Maria Friberg behöver nog ingen närmare presentation; den som är intresserad av svensk samtidskonst har säkerligen bekantat sig med hennes konstnärskap som omsluter en rad nästintill ikoniska bilder. Marias bilder har visserligen uppenbara estetiska förtjänster men det som verkligen imponerar är hur storsakligt och gediget arbetet med iscensättningen av hennes verk ter sig vara. Jag intervjuade Maria vid ett tillfälle för C-print och hon berättade då om hur hennes verkserie The Painting Series genomfördes; tänk er en enorm glasskiva priset av en smärre årslön uppriggad ett antal meter upp i luften på en byggställning,  en regnmaskin, bläck för drygt 40 000 kr som hälls ut och personer som ligger (även Marias son Mingus) på glassskivan medan Maria fotar underifrån. Häftigt.

Bilderna är no less than fantastiska och det är få svenska konstnärer som arbetar på det här viset. Något annat som jag verkligen har kommit att uppskatta med Marias konst är också den intellektuella gestaltningen av universella (och viktiga) teman som återkommer i hennes verk såsom tid, genus, konsumtion och hållbarhet. Marias studier av maskulinitet - heja!  Sen är det festligt att hon arbetar med sina nära och kära såsom hon gör.

Maria började tidigare i år ställa ut med det fina Istanbulbaserade galleriet Pi Artworks, i galleriets space i London (Maria ställer också ut med Connersmith i Washington D.C, Robinson Gallery i Denver och Bendana-Pinel i Paris). Med Pi Artworks deltar Maria inom kort på fotomässan Unseen i Amsterdam där en solopresentation är på tapeten. Det som också känns très spännande i höst är att Maria gör sin första soloutställning med Galleri Andersson Sandström i november! Galleriet har tidigare förkunnat sitt nya samarbete med Maria genom en bokrelease och det känns nyfiket att se hur Maria kommer att disponera galleriets stora ytor.  Det märks att jag är ett fan så att säga? Yes. Det är alltid trevligt att råka på Maria i vimlet, hon är så sympatisk och ödmjuk i sin framtoning. Inga divalater - och vid det här laget har man fått sin beskärda del av sånt i mötet med konstnärer (lite väl mycket ibland).

Nedan följer en dokumentärfilm som Maria har gjort som jag förstår kommer att visas på Unseen i Amsterdam och som visar hur hon arbetar med ett omfattande offentligt utsmyckningsuppdrag i Barkaby i fyra trapphus i ett nytt bostadsbygge. Spana in!

[vimeo id="136821293"]