I november såg jag att Sara Danius skulle ha ett författarsamtal på Kulturhuset i Stockholm, jag bokade biljett, jag ville se henne och höra henne tala på riktigt, kvinnan som har fått stol nummer sju i Svenska Akademin, det vill säga Selma Lagerlöfs gamla stol. Hennes texter som jag hade läst var kunniga och lätta att ta till sig, jag var nyfiken och vandrade dit, såg samtalet och blev upplyft och upplyst.

Husmoderns död och andra texter var precis nyutgiven. Sara Danius skriver roligt, berikande, skärpt och lättsamt om vitt skilda ting, om allt från Bonniers kokboks olika upplagor till att ge oss en djupare beskrivning av Jane Austens person.

Nedan har jag tagit ut en bit av texten som lyfter fram skillnaderna i Bonniers kokbok utgåvor 1960 och 2010.

" År 1960 representerades en ko med hjälp av en färg teckning i storformat. Man kan tydligt se styckningsdelarna, inklusive muskler, hinnor, senor, fettdepåer och skelett. År 2010 är kon inte längre en ko. Hon är inte ens kött och blod. Hon är datoranimerad tredimensionell abstraktion."

Även de ingående beskrivningarna från 1960-talets kokbok om hur en levande ål flås är utförliga och sakliga. Ålen är långlivad står det i kokboken. I Bonniers kokbok 2010 är bilderna på hur man flår en ål borttagna. Bonniers kokbok blir en civilisationshistorisk termometer. Den kultiverade människan av idag flyr naturen och döden.

Hemmafrun var bokens ursprungliga mottagare men detta har förändras, 2010 yrkesarbetar kvinnorna och långkok och hemlagat har blivit en lyx.

Sara Danius text är humoristisk och tankeväckande, det som under en period är acceptabelt kan några år senare framstå som absurt. Det gäller både tillagning av mat och klädmode.