Johan Christian Dahl (1788-1857) räknas som den första norska konstnären av internationella mått och har haft bland annat Thomas Fearnley och Jacob Mathias Calmeyer som elever. Dahl hade en framtid utstakad som dekorationsmålare, men då hans talang uppmärksammades påbörjade man en insamling för att finansiera hans studier som bland annat ägde rum i Bergen och Köpenhamn. Det var även i Köpenhamn som han gjorde sig ett namn och efter detta flyttade han till Dresden där han blev professor vid Konstakademin. Mest uppmärksamhet har han fått för sina landskapsmotiv från Norge samt sina friluftsstudier från Italien.

Tavlan i fråga är särskilt intressant och något svårplacerad. Formatet, 20x30 cm, är alltför litet för att vara ett beställningsarbete och således inte avsedd för att säljas. Däremot är målningen för väl genomförd för att vara en ren landskapsstudie. Man kan gissningsvis anta att det är ett privat reseminne Dahl velat skapa. Att målningen dessutom är detaljerat daterad till den 16 augusti 1820, likt en dagboksanteckning, gör att den får en ännu mer tydlig personlig prägel. Dahl var vid tidpunkten gäst hos den danske prinsen Christian Frederik och målningen gjordes fem dagar efter hans ankomst. Vyn är sedd från prinsens sommarresidens Villa Quisianas terrass, och hur Dahl valt att komponera målningen är intressant och orginellt. Neapelbukten med Vesuvius i blickfånget var ett tacksamt och vanligt förekommande motiv, men genom att låta muren ta så stor uppmärksamhet i förgrunden och nästan få lika stort utrymme som landskapet gör målningen till mer än en landskapsstudie. Den speglar mer än något annat Dahls känsla betraktandes den hotfulla Vesuvius från en trygg utkikspost i kvällssolen i ett varmt Neapel.

En annan av John Christian Dahls målningar, Frogner Herrgård, satte norskt auktionsrekord då den såldes för 3,3 norska miljoner kronor 1998.