bli som musik: en viktig och självklar del i varje människas vardag.

Därför tycker jag att det är rätt trist när de som fått förtroendet att berätta om konst, recensera en utställning, skriva en vernissagetext, en essä eller en artikel, så gärna vill visa att de är del av den där insatta gruppen som redan kan sin konst, att de genom sitt språk väljer att avskärma majoriteten av sina potentiella läsare.

De kursiverade citaten nedan är utdrag från olika recensioner som jag ramlat in i, där jag reagerat över hur svårt det är att ta sig förbi formuleringarna och förstå vad texten – och framför allt utställningen – handlar om. Jag har valt att ta bort konstnärernas och skribenternas namn eftersom de bara är några få utvalda exempel av många.

"Adolescensens dröm om en spegelvägg förverkligas och manifesteras i [konstnärens] utställning […] Med en frekvent användning av spegelytor skapas heterotopiska platser i utställningslokalen, där konstnären kan iscensätta identitetskonstruktioner bortom samhällets hegemoniska strukturer. Spegelytans reflektion får en revolutionär funktion som tillåter jaget att framträda för sig själv som ett självständigt subjekt med handlingsutrymme. En handling som i de vita gipsskulpturernas ansiktsuttryck tvångsmässigt vittnar om en underliggande och neurotisk ångest."

Det bidrar till en så tydlig vi- mot dem känsla, som skapar ett utanförskap hos dem som inte förstår. Som inte kan ta sig igenom de snåriga och krångliga (om än ofta vackra) formuleringar som även en insatt måste anstränga sig rätt ordentligt för att förstå.

"Akvarelltekniken omvandlas till något mer än en teknik för illustrativa, dekorativa och ornamentaliska bilder […] Vattenexperiment på papper justeras med utsökta accenter och magistrala detaljer som förstärker illusioner och ger inga avslutade visuella lösningar utan förblir i allra högsta grad 'una cosa mentale'"

De konstrecensioner etc. som kanske möter flest oinsatta, som man hittar i de stora dags- och kvällstidningarna, har de senaste åren skurits ner på ganska kraftigt, men desto viktigare att framför allt dessa bjuder in läsarna att ta del av texten.

"Med detta sagt måste man ändå framhålla utställningens substantiella betydelse, och då främst på det symboliska planet […] [Konstnären] var med och styrde upp den tämligen brokiga ikonografi som var det tidiga sjuttiotalets. Denna [konstnärens] visuellt frontala direkthet i kombination med det självbiografiskt utlämnande innehållet skapade bilder vi sällan tidigare hade sett."

Konstvärlden är tillräckligt svårtillgänglig för så många som det är, och det är lätt att tro att den bara finns tillgänglig för en viss, initierad grupp.

"[…]De gängliga figurer som [konstnären] skapat är fångade i situationer där omgivningens tidslighet och rumslighet upphävts och uteslutits till förmån för en introvert insjunkenhet i nuet och det egna jaget. […] Fetischistiska attribut som skor, underkläder och hår framhävs mot den annars helt nakna kroppen och fungerar som transitionala objekt ut i en värld, där frihet från normer och hegemoni kommer till uttryck i objektens radikalitet och gränsöverskridande."

Konsten har en oerhört viktig funktion för oss alla; för vår hjärna, för vår hälsa, för vårt samhälle. Det vore fint om fler kunde känna sig som en del av den konstvärld som genom sitt snårskogsspråk ibland kan tyckas slå knut på sig själv för att hindra potentiella konstälskare i dörren. Jag kan tycka att det är väldigt synd.

"Men det här är mer än en parodins commedia dell´arte, mer än geschäftens drift med utanförskapet. Materialen i [konstnärens] assemblage är så enkelt geometriska att konkreta bokstäver utkristalliseras lite här och var. Den vibrerande koncentrationen, själva behärskningen i formernas akrobatiska poser, antyder därmed en tolkningsbar läsbarhet – en semantisk akrobatur i anspråkslöshetens beklädnad […] Fast utsätts inte [konstnärens] tvådimensionalitet bara för ett av ögats alla (inövade) förnekelser, den som predikar platthetens kortvarighet – en prick på ett papper och motivet svischar, av nödvändighet, iväg några mil? Jo, kanske, men stramheten i [konstnärens] linjer och ytor gör tilltalet särdeles direkt. Inga krusiduller (ingen figurativ representation, ingen artistisk ornamentering) förmår skymma den absolut rena geometriska formens rumsliga potential."

Dagens soundtrack: The Radio Dept., Never Follow Suit

Följ mig på Instagram: johannakarolina82

 

 

Kommentarer