Ivar Arosenius, från Göteborg, blev blott 30 år gammal men hann trots det efterlämna sig en rik produktion av framförallt akvareller. Hans konst beskrivs ofta som bisarr där djupt allvar blandas med stilla melankoli och där ämnen som livet, döden, godhet och ondska var vanliga motiv.

Nationalmuseum berättar själv om de två konstverken:

Det första, kallat Onda makter, är daterat 1907 och ger i skämtsam, förtäckt form en personifikation av ondskan själv. I ett sterilt klipplandskap kantat av svarta berg har en drakhynda ynglat av sig och ger moderligt di åt ett tjugotal smågnabbandes reptilungar. En del har redan mätta och belåtna börjat utforska den närmaste omgivningen. En förrättar sitt tarv på marken och längst nere till vänster i bilden har någon nosat upp och satt tänderna i en svartklädd prästman. Allt utspelas i ett grönblekt månsken som skänker en skräckblandad stämning åt bilden.

Den andra akvarellen är av annorlunda slag och knyter med sina exotiska inslag an till sagostämningen i "Tusen och en natt". Det utgör ett av många utkast och förslag Arosenius 1908 utarbetade för en sagosvit utan text kallad Kalifens guldfågel. Det handlar om kalifens guldvärpande gås som rymmer hemifrån men fångas av lyckans guldgosse, en fattig simpel bondpojke, och som tack för hjälpen erhåller denne i slutet av bildberättelsen både prinsessan och halva kungariket.