Förra årets stora megasuccé på Frieze Masters var "The Collector". Storsamlaren och galleristen Nelly Nahmad hade istället för att göra ett konventionellt bås låtit en scenograf skapa ett fiktivt hem för en konstsamlare någon gång på 1960-talet. Båset var en enda stor lägenhet komplett med säng, tv, gaderob, skrivbord, överfyllda askfat, räkningar (från gallerier såklart), brev och tidskrifter. På väggarna hängde samlarens konstverk (som då såklart var till salu). Det var en av de mest omtalade båsen på hela Frieze förra året och kanske det mest Instagrammade. I år försöker man återupprepa succén, dock så är jag inte lika övertygad. Det ser fantastiskt ut men det är helt utan samma kvalitet. Förra året så skapade man en fiktiv samlare, detta år försöker man skapa en fiktiv konstnär och vi vet att gallerister oftast är misslyckade konstnärer.

Jean Dubuffet och hans Art Brut-rörelse inspirerades i sin konst av de utstötta, de galna och sinnesförvirrade. De "primitiva" instinkterna. Galleriet har därför skapat ett fiktivt sanatorium, ett mentalsjukhus eller liknande institution. Komplett med rivmärken på väggarna. Jag kan förstå hur samlare kan återskapa en samlares våning, men jag förstår inte hur en samlare tillsammans med scenografer och konstnärer, kan skapa en mentalpatients inre visuella tankespråk. På parallellväggen hänger originalverk av Dubuffet som är till salu. Det är vackert till ytan men jag tycker det känns som ett blekt försök att följa upp förra årets geniala installation. Och kanske en smula oetiskt.