Ädelstenar finns i alla möjliga färger och är vanligt förkommande inom smyckesindustrin. Generellt kan man säga att det finns fem faktorer som avgör kvalitén och värdet på ädelstenen, dessa är färg, storlek, hårdhet, klarhet och slipning.

De flesta ädelstenar inom smyckeindustrin poleras och förbättras genom traditionella värmebehandlingar. Ädelstenar med så fin kvalitet att den inte behöver poleras och efterbehandlas är både ovanliga och värdefulla.

Färg är det som tydligast utmärker en sten och man tittar efter färgskiftning, tondjup och mättnad. Sett till färgskiftning tittar man efter stenar som skiftar i nyanser sett utifrån sin primära färg, t.ex. en röd rubin som skiftar från orange toner till lila toner. Detta då färgskiftningar förstärker stenens värde. Ädelstenens ton utgår från dess djup. För att mäta detta använder man sig av följande femgradig skala: ljus, medelljus, medel, medelmörk, mörk. Ädelstenar som finns inom gränsen för medelljus till medelmörk är mest värdefulla. En ädelsten bör inte innehålla bruna eller grå färgskiftningar och ju färre skiftningar ädelstenen har desto mer värdefull är den

Storlek. Ädelstenens storlek saknar betydelse sett till dess värde. Olika stenar har nämligen olika densitet, t.ex. är en carats rubin inte lika stor som en carats diamant.

Hårdhet mäts i skalan Moh som uppgår mellan 1 – 10, där 1 är det mjukaste och
10 det hårdaste. Detta kan vara av praktisk betydelse då det kommer till hur stenens ska användas och bäras. Ädelstenen Turkos, är den mjukaste stenen, med ett värde på 5 Moh medan Diamant är den hårdaste stenen med ett värde av 10 MOh.

Klarhet kan både höja och sänka en ädelstens värde. De allra flesta ädelstenar innehåller inneslutningar och spår av andra mineraler. En sten som är helt klar är dels extremt ovanlig och dels väldigt värdefull. Värdet på en sten behöver dock inte nödvändigtvis försämras på grund av dessa inneslutningar, istället kan de faktiskt höja stenens värde. Sammanfattningsvis kan man därför säga att det är svårt att värdera ädelstenar utifrån denna kategori.

Slipningen är av yttersta vikt för diamanter, då den bidrar till att förhöja diamantens lyster och förmåga att reflektera ljus. När det kommer till övriga ädelstenar betraktar man det här med slipning på ett annat sätt. Slipningens viktigaste funktion är istället att ta hänsyn till stenens färg, storlek och symmetri.

Fakta om några av de vanligaste ädelstenarna

Rubin är en hård ädelsten och dess namn betyder ”röd”. På Moh-skalan har den hårdhet 9 och ligger därmed strax under diamanten. Den tillhör gruppen korund, där rubin är den enda sten i denna grupp, som inte kallas safir. Råstenen är matt medan en slipad rubin nästan glittrar lika mycket som en diamant. Äkta rubiner är otroligt värdefulla men det går även att skapa rubiner på syntetiskt vis. Det sägs att ingen rubin är helt felfri och därför har förfalskare börjat plantera in små konstgjorda inneslutningar, för att få de syntetiska rubinerna att likna de äkta. Rubinen är vanlig i Afghanistan, Tanzania, Vietnam, Thailand och Kenya.

Rubin

Safir betyder till namnet ”blå”. Den består av mineralet korund och trots att den finns i flera färger är det vanligen den blå stenen man menar, då man säger safir. Det är den till färgen, blåklintsfärgade stenen, som är den mest värdefulla. Safir är tillsammans med rubin, den hårdaste stenen på Moh-skalan, efter diamant.

Safir

Smaragd är till färgen grön och tillhör gruppen beryll, där den anses vara den mest värdefulla stenen inom denna grupp. Dess gröna färg kommer ifrån att den innehåller krom. På Moh - skalan har den en hårdhet av 7,5-8. Vanlig i framförallt Colombia och Zambia. Förekommer även i Ryssland, Pakistan och Brasilien.

Smaragd

Akvamarin tillhör också den gruppen beryll och är en blå variant av stenen. Namnet Akvamarin betyder ”havsvatten” och ju mörkare och djupare färg den har, desto mer värdefull. På Moh-skalan har den 7,5- 8. Finns i Brasilien.

Akvamarin

Ren Topas är helt ofärgad men ofta förekommer den i flera färger, beroende på vilken metall den färgats av. De vanligaste förekommande är topasstenarna är gul- och vinfärgade men det är i färgen rosa till orange som stenen är som allra mest värdefull. Hårdhet 8 på Moh-skalan. Denna ädelsten hittas i Australien, Brasilien, México och på Sri Lanka.

Topas

Turkos är till färgen turkos (blågrön) och namnet betyder ”turkisk sten”. En helt klar turkos är ovanligt, istället ser man för det mesta mörka ådror, vilka kommer av att stenen innehåller andra mineraler. Hårdhet 6 på Moh-skalan. Vanligt förekommande i USA, Kina, Australien och México.

Turkos

Turmalin är en kristall som finns i de flesta färger. Ordet turmalin betyder ”mångfärgad sten” och ibland kan en sten ha flera olika färger i sig. Den råkar nämligen vara den ädelsten som kan skifta i allra flest nyanser och färger. Värdet på dessa stenar skiftar mycket, från överkomliga priser till mycket höga priser för de finaste exemplaren. Till skillnad från andra ädelstenar är det svårt att på syntetiskt vis framställa dessa varför bara äkta Turmaliner förekommer på marknaden. 7- 7,5 på Mohs hårdhetsskala. Finns i Brasilien.

Turmalin

Ametist är till färgen purpurfärgad. Historiskt sett har denna sten kommit att symbolisera kysk- och renhet och bärs ofta av präster inom den katolska kyrkan. De finaste exemplaren av denna sten falsettslipas, medan övriga blir till konstnärliga prydnadsföremål. Hårdhet 7 på Moh-skalan. Finns i Brasilien, Madagaskar och Uruguay.

Ametist

Jade är egentligen ett samlingsnamn för två olika mineral, som båda oftast är grönfärgade. Den första mineralen, Nefrit, finns i flera nyanser av grönt samt i genomskinlig vit och ljust gul. Den andra mineralen, Jadeit går från vit till mörkt grön men det förekommer även exemplar av blågrön jadeit. Jade förekommer både inom smyckesindustrin och till konsthantverk. Vanlig i Kina där dess namn betyder ”ländsten” då den förr ansågs vara ett botemedel mot njursmärtor. På Moh skalan har den hårdhet 6,5-7.

Jade

Opal betyder till namnet ”värdefull sten” och finns huvudsakligen i Australien. Man skiljer på opal utifrån om den har en vit eller svart bakgrund. Den svarta opalen är den mest värdefulla eftersom den är ovanligare är den vita. Anledningen till att den skiftar i olika färger beror på små kulor av kristobalit på en tiotusendels millimeter i diameter, då själva mineralet i opalen, delvis saknar inre struktur. Den har 5,5 - 6,5 på Moh-skalan.

Opal

Här kan ni läsa mer om diamanter; Barnebys diamantskola

Bilder hämtade från Lamastone

Kommentarer