Porträtt, från historien fram till idag, ger oss en fantastisk inblick i modets trendväxlingar och visar prov på människans önskemål om hur denne önskar framställas, ofta för att understyrka vikten av sin egen person. Garderoben har i alla tider avspeglat personlig status inte minst då det förr endast var eliten i samhället som hade råd med de senaste modetrenderna. Då ett porträtt beställdes, av exempelvis en kvinna från societeten, sågs det som en självklarhet att hon skulle avbildas i den för tiden rådande smaken och i kläder av de finaste och dyrbaraste av tyger.

Porträttmåleriet nådde sin kulmen under 1700- och 1800-talen och vi har därför valt att fokusera på målningar och modetrender från dessa årtionden. Modets obestridda huvudstad var och är fortfarande Paris. För de europeiska kvinnorna var favoriten vid denna tid en "robe á la française" (den franska rocken), som uppfanns vid det franska hovet. Den bestod i princip av tre delar, en kjol, ett styvt livstycke och över det en kappa.

Målningen nedan är visserligen inte ett porträtt utan ett verk skapat av konstnären Jean-Antoine Watteu. Watteu verkade inom genren "Fêtes Galantes" (kärleksfest) som var populär inom franskt 1700-talsmåleri. Typiskt för denna genre är representationen av ett visst plagg vid tiden, alltså robe á la française. Här figurerar nämnda plagg vars kanske mest utmärkande del är den genomarbetade draperingen på ryggpartiet.

Jeanne-Antoinette Poisson av Pompadour är förmodligen den franske kung Ludvig XV mest kända älskarinna. Det finns flera porträtt av henne skapade av de bästa målarna i Frankrike, till exempel som i nedan listade verk av François Boucher. För Poisson innebar porträtten en maktdemonstration men även ett uppvisande av hennes bildning samt goda smak (detta symboliserades ofta med böcker och manuskript som blev avbildade i målningarna). Genom uppvisandet av de vackra tygerna i kläderna gjordes också reklam för den franska silkesindustrin.

På 1770-talet var den franska krinolinen mer populär än någonsin. Den förstärkta underkjolen ökade höfternas bredd markant liksom att storleken på frisyrerna ökade, vilka blev allt högre och mer pompösa. Modet för årtiondet finns skildrat i ett porträtt från 1778, av den parisiska konstnären Élisabeth-Louise Vigee-Lebruns, som föreställer den olyckliga och slösaktiga Marie Antoinette. Drottningen hade en uttalad förkärlek för mode och spenderade stora summor på detta. Hennes favoritsömmerska, Rose Bertin kallades för "Modeministern" och var en inflytelserik person vid hovet.

I England föredrog man ett mer bekvämt mode vid denna tid, vilket framgår av kvinnoporträtten skapade av de två konstnärerna och eviga konkurrenterna Joshua Reynolds och Thomas Gainsborough. "Robe á l'anglaise" (den engelska rocken) tar avstånd från det franska modet med extremt breda höfter.

Även den fashionabla Marie Antoinette började till slut längta efter ett enklare garderob. Hon började föredra enkla vita dräkter i muslin. Naturligtvis ville hon även avbildas i dessa kläder och även denna gång av Madame Vigee-Lebrun. Men porträttet, som visades år 1783 på Parissalongen, skapade skandal: ”Drottningen får inte visas upp i skjorta! Omöjligt!”. Målningen togs bort från utställningen.

Det nya modet med skjortklänning var dock ostoppbart. Den franska revolutionen bidrog till förenklingen av dammodet som avslutade epoken med den tredelade dräkten à la française. Det nya modet representerade en mer klassisk stil och den hårda tuktningen av kvinnokroppen blev omodern.

Men det bekväma modets tid var snart över. I och med 1800-talets början kom en puritansk stil och med det ett mode som innebar att kvinnokroppen skulle täckas så mycket som möjligt. Korsett blev obligatoriskt igen.

I och med införandet av krinolinen så var modet år 1840 mycket likt det från 1770-talet. Den franska kejsarinnan Eugénie och hennes damer porträtteras, iklädda sina krinoliner, i denna målning av Franz Xaver Winterhalter som var en av de mest populära porträttmålarna av sin tid. På 1860-talet nådde krinolinen sin höjdpunkt: bredden mellan höfterna på en klänning vid den tiden kunde vara över sex meter.

Runt 1870 försvann krinolinen från modet. Kjolens volym ökade istället på baksidan medan den främre delen var relativt stram.

I slutet av 1800-talet blev modets kroppssiluett ännu smalare medan ärmarna ökade i volym. Den smala midjan markerades ännu mer.

I början av 1900-talet började fotografier ersätta måleriet som porträttkonst. Ändå finns några fina exempel på porträttmåleri kvar från denna tid vilket följande bild visar. Det mest slående i modet är nu de stora hattarna som kunde vara stora som ett vagnshjul.

Nu har vi nått slutet av vår lilla resa med modet genom två århundranden. Vi är tacksamma över att de mest begåvade konstnärerna av sin tid, har använt sina talanger åt att skapa dessa vackra porträtt så rika på detaljer.

 

Just nu hittar du världens främsta modehus på auktion, se dem här!