Utställningen på Uppsala konstmuseum "Rummets rymder 1974 - en inackorderingsplats för ihågkomna och glömda rum" pågår till och med 20 november. Utställningens utgångspunkt är George Perecs (1936 - 1982)  skrift "Rummets rymder" från 1974 (Species of Spaces and Other Pieces, 1974), en samling texter där citat, prosa, dikter och essäer beskriver olika rumsligheter. Där utforskar han med lekfullhet små och stora rymder,"space" på engelska, som vi har omkring oss. Allt från en boksida, ett sovrum, en stat med territoriella gränser, till universum.

Georges Perecs "Rummets rymder" ifrågasätter vanetänkande och vaneseende. Hans texter är menade att öka medvetenhet kring vardagens detaljer och de rum som omger oss. Perec skriver: Jag bebor mitt pappersark, jag tar det i besittning, jag genomfar det. Jag frammanar tomrum, rum (betydelseglidningar: avbrott, passager, övergångar)."

Kristina Jansson, Kristina Bength, Cecilia Darle, Cecilia Nygren, Mohamed Camara, Christina Langert, Yorjander Capetillo Hernández, Joanna Lombard och Malin Pettersson Öberg har alla på Uppsala konstmuseum inspirerats och utgått från George Perecs texter om rum och rymder.

I Kristina Janssons stora oljemålning möter vi hennes konstnärliga förmåga att gestalta stora rum och rumsligheter. Likt George Perecs texter med dess tomrum och rum på ett platt papper, arbetar Kristina Jansson med att skapa rum, genom att mästerligt analysera rumsliga avstånd på en grunderad målarduk.

Kristina Jansson skriver om sin syn på vad måleri är, eller kanske rättare sagt, hon närmar sig sitt eget skapande, dess innersta väsen i texten Målningen och den investerade skammen, i boken som utgivits i samband med denna utställning där de nio deltagande konstnärerna alla har bidragit med tankar om sitt konstnärliga arbete.

Kristina Jansson inleder sin text med en målande beskrivning av barndomens skapande lek. Kristina och hennes syster var i leken, de var nakna med farmoderns storblommiga schal knuten runt halsen. De två systrarna var älvor, mitt inne i en fullkomlig och magisk upplevelse. Abrupt avbröts leken av de vuxnas fotograferade. Kristina minns sitt ursinne och den plötsliga medvetenheten om sin nakenhet och försöker fly tillbaka till den magiska leken som plötsligt gått förlorad.

Likt den magiska lekens värld bär måleriet sin egen verklighet som Kristina Jansson närmar sig med dessa väl valda ord:

"En målning är inte en bild. Den föreställer inte någonting, den är någonting. Den är en instabil osillation mellan sken och material, mellan vad den föreställer och materialets språklighet. Målningen har sin specifika utbredning och med detta besitter och upptar den en plats, dess pågående sker i ett här och nu i rummet."

Några meningar senare läser jag (en målning är) "en skör och komplex legering som utandas över tid ett liv... någonting vid liv.... levande". Det måleri och den magi som Kristina Jansson ägnar sig åt är att skapa skeenden i fiktiva rum på en plan uppspänd duk.

Jag vandrar från utställningen på Uppsala konstmuseum, berikad av George Perecs vida och spännande tankegångar och av Kristina Janssons mästerligt målade processer i oljefärg.

Oljemålningarna nedan av Kristina Jansson visades nyligen på Andrén - Schiptjenko i Stockholm.

Text: Astrid van Arkel