Konstnären Katarina Axelsson ställer ut på Gärsnäs showroom i Stockholm. I utställningen "Glimt" visar hon en serie monokroma litografiska tryck inspirerade av de höglänta lövskogarna norr om Verona och en svit stora landskapsmålningar med flödande ljus och djupa skuggor. Katarina Axelsson är bosatt och verksam i Paris, Normandie och Stockholms skärgård. Katarina Axelsson är dotter till möbelsnickaren och formgivaren Åke Axelsson. Tillsammans delar de den stora passionen för skogen.

Utställningen "Glimt" varar fram till 22 maj,

öppettider mån – fred 9 – 17, lunchstängt 12 – 13
.

Gärsnäs Showroom, Eastmansvägen 12 b,

Guldhuset, Sven-Harrys Konstmuseum

Du är just nu aktuell med en utställning på Gärsnäs Showroom, vad är det som visas?

Jag visar tjugo litografiska monokromer inspirerade av en målning som jag gjorde i Italien för några år sen. Varje tryck är ett original och skiftar i färg från tryck till tryck. Och så har jag just avslutat fyra stora skogslandskap i min ateljé i Normandie som jag tror jag kommer att kalla "Den andra stranden". Den litografiska serien andas lövskogens lätthet medan målningarna är lite allvarligare. Betraktaren har en given plats och blickar bortåt och inåt i målningarna. Perspektivet kommer med uppbyggnaden av ljus och skugga.

Vad betyder skogen för dig?

Skogen är ett viktigt och återkommande tema. Skogen har funnits med mig ända sedan jag var en liten flicka och den finns också starkt närvarande i mitt vuxna liv. Jag tröttnar aldrig på skogen. Som barn vistades vi mycket i skogarna kring Vaxholm och i Småland som min far kommer ifrån. Ibland hade vi gökotta!

Vad är det?

Tidigt på morgonen, i ottan, går man ut i skogen och sätter sig i en vacker skogsglänta med termos och smörgåsar och lyssnar på fåglarna. Du är sedan många år bosatt i Frankrike och vistas i flera olika typer av skog.

Skiljer de sig åt?

Ja, absolut. De småländska skogarna som jag känner till är täta, djupa och fuktiga. Skärgårdsskogen är mycket torrare med mera tall. Sedan tre år har jag ateljé i Normandie inte långt från havet. Där präglas trakten av bördiga lövskogar.

Längtar du hem till den svenska skogen?

Inte direkt, jag känner mig hemma överallt. Bara jag kan jobba. För mig fungerar all skog som själslig rekreation, jag mår bra av den gröna färgen.

Hur arbetar du?

Min ateljé är ett mellanting mellan inne och ute. Det är så jag tycker allra bäst om att skapa. Jag vill känna närheten till elementen och skulle aldrig vilja måla efter fotografier som förlaga. Jag älskar när gränserna är glidande och det går att vara inne och ute samtidigt. Under arbetets gång försöker jag tämja landskapet och förstå hur det är uppbyggt. Jag ägnar mycket tid till att se hur ljuset faller, skuggan uppstår och hur clairobscuren spelar.

Hur skulle du beskriva din teknik?

Utställningen består av en serie litografier där varje tryck är ett original och skiftar i färg från tryck till tryck: från gult, över till rött, blått och grönt och till sist svart. De fyra målningarna däremot är mycket större (140 x 185 cm) och är gjorda av akryl på papper som uppförts på duk.

Finns det någon konstnär som du inspireras av?

Jag tittar gärna på Rembrandts grafik, pyttesmå etsningar, landskapsmotiv från trakterna kring Amsterdam. Zorns utomhusmåleri är också väldigt starkt för mig. Däremot är jag inte så intresserad av impressionisterna vilket man skulle kunna tro utan dras mer mot det mörkare 1800-talsmåleriet som exempelvis Gustave Courbet.

Hur känns det att ställa ut på Gärsnäs?

Fantastiskt! Det är som att ha Vasaparken inne i rummet och det känns väldigt naturligt att jobba med skogen som tema just på Gärsnäs.