Konst som sport i antika Grekland

Från början var de olympiska spelen en religiös ceremoni för att hedra gudar och människans tävlingsinriktade själ. De första tävlingarna i gymnastik och ridning följdes av poesi och andra konstnärliga framträdanden. Genom arvet av grekisk konst, skulptur och keramik kan vi föreställa oss hur de olympiska spelen brukade se ut.

Med tiden blev det viktigare att hela tiden förbättra sina resultat för varje tävling. I sporten, precis som i konstens värld, ger övning färdighet och de två har mer gemensamt än vad man kan tro.

Idrottsmännen som segrade i de olympiska spelen mottog inga medaljer efter att de mötts i tävlingarna som hölls för att hedra Zeus i staden Olympia. Istället noterade man vinnarnas namn, deras fäders namn, födelseort och släktlinje och registrerade dem som mästare. När vinnarna återvände till sina hemorter blev de så väl mottagna att poeter och talare berättade om deras bragder i årtionden och behandlade dem som halvgudar.

Även om vi nämnt vinnarnas stärkta ego, måste vi understryka att de faktiskt fick ett fysiskt symboliskt objekt efter en seger. Priset bestod av en olivgren och ett ullband att bära på huvudet men också gratis mat - för resten av livet. Om man lyckades med alla fem grenar i ett Pentathlon fick man en staty rest av sig själv i templet, Zeus viktigaste helgedom, i Olympia.

De första olympiska spelen i antiken ägde rum år 776 f.Kr. och hölls var fjärde år till och med år 393 e.Kr.

De moderna olympiaderna

Passionen för olympiaden skulle återuppstå när Baron de Coubertin (Pierre Frèdy) grundade Comité International Olympique (IOC) 1894. I den första komitten representerades 12 länder: Argentina, Österrike, Belgien, USA, Frankrike, Storbritannien, Grekland, Ungern, Italien, Nya Zeeland, Ryssland och Sverige. Den första moderna olympiaden hölls 1896 i Aten.

De första vinterspelen ägde rum 1924 när man planerade en vintervecka i Chamonix i Frankrike i syfte att utveckla de olympiska spelen till att innefatta fler grenar.

Guld i konst

Tävlingar i konst hade hållits redan i det antika Grekland och inkluderades i de moderna olympiaderna i början av 1900-talet. Från och med 1912 när sommarspelen hölls i Stockholm till och med 1948 då spelen ägde rum i London ingick grenar i just konst, något som kom från Coubertins ursprungliga idé om spelen. Tävlingarna gick även under namnet Pentathlon of the Muses. 

Konstverk som representerade sport eller idrott kunde belönas med en olympisk medalj, i fem olika konstnärliga grenar. Grenarna var arktitektur, litteratur, musik, måleri och skulptur.

I Stockholm 1912 delades fem guldmedaljer ut och den första guldmedaljen i litteratur gick till grundaren Coubertin för bidraget "Ode till sporten" som han skickat in under pseudonym. I Sverige var införandet av kulturella grenar i OS inte välkomnat. Konstnärer hävdade själva att de inte ville tävla om poäng och priser och lyfte frågan kring hur en rättvis bedömning skulle vara möjlig.

Det svenska kulturlivet intog dock länge en mycket negativ inställning till deltagande i de olympiska konstgrenarna. Konstnärerna menade att de inte ville vara med och tävla om poäng och priser. Frågor kring hur bedömningarna av bidragen skulle göras var ett bekymmer för kulturutövarna.

Motvillig svensk guldbragd

Sverige har två guld i konst. 1932 van David Wallin guld i måleri med sin målning "Vid Arild strand" och 1948 tog Gustaf Nordahl hem ett OS-guld i skulptur med "Hyllning till Ling".

Men David Wallin skulle egentligen inte fått någon medalj. Det var inför de olympiska spelen i Los Angeles 1932 som man meddelat att de svenska konstnärerna inte ville delta i någon tävling, men hade gått med på att ställa ut sina verk. Konstakademien fick en formell inbjudan och från OS-komittens sida hade man respekterat de svenska beslutet att inte delta och erbjudit en budget för att tio målningar, tre skulpturer och en arkitekturmodell skulle skickas till olympiaden för utställning. Med en utökad budget från Axel A:son Johnson lyckades man skicka ner 53 verk av bland annat Isaac Grünewald, Gösta von Hennings, Bruno Liljefors, Anshelm Schultzberg, Carl Eldh, Alice Nordin, Simon Gate och och David Wallin.

Sverige skulle få en egen utställningshall och tavlorna skulle hängas under övervakning av Carl Eldhs fru Elise som bodde i Los Angeles. När man meddelade att verken var skickade och påväg till olympiaden uppstod dock ett missförstånd. Arrangörerna misstolkade meddelandet och trodde att Sverige, trots allt, bestämt sig för att delta i tävlingarna. På så vis var det en mycket förvånad David Wallin som mottog ett telegram i Åre sommaren 1932 med budskapet att han vunnit guld i de olympiska spelen.

Se vad som finns av David Wallin på auktion just nu.

Anledningen till att konsttävlingarna upphörde efter 1948 var att konstnärerna klassades som professionella, när deltagarna i idrottstävlingarna hade som krav på sig att vara amatörer.

Idag när konsttävlingarna har avskaffats fortlever de olympiska konsttraditionerna genom Kulturolympiaden där kulturella och konstnärliga praktiker visas upp. På vinterspelen i Vancouver 2010 presenterades en digital kulturolympiad. År 2012 fick kulturolympiaden ett extra stort utrymme på sommarspelen i London. År 2016 skalades den kulturella olympiadens satsning ner i och med Brasiliens lågkonjunktur.

Hos Barnebys kan du hitta massvis med sportmemorabilia och konst från de olympiska spelen.