Tyvärr var kvällens TV-program något som många i branschen väntat på. Det är en sorglig och skrämmande historia som beskrivs i kvällens Uppdrag granskning.

Det är Nordens största auktionshus. Lauritz.com, som främst figurerar i kvällens Uppdrag granskning men problematiken sträcker sig över såväl aktörer som nationsgränser.

Auktioner är folkrörelse

Auktionshuset har ett ansvar

Däremot är det förlegat att lägga över allt ansvar på köparna, vilket många auktionshus gör. I ett samhälle där allt blir mer lättillgängligt och auktionshusen filar ner trösklarna för att attrahera nya och större målgrupper, något som de flesta auktionshus främjar, måste också auktionshusen ta sitt ansvar. Visst är ångerrätt och livstidsgarantier ett sätt, men det bygger på att köparna själva gör efterforskningar och skaffar ytterligare information, först efter att köpet är genomfört, för att förstå att det som de köpt inte är äkta eller inte överensstämmer med katalogiseringen (Jag skulle vilja se statistik på hur många som verkligen nyttjat denna garanti så här långt, gissar att det är förhållandevis få). Istället förblir köpare världen över lyckligt ovetande om deras dyrt förvärvade förfalskningar tills någon med mer kunskap säger något annat.

Inte sällan är det ju just för att verifiera äkthet samt skaffa sig en korrekt värdering av sina föremål som de flesta tar kontakt med auktionshusen.

Nej, det handlar om att förekomma, inte att förekommas som i kvällens program. Det handlar om att göra rätt från början för att undvika att situationer som den inträffade ska kunna hända.

Kunskap hygienfråga för auktionshus

Det är auktionshusens experters föremålskunskap tillsammans med auktionshusens starka varumärken, marknadsföringsåtgärder och tydliga marknadsplats som motiverar den provision man tar av både köpare och säljare jämfört med att sälja på Blocket, E-bay eller liknande sajter till en betydligt lägre avgift där det är upp till köparen att själv bedöma varans äkthet. Kunskapskraven är och förblir en hygienfråga för auktionshusen och kommer vara avgörande för om man med trovärdighet ska hantera och sälja konst, design och antikviteter i framtiden på samma sätt som tidigare. Alternativet är att följa en affärsmodell mer lik ovan nämnda aktörer.

Skurken steget före

Tyvärr är som så ofta skurken oftast steget före. Det börjar kanske med att någon med oärligt uppsåt förfalskar och säljer konst, design eller konsthantverksföremål till andra genom egna kanaler eller på andrahandsmarknaden. Medvetet eller ej sprids sedan föremålen vidare till nästa led, för att i framtiden säljas igen. Och igen. Inte sällan tappas historien bort någonstans på vägen och den så kallade proveniensen blir allt mer oklar. Falskt blir äkta. Detta tills någon uppmärksammar förfalskningarna genom att vederbörande besitter kunskap och erfarenhet som andra saknar.

Därför blir det allt viktigare för auktionshusen att utbilda sin personal, inte bara om hur "det ska se ut", utan även om "hur det inte ska se" och förstås ha tydliga regelverk hur man förhåller sig till förfalskningar.

Däremot är det för mig oförsvarbart att ett auktionshus låter en säljare bjuda upp sina egna varor. Det får under inga omständligheter förekomma, bortsett möjligen vid eventuella komplicerade dödsbon där flera syskon till exempel har svårt att enas och man väljer att istället sälja allt på öppen auktion. Även om auktionshuset normalt rekommenderar, förutsatt att man har kännedom, att det i dessa fall registreras ett kundnummer för dödsboet, och att syskonen registrerar olika kundnummer för var och en.

Det var bättre förr

Vissa menar att kunskapen är dålig, ja till och med sämre hos köparna idag än hos tidigare generationer auktionsköpare. Det är en sanning med modifikation. Idag är det betydligt fler som använder andrahandsmarknaden som handelsplats och auktion som en given handelsform än för bara tio år sedan. För att inte tala om för tjugo år sedan när jag började i branschen. Samma personer har en tendens att skylla allt negativt som händer i branschen på nätets möjligheter att på ett enkelt sätt handla på auktion. Jag håller inte med.

Tvärsom menar jag att den ökade transparensen möjliggör att allt färre blir lurade eller åtminstone att lurendrejerierna avslöjas och uppenbaras. Liksom att de avslöjanden som Uppdrag granskning gjorde ikväll möjliggörs. Man kan tycka vad man vill om det.

Samarbete ger förtroende

Jag anser till 100% att det är en sund reaktion på något felaktigt och kriminellt, nämligen att medvetet förfalska och sälja konst på auktion. Liksom, jag anser att det är helt förkastligt att låta kunder bjuda upp sina egna föremål för att manipulera marknaden och därigenom få andra människor att betala ett "överpris".

Det är tyvärr omöjligt att förhindra att förfalskningar dyker upp igen, men det finns ett sätt att motarbeta och stävja att fler blir drabbade – Tydliga regler, ökad kunskap och transparens och samarbeten över gränser. Samt, förstås, att de drabbade auktionshusen tar det inträffade på största allvar och kraftfullt agerar när man stöter på problemen.

Jag råder Sveriges Auktionsföretags Förening att samarbeta och dela information om t e x nya förfalskningar på marknaden i form av exempelvis ett gemensamt bildarkiv som man förslagsvis kan sätta upp tillsammans med polisens godsroteln för att snabbare och mer effektivt stävja och avslöja förfalskningar i framtiden.

Jag rekommenderar å det starkaste att debatten som följer är konstruktiv och att alla inblandade tar sitt ansvar. Nu handlar det för hela branschen om att lära av det inträffade, skapa trovärdighet, ännu mera öppenhet och vända det som hänt till något positivt. Något som är mer möjligt än någonsin tidigare, förutsatt att man håller den moraliska fanan högt.