Jag är på jobb i New York. Har tillåtit mig en dag extra vilket innebär att jag är i staden ganska exakt 48 timmar. Har inga planer förutom ett väldigt viktigt, kort möte. Bor på Sixty LES nere i Lower East Side, ett högt designhotell med fina vyer där jag tidigare har kunnat slappna av. Som vanligt är det massvis som har förändrats. Nya krogar dyker upp där gamla favoritställen låg. Restaurangen Acme ligger dock kvar, så jag sätter mig i baren och äter en helgrillad fisk och dricker någon lokal Brooklyn-lager strax efter  jag har checkat in. Bläddrar igenom lite tidningar - New Yorker, Art Newspaper, Art in America, New York Times, New York Post och Time Out. Hör inte av mig till någon och går inte ut. Har video- och telefonkonferenser för andra jobbprojekt med Sverige, England och Belgien på förmiddagarna. Kollar lite Jimmy Fallon och Conan O'Brian på hotell-tv'n sena kvällar. Andra kvällen handlar jag en pastramimacka från den gamla delin Katz runt hörnet för makabra $17.99 som jag äter på rummet. Sveper ned den med ett par lokala öl jag handlat på Whole Foods.

Har egentligen bara en sak jag vill göra under min vistelse - se Chris Ofili-utställningen på New Museum (som ligger runt hörnet). Skulle egentligen hit till NY i samband med Miami, mest för att se just den utställningen. Då var det strul med flygbiljetten så jag hängde kvar ett gäng extradagar i Miami istället. Nu är det sista helgen för utställningen så jag väljer därför att lägga mitt möte just denna vecka så jag kan passa på att se den.

Jag börjar dock med de lokala gallerierna. Det händer mycket i denna staden på ett år. Många gallerier här har börjar fly det sterila och svindyra Chelsea för Lower East Side (LES). Jag hinner med en kanske 10-15 utställningar, tänkte bjuda på ett par favoriter, först ut är de i LES -

Det första jag snubblar in på är självfallet en grupputställning med lite utsökt Zombie Formalism. Det är en grupputställning på Galleri X, ett typiskt LES-galleri - lågt i tak, inklämt mellan asiatiska butiker och med stuckatur och spår från townhouse-stilen i inredningen. Dagen jag hälsar på är även dörren insparkad så man får lyfta på ett skyddsplanka för att komma igenom entrén. Utställningen ligger i samma anda som det vi såg på Untitled och NADA i Miami (där de även visade). Det är visuellt, abstrakt och ungt. Färgskalorna och ytskikten är samtida med spår av digitala flöden och manipulation. Mr X veckar även sina verk, något inte är något nytt men som Wolfgang Tillmans satte en trend med för ett antal år sedan, resultaten ger ekon av Tauba Auerbach och ger ytan mer liv och en taktil komposition.

Gallerierna är små och inte lika lätta att hitta som uppe i Chelsea. Trots att jag har den lokala galleriguiden i min hand är det ändå svårt att veta vad man ska snubbla på. Det är även lite latare här. Man öppnar sällan innan klockan tolv. Om ens då. Jag tar höger på Bowery och halkar in på något som heter Speorne Westwater p.g.a. konstnären de ställer ut - Helmut Lang. Hörde under för ett tag sen ett program tillägnat just Helmut Lang i Susanne Ljung's P1 Stil och hur han efter sin karriär i modebranschen av en slump hamnade i konstbranschen. Tydligen ville han först bli konstnär som sina polare i 70- och 80-talets Wien (t.ex. Martin Kippenberger) men det är först efter att han la modet på hyllan som han på heltid börjat ägna sig åt detta typ av skapande.

Utställningen består av skulpturala verk baserade på tygrester från kollektioner som han sparat på i alla år. Det är uppblandat med harts, pigment, kartong och trådar för att forma avlånga rörliknande kroppar. I intervjuer så pratar han just om kroppar, hur han tidigare skapade verk för kroppar medan numera skapa kroppar åt rum. Dessa består som sagt av spår från hans tidigare karriär, de talar om uppgörelsen och relationen med det förgångna, förändringen och vägen framåt.

 

 

 

Lite längre upp på Bowery ligger mytomspunna The Hole. Ägaren Kathy Grayson (väldigt underhållande och aktiv på Instagram, även hennes hund har Instagram men tycker inte den är lika underhållande) var tidigare gallery director på mytomspunna Deitch Projects som tidigare var mitt favoritgalleri alla kategorier. Minns en gång för en sex-sju år sen när Tauba Auerbach (också ett Instagram-tips) ställde ut och hade en specialkomponerad orgel som bara gick att spela två personer på som de uppträdde med kl fem varje dag. Blev småkär när jag såg henne tripa nedför Wooster St i sina höga träklackar inför just denna dags performance. Hursomhelst, Deitch blev ju chef på MOCA i Los Angeles och la ned gallerier för ett antal år sen. Hans vistelse i La-La-Land var ju dock inte så lyckat och han ska vara tillbaka i NYC och beredd att börja deala igen. Men än så länge är det Kathy som håller fortet när det gäller kombinationen innovativt, trendkänsligt och att gå sin egen väg.

Den aktuella utställningen håller verkligen typsisk The Hole-stil. Uppmärksammade konstnären Katsu är både graffittimålare och hacker. I konstvärlden så var det med den Deitch-kurerade Art of The Streets-utställningen på MOCA i Los Angeles han slog igenom genom att tagga fasaden med sin karaktäristiska brandsläckare-fylld-med-färg någon dag innan öppningen. Hans enorma tags har setts över hela NY. Samma tid tog han även och bytte ut reklamen i 100 telefonbås på Manhattan med egenproducerade liknande verk där t.ex. Steve Jobs ansikte satt över Nike-logotypen med en Katsu-tag ovanpå. Han har även setts i YouTube-videos där han taggar Picasso-målning på MoMA och Vita Husets staket. Dessa visade sig senare vara falska, men uppmärksamheten det gav förespråkade Katsu var lika stort som det graffittimålare strävar efter när de syns på den fysiska gatan. Senaste tiden har han mest blivit uppmärksammad för sina drönarmålningar eller "Graffiti Drone" som han kallar dem.

Utställningen på The Hole är hans första, och innehåller bl.a. just dessa drönarmålningar. Men det finns mer. Mycket mer. I en referens till Vito Acconcis performance när han onanerade under gallerigolvet hos Sonnabend 1972 så finns en skärm som visar Grand Theft Auto som Katsu under galleriets öppettider från okänd plats spelar och kommenterar. Det finns målningar av en framtida Terminator som tar selfies. Det finns 3D-printade pistoler. Det finns en målning av Mark Zuckerberg gjord i konstnärens eget bajs. Bakom målningen flashar strobelights i intensivt skiftande färger. Det finns drönare i keramik. Längst in pulserar ånga ut och skapar en drömsk atmosfär. Sa jag att golvet är täckt av svart gummiflis? Det hela ska handla om relationen mellan mänsklighet och dess påverkan av teknologi. Det är pompöst och provocerande men faktiskt riktigt, riktigt bra.