Ulrika Wärmling (1970) är sedan många år en väletablerad konstnärinna. Hon är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm och har tidigare bland annat ställt ut på Galleri Charlotte Lund. Utställningarna som hon visade där bar alla franska namn "Les Pieces Noires"' 2005, "Les Nouveaux Noires", 2009, "Les Robes Noires" 2012, adjektivet "noir" var ett ord som återkom.

Under samma tidsperiod gjorde hon utställningen "Les Jardins Noir", De svarta trädgårdarna) på Stellan Holm Gallery i New York 2007. En av målningarna som visades där var ett stort dubbelporträtt som året innan väckt uppmärksamhet då den visades på Armory Show och i samband med det publicerades i New York Times. Dubbelporträttet föreställande Ulrika Minami Wärmling tillsammans med sin dåvarande partner, en kvinna med japanskt ursprung. Målningen behandlade samhällets diskriminering av icke heterosexuella, lagstiftningen på den tiden innebar att man inte kunde gifta sig "på riktigt" i kyrkan.

När jag idag bjöds in till Ulrika Wärmlings bildvärld i den  pågående utställningen "Autumn Frills" på Domeij Gallery möts jag av en gigantisk målning som imponerar med sin skenbara lätthet i framställningar av kropparna och klänningarnas volymer liksom dess materialitet. Den enorma målningen bär titeln "Lolitameet på Citykonditoriet".

De olika karaktärerna som är placerade runt det tomma bordet fascinerar mig. Vilka är dessa elva personer som vi möter i denna målning? De avporträtterade står och sitter runt ett stort brunt bord. Den bakre raden är klädda i svarta klänningar och de som befinner sig framför bordet bär klänningar som går i rosa och blått. Strumpor, kläder, skor och frisyrer är omsorgsfullt målade. De elva karaktärerna på den stora målningen som är avporträtterade är alla aktiva inom Stockholms lolitagrupp, som är en del av en japansk subkultur.

Vad innebär det att vara en del av den japanska subkulturen lolita?

Att tillhöra lolitakulturen innebär att man är intresserad av ett mode som växte fram i Japan under sent 1980-tal. Den amerikanska tv-serien "Lilla huset på prärien" som sändes i Japan med sina filmkostymer med referenser från 1870-1880 talets europeiska modebild var bland annat en viktig influens för den japanska subkulturen. I det gatumode som utvecklades kan härröras modestilar från barock, rokoko, den viktorianska eran och 1950-talet.

"Lolita" är även titeln på en roman av Vladimir Nabokov från 1955 som filmatiserades 1962 av Stanley Kubrick och som behandlar ämnet "äldre man blir besatt av minderårig flicka".  Varför benämns denna bitvis feministiska japanska subkultur "Lolita"? 

Namnet "Lolita" är inte ett namn som anhängarna själva har tagit utan var vad de kallades av omvärlden. Lolitorna själva vill inte bli sammankopplade med romanen eller filmen. En liknande företeelse ser vi till exempel i subkulturerna punk och grunge. Benämningar som från början var ett kritiskt och nedsättande begrepp som senare blev subkulturernas namn.

Vilka är de avporträtterade elva personerna som vi möter under deras "Lolitameet" på Citykonditoriet i Stockholm ?

Jag studerar den stora målningen och jag undrar om den sjunde svartklädda personen från vänster i målningen är en man eller en kvinna? Ulrika Wärmling berättar att det är det ambivalenta som hon är intresserad av, att hennes bilder ifrågasätter, leker och tänjer på de givna könsrollerna.

De kläder som bärs av ett flertal av de avporträtterade kvinnorna för tankarna till den viktorianska klädedräkten med dess snörda midjor och höga hattar. När jag betraktar de avmålade klänningarna, till exempel den fjärde från vänster i den bakre raden som är brun ser jag hur välsydd den ser ut. Den målade klänningen ser ut att ha flera lager tyg för att få plaggets slutliga stadga och form. Dessa kläder, är välsydda på samma vis som de historiska förebildernas klänningar som vi till exempel kan se i Edouard Manets (1832-1883) eleganta målning "Parisiskan" som hänger på Nationalmuseum i Stockholm. De klänningar vi ser i Wärmlings målning har dock genomgått en transformation. De historiskt influerade plaggen i den japanska subkulturen har korsbefruktats med femtiotalets vida lite vippiga klänningar. Vi tillåts se benen i Wärmlings målning, de ben som på 1880-talet var dolda under de långa kjolarna.

Alla personerna i det stora porträttet bär inte det franska "noir", svärtan som också ingick i titlarna på hennes tidigare utställningar. Några av personerna är klädda i en ljus valör med fler färger som ger en mångfacetterad palett. Wärmling har valt namnet "Autumn Frills" på sin utställning på Domeij Gallery och kanske vittnar titeln om ett mindre dramatisk förhållningssätt till livet, det svarta har ersatts av en mängd nyanser.

På väg från utställningen slinker jag in på Citykonditoriet för att närma mig den plats och den scenografi som Wärmling använt i sin målning. Det var hit hon bjöd in till ett riktigt "Lolitameet" vars avbildade sammankomst vi så generöst får ta del av på Domeij Gallery. Jag stiger in i den anrika, rikt dekorerade, slitna salen som vittnar om svunna tider med sina antika höga ståtliga speglar. Jag ser det stora bordet som återkommer på den stora målningen. Jag sätter mig ner vid ett annat bord, en liten brun möbel med sprucken intarsiaskiva och börjar skriva.

Domeij Gallery 

Luntmakargatan 52

113 58 Stockholm

 

Text: Astrid van Arkel