En gång i min gyllene ungdom hade jag lyckan att se, från utsidan, det då bedagade nöjesfältet Coney Island i Brooklyn.

Möjligtvis är där bedagat än i dag?

Det här var på 80-talet.

Nå.

Den gången, det var sent på hösten, fick jag upp ögonen för för säsongen, eller alltid, nedstängda nöjesetablissemang och ödsliga turistmål.

Sedan dess har den sortens platser förtjusat min allra mest gråtmilda ådra.

Vilken njutning, vandringen ensam i ingens fotspår, i skymning, på en plats som vanligtvis är full av många.

Som här, Annandagen och en av mina favoritplatser: Kapelludden på mellersta östra Öland.

Endast tre vindpinade ornitologer på plats.

Ja, de var ju upptagna med sitt.

Ackompanjerande toner.

(Det här inlägget hamnar under Barnebys nya kategori Sentimental.)

(Förhoppningsvis återställs Kapelluddens häromvintern sönderslagna pir en dag. En vacker dag.)

Kommentarer