Louise Wallenberg har i sin text Ménilmontant: kön, klass och det moderna, valt att skriva om den vackra och poetiska filmen Ménilmontant från 1924. Regissör och producent var Dimitri Kirsanoff som med små ekonomiska medel och med sin fru i huvudrollen gjorde denna kortfilm som är förbluffande modern för att vara en nittio år gammal stumfilm.

Filmen Ménilmontant är ett tidsdokument över Paris som metropol, den nya moderna tiden, kvinnors nya position och över modets betydelse.

Det är inte en film om mode, men en film om modets centrala roll i det urbana livet. Det är även en film om arbetarklassens kvinnor. Modet har förvisso blivit mer demokratiskt, men samtidigt ett omöjligt val/ideal för dessa kvinnor.

Den franska filmen hade under filmens första decennier dominerat den globala filmmarknaden. Första världskrigets utbrott förändrade filmens situation, under dessa krigsår produceras nästan ingen film i Frankrike. Under 1920-talet återhämtar den franska filmen sig men det är inte den populärkulturella filmen som nu blir den viktigaste. Det är den impressionistiska och intellektuella filmen som nu utvecklas. Filmmediet betraktas nu både som en konstform och en förmedlare av människans känsloliv.

Ménilmontant är en stumfilm, det finns inga texter som förtydligar vad som sker eller ger några ytterligare förklaringar, nej, det är bilderna och musiken som förmedlar handling och sinnestillstånd. Kirsanoffs avsikt var att skapa en film där musikupplevelsen och bildupplevelsen var två lika viktiga delar.

Vad handlar filmen om? Två unga flickor från landet vandrar till Paris för att kunna försörja sig. I den stora staden hittar de ett arbete, de binder små blomsterbuketter och kan genom den inkomsten, skapa sig ett litet liv. De klipper av sig sina långa hår och de blir efterhand moderna storstadsmänniskor. Konsumtion, förvärvsarbete och kvinnlig sexuell frigörelse men även prostitution är centrala teman i Ménilmontant.

Filmen kan också ses som en profeministisk film. Filmen representerar arbetarklassens kvinnor som trots en ny frihet har få valmöjligheter - ett patriarkaliskt och ojämlikt system utgör det moderna samhällets fundament.

Ménilmontant har en vacker rytm och är ett litet smycke med sitt vackra bildspråk i samspel med den känslofyllda musiken. Skira bilder från Paris slitna kvarter, tidstypiska kläder och karakteristiska tjugotals frisyrer utgör en stor del av filmens skönhet.

[youtube id="DHQH9DoO0gk"]

Ménilmontant är 38 minuter lång och kan ses här ovan på you tube.