Redan 2006 hade The National Portrait Gallery en utställning kallad Searching for Shakespeare, där sex porträtt som påstås föreställa dramatikern visades. De sex porträtten hade analyserats av ett team med forskare som under fyra år analyserat målningarna för att försöka avgöra vilket av dem som låg närmast sanningen om hur han verkligen såg ut. Expertgruppen kom fram till att Shakespeare med största sannolikhet bara satt modell för ett av porträtten - The Chandos.

Forskarna kunde avfärda de andra fem porträtten som "falska" genom olika slutsatser.

The Grafton målades av en okänd konstnär och föreställer en ung man i röda, dyrbara kläder. Men 1558, när porträttet målades, var Shakespeare ännu inte särskilt etablerad och hade knappast råd att klä sig dyrt. Dessutom var rött en färg som bara bars av adeln - något Shakespeare inte var.

Porträttet The Flower fastställdes vara målad mellan 1818 och 1840, alltså 200 år efter Shakespeares död. Dateringen 1609 är således falsk.

The Soest, troligen skapad av den nederländske konstnären Gerard Soest, är ett minnesporträtt som målades runt ett halvt sekel efter Shakespeares död.

The Sanders är daterad 1603 och sannolikt målat under Shakespeares livstid, men har försetts med senare övermålningar och attribut för att mannen på bilden ska likna Shakespeare.

Liksom The Sanders har The Janssen-porträttet fått senare tillägg för att få mannen på målningen att likna Shakespeare, exempelvis genom att göra honom mer flintskallig. Den har också fått senare och falska inskriptioner.

Efter att de fem porträtten uteslutits återstod bara ett porträtt: The Chandos, som forskarna kom fram till skulle vara porträttet som var mest likt Shakespeare. Ett resultat som blev omtvistat, eftersom porträttet tillhör The National Portrait Gallery själva.

Men galleriet hävdade att det inte hade påverkat undersökningen.

The Chandos är tillskriven den brittiske konstnären John Taylor och målades runt 1610, några år före Shakespeares död. I undersökningen kom forskarna fram till att Chandos-porträttet högst sannolikt var det enda han av de ovanstående som Shakespeare faktiskt suttit modell för.

Nu planerar The National Portrait Gallery att rengöra porträttet, för att på så vis komma ännu närmare sanningen om hur han egentligen såg ut. Porträttet är skadat efter år av nedbrytningsprocesser och försök att restaurera målningen under 1600- och 1700-talen. Namnet har det fått efter sin tidigare ägare Hertigen av Chandos, som fick det i sin ägo 1789.

Originalfärgen var sparsamt använd och idag återstår bara ett tunt lager av den ursprungliga målningen. Konservatorer har genom åren gjort vissa ändringar, såsom att ge Shakespeare längre skägg och hår. Retuscheringarna och senare målningar med fernissa har blivit missfärgade och gett tavlan en mörkare och gulaktig ton.

The National Portrait Gallery erhöll porträttet 1856 och har sedan dess inte gjort några allvarliga försök att restaurera tavlan. Förslaget att rengöra målningen är än så länge bara ett förslag, men om galleriet beslutar att restaurera den kan sanningen bakom porträttet komma att avslöjas - om det verkligen är den världsberömde dramatikern, och hur han egentligen såg ut.

 

Källor:

The Art Newspaper

The Guardian

Göteborgs-PostenBBC